Hur har CO2-lagstiftningen påverkat bilindustrin?

Den 19 april 2023 antog EU förordningen (EU) 2023/851.

Lagstiftningen innebär att EU fastställde ett mål om att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar och lätta nyttofordon med 100 procent till 2035 [1].

Ofta kallas förordningen EU:s förbud mot förbränningsmotorer. Det är inte en helt korrekt beskrivning. Det är inte ett förbud utan att det blir väldigt dyrt att sälja på grund av böter.

Förordningen kan förändras. Det pågår en process som kan innebära sänkta krav [2].

Men förordningen anses av de flesta vara en mycket viktig lagstiftning.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel har två välrenommerade forskare sammanfattat en analys av hur 2023-beslutet påverkade etablerade bilföretag [3].

Forskarna har intervjuat 13 anställda på 13 bilföretag, 17 industriexperter och analyserat vad branschtidningar har skrivit om konsekvenserna av lagstiftningen.

De 13 anställda på bilföretagen sitter alla i ledande ställning och har möjlighet att påverka långsiktig strategi för sitt företag.

Artikeln gör en insats för att nyansera diskussionen om att lagstiftningen är en hård konflikt mellan politiker och industrin. Den för enkla analysen är att hela bilindustrin vill mildra kraven.

Fokus i artikeln är inte att göra en analys av om politiken är rätt eller fel. Utan forskarna vill veta hur lagstiftningen har påverkat företagen och det bredare fordonsekosystemet.

Deras sammanfattning är att lagstiftningen har minskat trögheter som skulle ha kunnat påverka omställningens hastighet. De lyfter fyra mekanismer.

1. Uppmärksamhet

I alla stora företag finns det många frågor som konkurrerar om ledningens tid och vad investeringar användas till samt vad hela organisationen fokuserar på.

Om framtiden är osäker finns det en risk att den gamla tekniken fortsätter att dominera alla vardagsbeslut.

Nu när det finns ett slutdatum blir det mer utmanande att behandla eldrift som ett sidoprojekt eller något som kommer hända på riktigt lång sikt.

Omställningen blir ett fokus för frågor som investeringar, produktplanering och kompetensutveckling.

Ett citat från en anställd på ett bilföretag: ”Och det här förändrar inte bara min process. Det börjar i tankesättet, för vi har fortfarande personer i företaget som tänker att, tja, på något sätt kommer vi ändå att sälja fordon med förbränningsmotorer. Här hjälper det såklart när någon säger väldigt tydligt: 2035, vare sig du vill det eller inte, så är det slut och förbi. Det hjälper.”

2. Begränsa antalet tekniska alternativ

För företag innebär teknologisk osäkerhet att resurser sprids på för många alternativ.

Alternativen skulle kunna vara till exempel förbättrade förbränningsmotorer, hybrider, laddhybrider, batterier, vätgas, syntetiska bränslen, biobränslen och många andra lösningar.

När förordningen kom till gjorde den att en del av alternativen blev mindre relevanta på grund av hur lagstiftningen var utformad.

Det gjorde att företag gick från att hålla alla dörrar öppna till att välja tydligare. Det frigjorde resurser och investeringar blev mer fokuserade.

Ett citat från någon från bilindustrin är: ”Det hjälper absolut vår långsiktiga portföljplanering när det gäller att helt enkelt minska mängden investeringar vi gör i förbränningsmotorer, optimering av våra karosstyper, motorer, växellådor och de teknologier som används. Självklart kan man också fokusera sina begränsade resurser, sin utvecklingsbudget, för att erbjuda relevanta produkter och relevanta tjänster i enlighet med detta”.

3. Bättre planeringsförutsättningar

Om företagen har förtroende för lagstiftningen har de lättare att göra prognoser och fatta beslut.

De kan fatta beslut om fabriker, modeller, plattformar, batterikontrakt, mjukvarukompetens och återförsäljarnätverk.

Fordonsbranschen gör kapitaltunga investeringar och har långa utvecklingscykler. Om de tar fel investeringsbeslut kan det bli mycket kostsamt. Det finns alltid en risk att företagen skjuter upp sina investeringar om de är osäkra.

En tydligare lagstiftning minskar risken för bolagen som gör investeringarna för de vet att marknaden kommer att ändras i rätt riktning.

4. Ekosystemkoordinering

Det är inte möjligt för ett bilföretag att genomföra omställningen själv.

Leverantörer, batteriproducenter, laddaktörer, energibolag, återförsäljare, verkstäder, mjukvaruföretag och offentliga aktörer måste alla röra sig i samma riktning.

Alla dessa aktörer måste samordna sina investeringar och strategier för att omställningen ska kunna ske. Om de flesta tror på samma riktning är det enklare att bygga laddinfrastruktur, utbilda personal och utveckla nya gemensamma affärsmodeller.

Faktorer som påverkar företagen

Forskarna är tydliga med att konsekvenserna för alla företag inte är likadana.

En faktor är var bilföretaget befinner sig i omställningen. Företag som gjort många investeringar i eldrift gynnas av tidiga regler och minskar risken att konkurrenter tjänar på att vänta. Däremot företag som ligger efter upplever att lagstiftningen är ett hot. Det innebär att det finns olika politiska intressen i samma bransch. Det finns inget som heter bilbranschen tycker.

En annan faktor är marknadsexponering. De flesta av bilföretagen säljer globalt. Om EU går långt före andra marknader får bilföretagen svårare med strategiska val och investeringar. De måste klara av flera regulatoriska världar samtidigt.

Den avgörande faktorn är lagstiftningens trovärdighet. En utfasningspolitik fungerar bäst om den är stabil, men om det politiska systemet börjar skjuta på målet eller göra undantag blir effekterna svagare.  Då börjar företagen troligtvis att återgå till att vänta, sprida riskerna eller bedriva politiskt arbete för att bromsa förändringen.

Slutsatser från artikeln

Studien visar också att beslutet inte bara är klimatpolitik utan också industripolitik. Beslutet kan hjälpa bilföretagen att bryta interna låsningar och ta svåra riskfyllda beslut tidigt. Det finns hot där övriga världen (läs Kina) ställer om att europeiska fordonsföretag kommer efter på grund av osäkerhet, splittrade investeringar och försenad anpassning.

Författarna drar dock slutsatsen att beslutet också måste kompletteras med andra politiska åtgärder som gör omställningen möjlig. Stöd behövs till laddinfrastruktur, efterfrågestöd, kompetensförsörjning, industripolitik och stöd till utsatta regioner.

Studien bidrar till en nyansering av omställningsdebatten. Utfasning är inte bara en fråga om att avveckla det gamla. Rätt utformad kan den också skapa förutsättningar för beslut om det nya.

Egna kommentarer

Det är bra att någon visar vilka nyanser som finns bland bilföretagen.

Jag uppfattar det som att forskarna gjorde intervjuerna 2024. Om de gjort intervjuerna nu vad skulle de fått för resultat? Världen har ändrats.

En del brukar säga att elbilen är så överlägsen att det behövs inget ”förbud”. Ett argument är att ingen förbjöd faxmaskinen. Med all respekt för fax-branschen så var den relativt mycket mindre än fordonsbranschen. Det är många investeringar som måste göras koordinerat för att ställa om ett helt ekosystem.

Det var inte artikelns roll att analysera om det finns andra styrmedel som skulle uppnå samma effekter som ett ”förbud”. Men jag hade gärna sett den analysen.

Referenser

[1] Regulation (EU) 2023/851 of the European Parliament and of the Council of 19 April 2023. Official Journal of the European Union, 66 (2023).

[2] OmEV. Ambitionssänkningar av klimatkrav för personbilar. Länk

[3] Luetkehaus, Hauke, and Joern Hoppmann. ”Dead end ahead? How phase-out policies affect incumbent adaptation to technological change in the automotive industry.” Research Policy 55.6 (2026): 105490. Länk (Open Access)