Arkiv / Samhälle

Kommentarer av Mario Draghi’s rapport om EU:s konkurrenskraft

Creative commons license

Av Martina Wikström

Den 9 september presenterades rapporten Framtiden för Europas konkurrenskraft – en konkurrenskraftig strategi för Europa och förra veckan publicerades en sammarnfattning med fokus på elektrifiering av vägtransporter och fordonsindsutrin [1]. Rapporten har även lyfts i flera svenska medier [2,3] men detta nyhetsbrev sammanfattar europeiska och internationella kommentarer och analyser.

Flera av Draghis förslag handlar om att gemensamt samla industripolitiskt strategiskt beslutsfattande i EU och att öka gemensamma investeringar. Detta är inte okontroveriellt då genomförandet av dessa förslag kräver betydande ekonomiska resurser och politisk vilja från EU:s medlemsländer. Att överföra makt från nationell till europeisk nivå kan möta betydande motstånd.

Investeringar

Draghis förslag innebär ökade investeringar, både offentliga och privata, på omkring 750 till 800 miljarder euro per år. I en artikel i the Economist uppskattas det det innebära att andelen av EU:s BNP för gemensamma investeringar skulle öka från 22 % till 27 %. Samma artikel uppskattar att fyra femtedelar förväntas komma från privata aktörer men att denna nivå av ökning bedöms som osannolikt, till och med om kapitalmarknadsunionen blir en framgång. Artikelförfattaren landar då i att för att nå dessa investeringsnivåer behöver medlemsländerna gemensamt ta lån. Vidare bedöms det även som osannolikt att EU:s rikare länder kommer vilja se en ökad skuldssättning [4].

Draghi diskuterar i rapporten en efterträdare till den sk. Coronafonden, NextGenerationEU, vilket var första gången som EU:s medlemsländer gemensamt lånade medel. Både Tyskland och Nederländerna var snabba med att motsätta sig Darghis förslag om en förlängning av NextGenEU, medan Spanien och Frankrike har uttalat sig i mer postiva ordalag men då lyft behovet av investeringar inom försvaret [5].

Draghi har efter rapportsläppet kommenterat att detta förslag har fått stor uppmärksamhet, men var bara ett förslag av flera förslag för att finansiera strategiska satsningar och inte en nödvändig förutsättning [6].

Beslutsfattande med fokus på forskning och innovation

Draghis förslag om ny styrmodell för EU, Competitiveness Coordination Framework, syftar till att koordinera policy och minskad byråkrati. Angreppssättet har lyfts fram som nydanande och med möjlighet att vara distruptivt men att ledarskapet förutsätter en maktöverföring från medlemsländerna [7].

På forskningsområdet föreslås bland annat en gemensam europeisk byrå för sk högriskprojekt, EU Advanced Research Projects Agency (EU ARPA), en forskningsorganisation med USA:s DARPA som modell. Idag finns European Innovation Council (EIC) som etablerades 2019. Draghi kritierar EIC för att inte vara tillräckligt oberoende eller snabbfotade och förslår att inrätta en EU ARPA. Det är ett återkommande förslag och i en artikel i Science Business [8] har forskare och EIC intervjuats som lyfter ett antal utmaningar som även Draghi har missat att addressera:

  • Hur man får med medlemsländerna på att upplåta både stor frihet och stor budget till en ny byrå.
  • Hur ser relationen ut till EIC (om den finns kvar) och forskningsramprogrammen.
  • Hur byrån ska förhålla sig till de nationella innovationsmyndigheterna.

Draghi föreslår även ökade satsningar på forskning och innovation, något som är tillsynes okontroverisellt då ingen direkt kritik hittills har framförts. Däremot har Draghis förslag om att konkurransutsätta medel till forskningsinstitut fått en del uppmärksamhet då fördelningsprofilen riskerar att framförallt gynna de rikare EU-länderna. I argumentationen lyfts tidigare exempel från Tyskland fram. I början av 2000-talet utlystes medel för forskningsinsititut i konkurrens men när huvuddelen tillföll sydvästra regioner förändrades systemet för att fördela medel över hela Tyskland [4].

Vidare har även Draghis förslag ifrågasatts om de verkligen främjar nya, radikala europeiska bolag. Bland annat Daniel Gros, chef på Institute for European Policymaking vid Bocconi University och medförfattare till rapporten EU Innovation Policy: How to Escape the Middle Technology Trap som publicerades i april. Gros anser att Draghis fokuserar på att värna nuvarnade europeisk industri mot kineska konkurrenter, snarare än att främja innovation [9].

Den 7 novermber, efter USA-valet, ska Draghi presentera en lägesbild för Europeiska rådet och rekommendationer för vägen framåt. Ironiskt nog kommer denna dragning ske i Budapest, i det land där samarbetet med Kina är mer långtgående än något annat EU-land.

Egen kommentar:

Elektrifiering av vägtransporter är centralt i Draghis rapport och är en strategisk satsning som återkommer genom rapporten. Fokus på detta är sannolikt att vänta i kommande forskning- och innovationssatsningar. Just nu pågår bl.a. arbete med förslaget om kommande ramprogram, efter Horisont Europa. Horisont Europa finansierar idag även EIC-satsningar så det blir intressant att följa hur finansering och organisering efter 2027 tar form.

Samma dag som Draghis rapportsläpp var jag på en transatlantisk konferens där transportsekorns klimatomställningen i EU vis-á-vis USA diskuterades intensivt. Förutsättningarna för detta skiljer sig åt på ett antal punkter men tydligast är det när det kommer till industripolitik.

I USA är det pågående handelskriget med Kina en högst påtaglig realitet för både medborgare och företag. Det uppfattades bygga acceptans för klimatinvesteringar, så som IRA, även hos de mest hårdnackade klimatförnekarna.

Från EU:s sida, där en stark inre marknad och frihandel har varit vägledande principer, skapar Kinas agerande förutsättningar för nya åtgärder som tidigare har varit otänkbara. Exemplet med strafftullar från i somras bör ses som en ad hoc lösning, men jag tror att fler åtgärder förbereds på EU-kommissionen. Företrädare från flera olika direktorat på Kommissionen pratar på konferensen och det är påtagligt att dessa slipade EU-tjänstemän har lämnat tidigare vägledande principer och redo att möta en ny verklighet.

Referenslista

[1] omEV 24 september 2024 länk

[2] SvD Dagens story, 26 september 2024, Har EU missat det gröna industritåget länk

[3] DN, 23 september 2024, länk (låst artikel)

[4] The Economist, 9 september. Can anything spark Europe’s economy back to life? länk låst artikel men finns även här

[5] Euroactiv, 30 september 2024. länk

[6] Bruegel, 30 september 2024, webinarium länk

[7] Centre for European Policy, 12 september 2024. länk

[8] Science Business, 12 september 2024 länk

[9] Politico, 2 oktober 2024 länk