Effektavgift i europeiska länder

av Martina Wiktröm

Förra veckan skrev OmEV om införandet av effektavgifter i Sverige och hur utformningen kan påverka kostnaden för hemmaladdning av elbilar [1].

Dagens nyhetsbrev syftar till att ge en europeisk utblick på hur kravet har införts i andra länder. EU har en inre marknad för el, med flera pågående initiativ som syftar till att utveckla denna i syfte att till exempel bidra till ökad konkurrenskraft och förbättrad energisäkerhet. Införandet av tidsdifferentierade effektavgifter ska öka incitamenten för att styra efterfrågan på el då elnätet är mindre belastat.

Status för efterfrågeflexibilitet i Europa

SmartEn presterar återkommande en uppföljning av förutsättningarna för och deltagandet i efterfrågeflexibilitet för ett stort antal nationella elmarknader [2]. SmartEn, den europeiska branschorganisationen Smart Energy Europe, samlar företag som tillhandahåller produkter eller tjänster för efterfrågeflexibilitet. Rapporten omfattar fler aspekter än elnät- och effektavgifter, såsom elhandel och lokala aggregatorer, vilket sammantaget ger en bild av utvecklingsgraden av respektive elmarknad.

I en sammanvägd jämförelse ligger Sverige i mitten, tillsammans med t.ex. Tyskland och Italien. Länder såsom Storbritannien, Frankrike och Nederländerna bedöms ha mer välutvecklade marknader för efterfrågeflexibilitet. Baltikum och andra östeuropeiska länder bedöms ha mindre utvecklade förutsättningar. Konsumenters möjligheter att reagera på prissignaler genom dynamiska tariffer anses vara en förutsättning för att realisera flexibilitet. Dynamiska tariffer innefattar både elpris och elnätsavgift. När SmartEN specifikt jämför ländernas incitament att svara på prissignaler rankas Sverige återigen i mitten. Lägre än andra länder som har t.ex. infört tariffer för specifikt elektromobilitet såsom Danmark och Storbritannien. I Danmark omfattas laddel av en skattereduktion som påverkar prisbilden, något som OmEV har skrivit mer om här [3].

Betydande skillnader i elmarknadsdesign 

I en europeisk jämförelse är Sveriges upplägg med två avtal, en för elhandel och en för elnät, ovanlig. I regel är elnätskostnaden en del av elräkningen. Denna skillnad innebär att konsumenter väljer elleverantör, som sedan i sin tur betalar elnätsbolaget för användningen av elnätet. Gemensamt för de europeiska länderna är att en intäktsreglering beslutar om nivåer för elnätavgifter och detta beslutas av de nationella tillsynsmyndigheterna.

Frankrike 

Frankrike beskrivs bl.a. i SmartEN-rapporten som en välutvecklad elmarknad för efterfrågeflexibilitet. I Frankrike är det Enedis, som ägs av statliga EDF, som förvaltar 95 % av eldistributionsnätet i Frankrike [4].  Franska elkonsumenter betalar en användningstaxa för offentliga distributionsnät på sin elräkning – Tarif d’Utilisation des Réseaux Publics d’Electricité (Turpe).

I augusti 2025 introduceras ett nytt prissystem ”Turpe 7” för perioden 2025-2028, en tariffperiod som ”kommer att präglas av elektrifiering av användningar, särskilt inom mobilitet, byggande och industri” [5]. I utkastet som presenterades av tillsynsmyndigheten CRE i februari framgår det den nya prismodellen ska uppmuntra till ökad användning av flexibilitet ”i nätverkets tjänst” och fler incitament för nätverksansvariga att ta bort alla hinder som fortfarande kan finnas för utvecklingen av flexibilitet. Genomsnittligt för en privatkund motsvarar nätavgiften Turpe för närvarande cirka 0,07 €/kWh exklusive moms, eller cirka 20 till 30 % av en genomsnittlig elräkning inklusive moms, beroende på elpriset [5], men det framgår inte hur detta pris kan komma att påverkas av Turpe 7.

I en bilaga till förslaget om Turpe 7 framgår att de ansträngda timmarna för det franska elnätet är kl 7-11 och kl. 17-23. Åtgärder ska därför främja att öka efterfrågan på el under tiden då det finns rikligt och billigt med el, framför allt på eftermiddagen kl 11-17 [6].

Tyskland

Tysklands elmarknad har varit pressad de senaste åren, framför allt till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, men även till följd av en stark utbyggnad av förnybar elproduktion i norr och en ökad elanvändning bland industrin i söder [7]. Hela Tyskland är ett prisområde och Tyskland har EU:s högsta elpriser [8].

Sedan årsskiftet har Tyskland infört lagkrav på att elleverantörer med fler än 100 000 slutkonsumenter ska erbjuda dynamiska tariffer. Detta träffar i första hand elhandel, men ska även återspegla priset för användning av elnätet. Det finns dock utmaningar då utrullningen av smarta elmätare i Tyskland går mycket trögt [9]. Tyska elkonsumenter, hushåll och små- och medelstora företag, betalar en grundavgift som täcker de fasta kostnaderna för t.ex. elanslutningen och mätare och en separat avgift som inkluderar kostnader för elhandel, distribution, vinstmarginaler, nätavgifter samt skatter. I det tyska elpriset relaterar ca 25 % till elnätskostnader [10].

Storbritannien

I januari skrev OmEV om det brittiska energibolaget Octopus Energy som bara på några år blev Storbritanniens största energibolag [11]. Detta mycket tack vare avtal som fokuserade på bl.a. elbilsladdning och konsumenternas möjligheter att påverka sina elkostnader. I rapporten från SmartEN framhålls Storbritannien som det land med bäst förutsättningar på plats för efterfrågeflexibilitet. Storbritannien redan har implementerat en tidsdifferentierad avgift för elnätet och elnätsavgiften utgör i genomsnitt 24 % av elräkningen [12].

Schweiz och Norge 

Även Schweiz beslutade i januari om att införa liknande reglering med effekttariff som ska träda i kraft 1 januari 2026 [13]. I Norge, som rankas högre än t.ex. Sverige när det kommer till förutsättningar för efterfrågeflexibilitet [2], har man tillfälligt pausat införandet av EU:s energipaket, däribland bl.a. EU:s energimarknadsdirektiv. Beslutet har inneburit att Senterpartiet har valt att lämna regeringssamarbetet [14]. Om avhoppet var specifikt kopplat till införandet av effektavgifter är inte känt.

Egen kommentar

Jag upplever att det är svårt att få en uppfattning om hur länder implementerar EU:s krav på en tidsdifferentierad effektavgift då elnätsavgifterna, där effektavgiften är en komponent, i regel ingår i avtal som sluts mellan kommersiella parter. Det man kan läsa sig till är att respektive tillsynsmyndigheter har regleringar som stipulerar t.ex. att avgifter kopplat till elnätsanvändning ska variera med hänsyn till låg belastning i elnäten. Som i fallet med Frankrike blir det tydligt att både elpris och nätavgifter ska främja till exempel elbilsladdning på eftermiddag med framför allt solel.

Utformningen av effektavgifter som samverkar med prissignaler på elhandel var något som lyftes i förra nyhetsbrevet om effektavgifter. En annan aspekt av utformning av effektavgifter är hur det påverkar incitamenten för V2G, något som kan bli intressant att följa upp.

Referenser

[1] OmEV 8 mars 2025, Effektavgifter länk

[2] SmartEN 2024 market report länk

[3] OmEV 7 mars 2025, Danmark länk

[4] CRE French Energy Regulatory Commission, 2024 länk

[5] CRE, Turpe 7, 6 februari 2025 länk

[6] CRE Annexe Communiqué de presse TURPE 7 länk

[7] DW, 6 januari 2025. How Germany seeks to cut electricity costs länk

[8] Eurostat – Electricity price statistics, oktober 2024 länk

[9] Der Spiegel, 24 februari 2025 länk

[10] BNETZA, Netzent­gel­te länk

[11] OmEV 20 januari 2025, Octopus Energy länk

[12]UK Nesta, Energy Bill länk

[13] CH Bundesrat, 19 februari 2025 länk

[14] Energimarknaden, Norge inför fastpris på el – nobbar EU-krav, 1 februari 2025 länk