I dagens nyhetsbrev återvänder vi effektivitetsförespråkarens gunstling – minielbilen. Argumenten är övertygande. Mindre elbilar är mer energieffektiva, kräver mindre dyrbara resurser (batterimetaller och cellproduktion) och tar mindre fysiskt plats på vägarna jämfört med t ex de eldrivna SUV:ar som blir allt mer populära. Hittills har dessa bilar dock inte varit någon försäljningssuccé, med undantag för Kina. Marknaden står dock inte stilla och köpares preferenser kan ändras. Det är en del intressanta laddbara produkter på gång inom minielbilssegmentet, vilket utgör huvuddelen av dagens nyhetsbrev.
Minibilar är populära, men det är i Kina som minielbilar har tagit stora andelar
OmEV har tidigare skrivit om elbilen Wuling HG Mini EV som var Kinas bäst säljande laddbara bil första halvåret 2021 [1] [2]. Kina är först med en minielbil som bästsäljande laddbar bil (modern tid). I andra marknader har minibilar med förbränningsmotorer betydande marknadsandelar. Det japanska fenomenet ”Kei” bilar innehar ca 1/3 av den japanska marknaden [3]. I främst södra Europa är småbilar populära. Ett exempel är Italien där småbilen Fiat Panda var den överlägset mest sålda bilen år 2020 [3].
Klassificering av bilklasser är luddigt men viktigt
Vad är då en minielbil? Definitionen av olika bilklasser är oväntat luddig. I ett beslut från EU- kommissionen stipuleras inga klara gränsdragningar mellan olika bilklasser. Det medges visserligen att bilklasserna kan definieras av bland annat motorstorlek och billängd, men även att gränsdragningar kompliceras av pris, utrustning osv [4]. Bilklasser i denna bemärkelse verkar därmed inte ha någon större legal betydelse.
Däremot finns det andra legala klassificeringar som kan ha stor påverkan. Ett exempel är Kei klassificeringen i Japan som ger vissa fördelar i skatter och parkeringsregler för bilar som har en cylindervolym på max 660 cc och en motoreffekt på max 63 hk [3]. I Kina existerar minibilar (i huvudsak elektriska) i en legal gråzon. Så länge de är kortare än 1,5 meter och har en toppfart runt 55 km/timmen verkar myndigheterna se mellan fingrarna [5]. I praktiken kan därmed dessa bilar köras utan körkort, vilket har lockat både äldre och gästarbetare som ofta inte har pengar till körlektioner [5]. På svenska vägar ses idag effekten av EU-regleringar som breddade definitionen av moped till att även inkludera lätta trehjulingar och fyrhjulingar (L6e), de så kallade mopedbilarna [6]. Mopedklassificeringen är stundtals komplicerad men medför i korthet lättade körkortsregler och i många EU-länder en lägre åldersgräns för förare. EU-regleringen tekniska krav inkluderar [6]:
- Maxhastighet 45 km/timmen
- Motoreffekt på max 4 kW
- Olastad vikt på max 425 kg (batteriet undantaget)
Vidare finns det ytterligare en EU-klassificeringen för tunga fyrhjulingar (L7e) där vanliga körkortskrav gäller. De tekniska kraven för dessa fordon inkluderar [6]:
- Olastad vikt på max 450 kg (passagerarfordon) eller 600 kg (fraktfordon)
- Motoreffekt på max 15 kW
Att vara klassificerad som tung fyrhjuling kan likställas med en motorcykel vilket bland annat kan innebära (skillnader finns mellan medlemsländerna): lägre skatter, lägre krav för krocksäkerhet, fria passager för trängselskatt osv.
Minielbilar har haft måttlig försäljning i Europa men nu kommer fler modeller
Norska Th!ink var tidig ute med en minielbil i Europa. Den var klassad som personbil och blev ingen succé. För en historisk tillbakablick se omEVs nyhetsbrev om Th!nks historia [7]. I modern tid är det i stället Renaults udda modell Twizy som kan anses vara det första verkliga försöket att introducera en minielbil i Europa. Twizy börjades säljas år 2012 med pris från 69 000 kr med en tillhörande batterihyra från 579 kr/mån [8]. Twizy klassades antingen som lätt fyrhjuling (L6e) eller tung fyrhjuling (L7e). Twizy som fortfarande är i produktion har sålts i totalt 31 100 enheter under åren 2012 – 2020 [9], varav huvuddelen i Europa. Förutom Renault Twizy har det även sålts mindre volymer minielbilar (både L6e och L7e) från tillverkare som Italienska Tazzari.
Nu är ett antal nya minielbilar på väg att lanseras i Europa. De två/tre mest intressanta är kanske Stellantis gruppens Citroën Ami/Opel Rocks-e och FreZe Nikrob (en modifierad version av Wuling HG Mini EV).
Mopedklassade (L6e) Citroën Ami presenterades 2019. Försäljningen inleddes i Frankrike sommaren 2020. Tyskland och andra länder ska följa under 2021 [10]. Räckvidden är upp till 75 km och laddning av 5,5 kWh batteriet tar ca 3 timmar [10]. Amis avskalade design sticker ut, men bidrar även till låga produktionskostnader (t ex är fronten och baken i grunden samma komponent) [11]. Till skillnad från Renault Twizy är Citroën Ami utrustad med värmare. Citroën vill nå nya kundsegment. Bland annat genom mobilitetslösningar och finansieringslösningar. Som medlem i Stellantis mobilitetstjänst Free2Move (i Frankrike) är kostnaden ca 2,7 kr/min + 100 kr i månaden i medlemsavgift [12]. Ami går också att långtidshyra (48 mån) för ca 200 kr i månaden + 27 000 kr i startavgift eller köpa för ca 70 000 kr innan eventuell miljöbilspremie [12]. Systerbilen Opel Rocks-e som presenterades för ca en vecka sedan är i det närmaste identisk med Citroën Ami, försäljningen inleds i Tyskland under hösten [13].
Kan Wuling HG Mini EV succé i Kina återupprepas i Europa? Det hoppas i alla fall Litauiska företaget Dartz som nyligen har presenterat en anpassad version för Europa. Konstellationen är spännande. Ett partnerskap har formats mellan SAIC-GM-Wuling och Dartz (som till vardags tillverkar skottsäkra bilar). Modellen har döpts till FreZe Nikrob och är modifierad med bland annat högre säkerhet och bättre belysning för att uppfylla EU:s regelverk [14]. FreZe Nikrob är därmed klassad som personbil med hårdare krav jämfört med L6e och L7e. I övrigt är förändringarna små jämfört med den kinesiska versionen – samma design, drivlina (20 kW elmaskin, 13,8 kWh batteri) men något längre räckvidd på 20 mil (NEDC) istället för 17,1 mil. Leveranser planeras till i början av 2022, priset är satt till 91 000 – 101 000 kr, beroende på marknad [14].
Egen kommentar
Mopedbilen har nästan blivit för framgångsrik i Europa. Kritiken handlar ofta om bristande avgasrening och säkerhet. Men efterfrågan finns bevisligen där, trots ett inköpspris som ofta överstiger 150 000 kr. En produkt som Citroën Ami/Opel Rocks-e bör kunna konkurrera på den europeiska mopedbilsmarknaden då den är både billigare och renare. Säkerheten går dock inte att jämföra med personbilar där regleringarna är tuffare. FreZe Nikrob är spännande då den går in i segment som just nu inte finns i Europa – minibilar som är klassade som personbilar. Om inte priserna höjs innan lansering är den nära hälften så billig/dyr som den just nu lägst prissatta personelbilen i EU, Dacia Spring. Det återstår att se om europeiska konsumenter är redo att minimera sitt bilval.
Referenser
[1] omEV. 2021. länk
[2] omEV. 2020. länk
[3] Statista. 2021. länk
[4] EU Kommissionen. 1999. länk
[5] Rest of world. 2021. länk
[6] EU parlamentet. 2013. länk
[7] OmEV. 2017. länk
[8] Gröna Bilister. 2013. länk
[9] Renault Group. 2021. länk
[10] Electrive. 2020. länk
[11] Top Gear. 2020. länk
[12] Citroën. 2021. länk
[13] Opel. 2021. länk
[14] GM Authority. 2021. länk