Rapport – Europe’s car industry in Transition

Förändrade marknadsförutsättningar (nya konkurrenter, kundpreferenser osv) och geopolitisk instabilitet (importtullar, kamp om råvaror osv) har satt press på den europeiska fordonsindustrin. I en ny policy brief/rapport [1] från den Berlinbaserade tankesmedjan Jacques Delors Centre analyseras läget och förslag presenteras för hur Europa och fordonsindustrin ska kunna konkurrera i framtiden. Rapporten ”Europe’s Car Industry in Transition: Stuck in Neutral or Shifting into Gear?” är adresserad till europeiska politiker och industrirepresentanter med syfte att tänka om nuvarande strategi, fokus är på personbilar. Detta nyhetsbrev är en sammanfattning av rapporten.

Även andra har analyserat europeiska fordonsindustrins vägval. Exempel från tidigare omEV-nyhetsbrev inkluderar: Konsultföretaget Dunne Insights som menar att Europa bör kopiera Kinas modell av samriskföretag och tekniköverföring [2] och en serie om Tysklands existentiella kris som fordonsland [3–5].

Europa saknar en gemensam diagnos för fordonsindustrins problem

Fordonsindustrin utgör cirka 7 procent av EU:s BNP och sysselsätter cirka 13,8 miljoner människor direkt eller indirekt [1]. Fordonssektorn är även ett exempel på där europeisk ekonomisk integration har fungerat, med gränsöverskridande värdekedjorna.

Ett huvudbudskap i rapporten är avsaknaden av en gemensam diagnos över orsaken till problemen för den europeiska fordonsindustrin. Rapporten belyser att fragmenterade intressen, inlåsningseffekter inom fordonsindustrin och kortsiktigt politiska tänkande har lett till en avsaknad av strategisk klarhet. En nyckelfråga är hur elektrifieringen och dess utmaningar ska hanteras. Som exempel nämns lättade utsläppskrav i EU:s Automotive Action Plan [6].

Rapportens tre viktigaste poänger är:

• Långsammare elektrifiering minskar stabiliteten hos den europeiska fordonsindustrin genom ett fortsatt beroende av förbränningsmotorbilar.
• Inbromsning i försäljningen av batterielektriska bilar i Europa kan inte endast förklaras av låg efterfrågan. Begränsat utbud av överkomligt prissatta produkter och inkonsekvent politik har också haft en betydande påverkan.
• Viktiga industripolitiska lärdomar finns från tidigare exempel inom EU, exempelvis framväxten av Östeuropa och Spaniens som betydande regioner för fordonstillverkning.

Går det att bevara status que? 

Författaren ställer den retoriska frågan om det går att rädda Europas fordonsindustri genom att stå stilla? Vilket är en tolkning av de som förespråkar en långsammare elektrifiering. Ofta med argumentet att det kan rädda tillverkningen och jobben i Europa. Denna argumentation underskattar viktiga marknadsdynamiska krafter enligt rapportförfattaren.

Stora förändringar har skett i Europa under 2000-talet

Att status quo kan bevaras är en illusion enligt rapportförfattaren. Status quo är fundamental instabilt då många faktorer påverkar industrins verksamhet. Rapporten exemplifierar detta genom en omfattande beskrivning av den strukturella förändringen som har skett i den europeiska fordonsindustrin från tidiga 2000-talet och framåt. Mest talande är den franska och italienska fordonsindustrin som sattes under press i och med ökad konkurrens i småbilssegmenten, samtidigt som konsumentpreferenser i Europa skiftade mot allt större bilar. Italiens och Frankrikes fordonsproduktion har minskat med 62 respektive 64 procent från år 2000 till 2023 när produktion har flyttat till länder med lägre kostnader. Detta kan kontrasteras mot Spanien som har haft en framgångsrik industripolitik för att attrahera fordonstillverkning. Landet tillverkar numera fler bilar än Frankrike.

Tysklands utveckling under samma tidsperiod varit annorlunda. Den tyska fordonsindustrin nyttjade effektivt fördelarna med att expandera och integrera lågkostnadstillverkning till de nya EU-länderna i Östeuropa. I stället fokuserades FoU och tillverkning av premiumprodukter till Tyskland. Stora strukturella förändringar har därmed skett i den europeiska fordonsindustrin, även utan betydande påverkan från teknikskiften.

Elektrifieringen i Kina hotar den tyska modellen

Nu finns det tecken på att även den Tysk-Östeuropeiska framgångssagan är hotad, drivet av starka globala marknadskrafter som påverkar efterfrågan för förbränningsmotorbilar. I dagsläget är den starkaste påverkan från Kina och dess fordonsindustris snabba utveckling av laddbara produkter. Rapportförfattaren anser att EU-ländernas erfarenheter från tidigare transformationer inom fordonsindustrin visar på kostnaden och riskerna med att försöka bevara status quo.

Stagnerad försäljning av laddbara bilar har flera orsaker

Rapporten menar att en ökad elektrifiering hos fordonsindustrin i Europa kräver en stark hemmamarknad. Under senare år har tillväxttakten minskat eller stagnerat i Europa för laddbara bilar, med stora regionala skillnader. En förklaringsmodell baserat på låg efterfrågan har lagt fram hos vissa industrirepresentanter. Argumenten baseras på makroekonomiska faktorer (ökad inflation, högre räntor osv), brister i laddinfrastruktur och avsaknad av statliga stöd. Detta ifrågasätts i rapporten. I stället lyfts problematik rörande utbud. Premiummarknaden för laddbara bilar är mättad. Europeiska fordonstillverkare fortsatta fokus på laddbara bilar i premiumsegmenten adresserar därmed inte massmarknadskonsumenterna. Vilket öppnar upp möjligheter för exempelvis kinesiska aktörer att etablera sig i Europa.

Behovet av effektiv industripolitik 

En slutsats från rapporten är att loppet inte är kört för Europa. Men lösningar kräver en samsyn kring problematiken och åtgärder för att injicera energi i den europeiska fordonsindustrin. Rapporten pekar på betydelsen av industripolitik, som rätt genomförd kan främja investeringar och förnyelse. Moderna exempel vars politik har lockat investeringar inom elektrifiering inkluderar Polen, Ungern, Spanien och Frankrike. EU bör lära från dessa exempel och ta fram en koordinerad industripolitik för att främja en omställning till elektrifiering i Europa, som även genomförs av de europeiska fordonstillverkarna.

Egen kommentar

Vi har återkommande rapporterat om analyser om hälsoläget och möjliga mediciner för den europeiska fordonsindustrin. Det finns två tydligt skilda ståndpunkter. Den ena menar att en ”för snabb” elektrifiering riskerar att skada den europeiska fordonsindustrin, och därmed den europeiska ekonomin. Ett färskt exempel kommer från Ola Källenius, VD på Mercedes-Benz och tillika president på ACEA [7]. Källenius argumenterar för att försäljningsförbudet för förbränningsmotorbilar år 2035 riskerar att kollapsa den europeiska bilmarknaden. Medan den andra sidan argumenterar, likt rapportförfattaren, att en snabb omställning är det enda sättet för industrin att anpassa sig till en alltmer laddbar fordonsmarknad. Vart politiken i EU lutar är ännu osäkert. Kortsiktigt har utsläppsmålen lättats men de långsiktiga målen ligger fortfarande fast.

Rapporten från Jacques Delors Centre ger ett antal intressanta perspektiv. Argumentet att status quo är instabilt är övertygande. Det enda vi vet med säkerhet är att framtiden är annorlunda än idag. Vilket de intressanta erfarenheterna från Italien, Frankrike, Tyskland och Östeuropa visar. Analysen hade dock haft nytta av ett bredare globalt perspektiv kring elektrifiering. Mer negativa tongångar kring elektrifieringen än i Europa finns på den viktiga USA-marknaden, vilket är en viktigt att inkludera för en balanserad analys.

Referenser

[1] Hertie School, Jacques Delors Centre. Europe’s car industry in transistion: Stuck in neutral or shifting into gear? 2025. länk

[2] OmEV. Europas fordons- och batteriindustri: förändring eller död. 2025. länk

[3] OmEV. Tysklands existentiella kris – del 1. 2023. länk

[4] OmEV. Triangeldramat – Tyskland, tysk fordonsindustri och Kina. 2023. länk

[5] OmEV. Hur hanterar tyska politiker sin bilindustri. 2023. länk

[6] EU Kommissionen. Industrial Action Plan for the European automotive sector. 2025. länk

[7] Automotive News. 2025. Mercedes CEO Ola Kallenius calls for “reality check” on EU combustion engine ban. länk