Effekter av de norska elbilsstimulanserna

Nyhetsbrevet 18 januari [1] beskrev trender i norsk elbilspolitik. Idag tar vi upp några studier om effekter av de norska stimulanserna. Uppenbart är en hög andel laddbara bilar. Därför fokuserar vi idag på fordonsinnehav, trafikarbete och lokal miljö.

Momsbefrielse och skatteundantag

Alla elbilar i Norge är befriade från moms. Som vi nämnde i förra brevet vill norska regeringen nu införa moms på elbilar över 600.000 NOK. Med hjälp av en stor mängd data om fordonsförsäljning och marknaden i Norge år 2020 har Transportekonomiska Institutet (TÖI) analyserat effekten av en sådan förändring. Med moms på bilar över 600.000 NOK skulle andelen nyregistrerade elbilar minska från 54 till 52 procent det året, alltså en minskning med 4 procent [2, 3]. Eftersom förändringen lär komma 2022 kan dock effekten bli något annorlunda, exempelvis om tillgången på elbilar under momsfritaket har ändrats.

Om man skulle införa full moms på alla elbilar skulle det enligt TÖI minska nyförsäljningen med hela 57 procent, räknat på 2020 års nivåer, från 54 till 23 procent av nyregistreringarna. Det genomsnittliga utsläppet av koldioxid från nyregistrerade personbilar skulle öka ungefär 60 procent.

Norge tar även ut en registreringsavgift på nya fordon. Elbilar är undantagna. Full registreringsavgift skulle minska andelen nyregistrerade elbilar med fem procent. Full registreringsavgift i kombination med full moms skulle minska andelen nyregistrerade elbilar med hela 60 procent, från 54 till 21 procent av nyförsäljningen år 2020.

Effekter av räckvidd, elpris och drivmedelsskatter

Samma studie har simulerat ytterligare några faktorer som påverkar andelen elbilar:

• Tio procent längre räckvidd hos elbilarnas batterier = 5 procent ökad andel
• Ett elpris på 3 NOK per kWh (mer än dubblerat elpris) = 8 procent lägre andel
• Dubblerade priser på flytande drivmedel = 11 procent högre andel.
• Tio procent högre pris på nya bensin- eller dieselbilar = 0,5 – 1 procent högre andel.

Köpmönster och bilinnehav

En studie från 2021 visar att norska köpare av elbilar i många fall är höginkomsttagare, välutbildade, barnfamiljer och boende i storstadsregioner. De tidiga köparna av elbilar skiljde sig tydligt från övriga köpare av nya bilar [4].

En tredjedel av den ökade andelen elbilar 2016 var tillkommande bilar. Denna andel av nya elbilar blev alltså inte resultatet av ett val mellan elbil och förbränningsbil, utan ett ytterligare tillskott av personbilar till fordonsflottan som inte skulle uppstått utan subventionen [5].

I takt med en gradvis ökande andel elbilar i Norge minskar dock skillnaderna mellan elbilsköpare och köpare av förbränningsbilar. En del av de effekter som iakttagits i det inledande skedet av elbilsintroduktionen kommer minska efterhand som eldrift tar över [6].

Kostnadsnytta och fördelningsprofil

I en studie från 2020 analyseras kostnadsnyttan av olika åtgärder [7, 8]. Man utgick från bilinnehavet i Norge mellan 2005 och 2017 och studerade samband mellan kostnader, köpbeteende och körsträckor.

Enligt studien bedöms kostnaden för att minska utsläppen vara dubbelt så hög per kg koldioxid genom att undanta elbilar från moms, jämfört med att istället öka skatter på förbränningsbilar. Ett skäl är att subventioner till laddbara bilar ökar det totala bilinnehavet, men också till viss del att elbilar köpts av tvåbilshushåll som ökat sitt körande. Man behåller en fossilbil för vissa typer av resor, särskilt längre resor, och använder elbilen till dagliga resor, exempelvis där rabatt på bompeng och parkering ger extra fördelar.

När hushåll väl har skaffat två bilar tenderar man använda båda fordonen. Enligt studien hade endast 11 procent av de hushåll med förbränningsbilar som adderade en elbil därefter minskat körandet med sin förbränningsbil.

Författarna framhåller att tillskottet inte påverkar utsläppen av växthusgaser från vägtrafik. Norge har ju en hög andel förnybar el. Däremot påpekas att ett ökat bilinnehav ger mer trafikarbete, trängsel, trafikolyckor och buller. Man bortser då från klimatutsläppen vid tillverkning av fordon.

Fordonsskatter i allmänhet beskriver författarna som progressiva. Det motiveras med att nettoflödet av skattemedel går från personer med högre inkomster till personer med lägre inkomst eftersom höginkomsttagare i högre utsträckning äger och använder bil. Subventioner av fordonsskatter blir således regressiva. Elbilssubventioner beskrivs som särskilt regressiva. Det beror på att elbilar (hittills) är dyra och därmed ofta köps av höginkomsttagare, som får subventionen från hela skattekollektivet. Det beror också på att elbilar (under den studerade perioden) i hög utsträckning köptes av tvåbilshushåll som har höga inkomster.

Lokala trafikmål

Norge har en modell med byvekstavtal. Systemet ger kommuner möjlighet att avtala med staten om ett miljöpaket. Kommunen kan göra överenskommelse om att hålla biltrafiken oförändrad och som motprestation finansierar staten viss kollektivtrafik och infrastruktur.

Bompeng används i en del städer som ett instrument i dessa avtal. De används både till att finansiera miljösatsningar och bidra till att hålla biltrafiken oförändrad. En statligt tillsatt delegation från 2020 påpekade att undantag och rabatter för elbilar urholkar bompengens trafikstyrande funktion och finansiering [9]. Delegationen rekommenderade både regering och kommuner att avveckla elbilsrabatterna. Annars kommer syftet med bompeng alltmer mista sin funktion.

Som motiv för att avgiftsbelägga elbilar likadant som andra bilar anges att de orsakar ungefär samma externa samhällskostnader. Trängselkostnader, slitagepartiklar och olycksrisker dominerar. I 2019 års penningvärde anges den samhällsekonomiska kostnaden i rusningstrafik i norska städer till 5,34 NOK per km för dieselbil, 4,90 för bensinbil och 4,37 för elbil. Styrningen mot elbilsköp bör samhället åstadkomma med verktyg som inte motverkar lokala effekter, anser utredningen. Även Norges statsbudget för 2021 resonerar i liknande banor [10].

Väginvesteringar och kollektivtrafik

Forskaren Bjørne Grimsrud på TÖI reflekterar i en debattartikel från december 2021 om systemeffekter [11]. Avgiftsnivån för bilinnehav har mer än halverats i Norge de senaste 15 åren. Elbilssubventioner är en orsak. Sänkta bilkostnader ökar transportefterfrågan. Då ökar behovet av infrastruktur och till det bidrar elbilssubventioner. Det gör nya väginvesteringar samhällsekonomiskt mer lönsamma och ökar incitamenten att bygga ny väg. Elbilssubventioner ger motsatt effekt på kollektivtrafiken. Färre resenärer ger lägre intäkter, vilket kräver nedskärningar. Effekten av denna politik kan enligt debattören bli betydande på sikt.

Egen kommentar

Studierna visar kraften i ekonomiska styrmedel. Elbilsboomen förklaras till stor del av momsundantag och befrielse från engångsavgift. Rabatt på bompeng har stor betydelse lokalt. Samtidigt får man rekyleffekter.

Förra nyhetsbrevet beskrev en trend med långsamt avtrappade stöd i Norge. Ett skäl kan vara de indirekta effekterna.

Hur ska Norge upprätthålla en såpass hög elbilsandel utan massiva stöd fram till dess att elbilar dominerar utan subventioner? Man har tidigare aviserat ett nationellt förbud mot försäljning av nya förbränningsbilar 2025, men det anses vara svårt att förena med EES-avtalet [12]. Differentierade skatter lär fortsätta. Kanske testas lokala nollemissionszoner nästa år. Marknaden i Europa går också mot elektrifiering och då blir nationella incitament inte lika avgörande.

En del av de nämnda studierna är gjorda på material fram till 2017. Elbilar tar sig nu in hos allt bredare lager av bilköpare. Snart har även lägre inkomstgrupper råd att köpa begagnade elbilar. Slutsatser kommer ändras av detta.

Referenser

[1] Nyhetsbrevet om norsk elbilspolitik. länk

[2] Moms på elbiler vil halvere salget. länk

[3] Bilavgiftenes klimaeffekt länk

[4] Fivang, E. m.fl. 2021. Who goes electric? The anatomy of electric car ownership in Norway. Transportation Research Part D 92 (2021) 102727.

[5] Elbilsincentivene bidrar til mer bilkjöring. länk

[6] Korrespondens med Askill Harkjerr Halse, samhällsekonom och forskningsledare på TÖI.

[7] Bjørn Gjerde Johansen och Anders Munk-Nielsen 2020. Portfolio Complementarities and Electric Vehicle Adoption.

[8] Webbinarium om Bjørn Gjerde Johansens studie. länk

[9] På veg mot et bedre bomsystem. Utvalg – Framtidige inntekter i bomringene. 2020. länk

[10] Nasjonalbudsjettet 2021 länk

[11] Bjørne Grimsrud i Aftenposten 5 dec 2021. länk

[12] Klimakur 2030 länk