Norge är som bekant det ledande landet i världen när det kommer till marknadsandelen för laddbara bilar. År 2023 var andelen batterielektriska bilar (BEV) 82 procent av den totala bilförsäljningen [1]. Laddhybrider utgjorde ytterligare cirka 7 procent [2]. Nyligen släppt statistik visar att batterielektriska bilar nu utgör cirka 24 procent av den totala bilflottan i Norge [3]. Om nuvarande försäljningstrender fortsätter kommer andelen vara större än bensinbilar mot slutet av 2024 [3].
Det finns viktig kunskap om e-mobilitet att hämta från Norge, vilket omEV då och då har skrivit om. Bland annat skrev vi år 2022 om politiska trender relaterat till e-mobilitet i Norge [4] samt en övergripande kunskapssammanställning om effekter av de norska stimulanserna till laddbara bilar på fordonsinnehav, trafikarbete och lokal miljö [5].
Den höga andelen laddbara bilar gör Norge extra intressant utifrån ett användningsperspektiv. Svaren på frågor som vilka är det som köper dessa bilar och hur har inköpsmönster förändrats över tid kan ge lärdomar till andra länder som ännu inte har nått Norges marknadspenetration.
I en ny artikel publicerad i Nature Communications har forskare från NTNU i Trondheim undersökt dessa frågor för Norge men även sammanställt litteraturen från andra länder [6]. Studien bygger på ett stort dataset innehållande fordonsinnehav, demografi och socioekonomiska data för 2,4 miljoner norska hushåll för perioden 2005 – 2022. I dagens nyhetsbrev går vi igenom några av de mest intressanta resultaten.
Socioekonomiska och demografiska faktorer som kan påverka val av bil
I artikeln görs en överskådlig litteratursammanställning av socioekonomiska och demografiska faktorer som kan påverka val av bil, inklusive valet att köpa en laddbar bil. Urvalet av faktorer är: antal personer och antal barn, antal bilar, ekonomiska resurser, personer födda i annat land, utbildningsnivå, geografisk plats (stad vs landsbygd) och närhet till arbete [6]. Det är värt att notera att de kausala sambanden mellan dessa faktorer och köp av laddbar bil kan vara svåra att bevisa, men det finns ett antal intressanta korrelationer av intresse.
Flera internationella studier har kommit fram till att större hushållsstorlekar och antalet barn i hushållet har en positiv korrelation med köp av laddbara bilar [6]. I den norska kontexten har en förklaringsmodell varit att barnfamiljer (speciellt med mindre barn) kan dra större nytta av det offentliga stödsystemet, då bilen har högre användning [6]. Antalet bilar i hushållet verkar också i regel ha en positiv korrelation med innehav av laddbara bilar. Studier från bland annat USA, Kanada och Kina visar att speciellt BEV:s tenderar att vara en av flera bilar i ett hushåll. Enskilda studier har även visat att hushåll med en bil är mer benägna att behålla sin äldre bil när de köper en BEV till hushållet [6]. Påverkan av att personer i hushållet är födda i ett annat land är hittills otydlig, det är svårt att utröna några tydliga korrelationer [6].
Större ekonomiska resurser verkar i regel innebära ett högre bilinnehav, men det finns även en positiv korrelation till köp av laddbar bil [6]. I både Norge och Sverige har exempelvis tidigare studier funnit en korrelation mellan högre inkomst och köp av laddbar bil [6]. På liknande sätt som för ekonomiska resurser finns det en fastställd positiv korrelation mellan utbildningsnivå och innehavet av laddbara bilar [6]. Befintliga geografiska mönster för köp av laddbara bilar visar på tydliga kluster i och runt större städer. Distans till arbetet har i några studier visat sig ha en negativ korrelation till köp av laddbara bilar. Exempelvis har tidigare studier visat att innehavet av laddbara bilar är lägre för personer med pendling till jobbet på över 100 km i Norge [6].
Ägare av BEV:s äger ofta fler BEV:s i Norge
Den aktuella studien bygger som tidigare nämnts på hushålls- och fordonsdata från 2,4 miljoner norska hushåll som har undersökts för åren 2005 till 2022. I studien är de uppdelade i två grupper: de som endast äger förbränningsmotorbilar (ink hybrider och laddhybrider) och de som äger minst en BEV [6].
I gruppen som äger minst en BEV äger en knapp majoritet av hushållen tre eller fler BEV:s [6]. Faktum är att cirka 30 procent av dessa hushåll år 2022 ägde fyra eller fler BEV:s [6]. En annan intressant datapunkt från analysen är att cirka 10 procent av hushållen som ägde minst en BEV år 2020 hade gjort sig av med den till år 2022 [6]. Ett resultat som författarna till studien relaterar till liknande resultat från Kalifornien (18 procent av BEV-ägare byte till annan drivlina) och Kina där en studie visade att 44 procent av BEV-ägare i Beijing inte skulle köpt en BEV om de inte hade fått tillgång till styrmedlet som ger gratis registreringsbevis för BEV:s [6].
Ägare av BEV:s har större ekonomiska resurser, är mer utbildade och har fler personer i hushållet
Ett antal resultat i jämförelsen mellan de två grupperna står ut. I BEV-gruppen har hushållen högre inkomst, förmögenhet och lån jämfört med förbränningsmotorgruppen [6]. Det finns dock stora ekonomiska skillnader inom grupperna. Vidare har BEV-gruppen i genomsnitt en högre utbildningsnivå än förbränningsmotorgruppen [6]. Likt den allmänna trenden i den rika delen av världen har den genomsnittliga hushållsstorleken minskat i Norge, vilket kan ses i båda grupperna. Hushållen i BEV-gruppen var dock år 2022 i genomsnitt betydligt större än hushållet i förbränningsmotorgruppen (2,7 personer jämfört med 2,1 personer). Singelhushållen utgör även en större andel i förbränningsmotorgruppen, hela 67 procent bestod av endast en person jämfört med 46 procent i BEV-gruppen [6].
I motsats till tidigare studier tyder datan från denna studie på att hushåll i BEV-gruppen tenderar att bo längre ifrån arbetet jämfört med de i förbränningsmotorgruppen. Detta baserat på data att fler (49 procent mot 30 procent) har sitt arbete i en annan kommun än deras hemkommun [6]. En högre andel i BEV-gruppen bor i urbana områden jämfört med den andra gruppen, men skillnaderna har minskat över tid vilket kan tyda på minskade skillnader mellan stad och landsbygd.
Egen kommentar
Det är intressant att ta del av data från Norge. Med nuvarande målsättningar i Europa, USA och Kina är det Norges väg de flesta kommer vandra. Men det finns också vissa unika aspekter med Norge som gör jämförelser svåra. Kraftfulla styrmedel för både köp och bruk kan ha skapat en säregen marknad i vårt grannland. Från ett svenskt perspektiv är det onekligen förvånande att mer än hälften av hushållen med minst en BEV i hushållet har ytterligare två eller fler BEV:ar stående på uppfarten. Kombinerat med övriga data från studien gör författarna slutsatsen att Norges BEV-flotta är koncentrerad till hushåll med större ekonomiska resurser. Det är ett välkänt fenomen från andra BEV-marknader i tidiga skeden men mer förvånande i en mogen marknad som Norge med en etablerad andrahandsmarknad för BEV:s och dessutom med ett unikt stort utbud av billigare nya BEV:s från Kina.
Referenser
[1] Norsk Elbilsforening. 2024. länk
[2] European Alternative Fuels Observatory. 2024. länk
[3] Reuters. 2024. länk
[4] OmEV. 2022. länk
[5] OmEV. 2022. länk
[6] Qorbani, Davood, Hubert PLM Korzilius, and Stein-Erik Fleten. ”Ownership of battery electric vehicles is uneven in Norwegian households.” Communications Earth & Environment 5.1 (2024): 170. länk