Det politiska läget efter EU-valet

av Martina Wikström

Innan sommaren var det val till EU-parlamentet och detta nyhetsbrev syftar till att ge en lägesuppdatering med fokus på betydelsen för utvecklingen av EU:s klimatlagstiftning och transportsektorns klimatomställning.

Utgången av EU-valet kan kortfattat beskrivas som en förskjutning högerut jämfört med 2019-2024. Största partigrupp blir som tidigare konservativa och kristdemokratiska EPP. Näst störst är socialdemokratiska S&D och tillsammans med liberala Renew bildar dessa tre partigrupper en majoritet. Nationalistiska partigruppen ID finns inte längre, i stället har det tillkommit två nya partigrupper på yttersta högerkanten – Patrioter för Europa (PfE) och Suveräna nationers Europa (ESN). PfE blev tredje största partigrupp [1].

Mandatperioden inleddes 16-19 juli i Strasbourg, där parlamentet bl.a. återvalde Ursula von der Leyen till kommissionsordförande [2]. Von der Leyen blev omvald med ett starkare mandat jämfört med förra mandatperioden, 401 röster för jämfört med 383 röster 2019. Förutom de tre partigrupperna EPP, S&D och Renew uppges von der Leyen ha fått stöd av stora delar av den gröna gruppen. Hur varje enskild ledamot röstade är dock inte känt eftersom omröstningen var sluten [3]. I sitt inledningstal fokuserade von der Leyen bl. a. försatt arbete med att stärka konkurrenskraften och fortsättning på klimatarbetet. Ordförande von der Leyen har ännu inte presenterat sitt förslag till ny kommission.

Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, har skrivit en rapport om vad som talar för och emot ett fortsatt högt tempo i EU:s klimatpolitik [4]. Rapportförfattaren har även bidragit i en fördjupad studie kring betydelsen av utfallet av EU-valet [5]. I studien utgår man från ett troligt utfall av valet som låg nära den faktiska utgången. Här nedan finns en kortfattad syntes som sammanfattar dessa två rapporter.

Förutsättningar finns på plats men..

Utgångspunkten för den kommande mandatperioden är det nu finns en klimatlag med ett långsiktigt klimatmål och lagstiftningen för att nå delmålet till 2030, Fit for 55, är i stort sett är på plats. Det är endast energiskattedirektivet som återstår samt beslut om ett fåtal delegerade akter, bl.a. om standarder för användningen av vätgas. Förutsättningar är på plats men både klimatlagen och Fit for 55 innehåller inledande testperioder och inplanerade översyner, vilket skapar möjligheter att göra förändringar. De här översynerna kan få stor betydelse för hur ambitiös EU:s klimatpolitik blir i praktiken och för transporter omfattas bland annat det nya utsläppshandelssystemet ETS 2 och förbudet mot förbränningsmotorer i personbilar.

Det finns både EU-parlamentariker och vissa av EU:s regeringschefer som har ifrågasatt den beslutade lagstiftningen. Detta kan öppna upp för diskussioner kring ambitionsnivån även om förändringar kräver tillräckliga majoriteter i både ministerrådet och parlamentet. Rapporten lyfter att EU kommer se en greenlash, dvs en motreaktion mot energi- och klimatomställning. Detta trots att det finns ett brett allmänt stöd för klimatåtgärder. Detta tillstånd bedöms kunna förvärras om inte den gröna given implementeras på ett varligt sätt. EU:s ledare är nervösa för den politiska kostnaden för att prioritera klimatåtgärder i ljuset av krig i EU:s närområde och ekonomisk kris. Von der Leyen lyfte i sitt inledningstal att fokus för mandatperioden ska ligga på implementering och investeringar för att uppnå EU:s klimatmål för 2030 och 2050. Fram till 2026 finns beslutade medel i återhämtningsfonden Next Generation EU men sedan är det upp till medlemsländerna att besluta om budget för omställningsarbetet.

Ett mål för 2040

I våras la EU-kommissionen fram förslag om att EU:s 2040-mål bör innebära en minskning av växthusgaser med 90 % jämfört med 1990. I ett sent skede kom vissa förbehåll in i texten, så som att värna EU:s konkurrenskraft samt att det bygger på att även andra delar av världen också skärper sin klimatpolitik.  Det bedöms som osannolikt att Ursula von der Leyen och en ny kommission skulle lägga fram ett nytt, mindre ambitiöst förslag.

Även det nya Europaparlamentet ska besluta om sin position om vad EU:s klimatpåverkan ska få vara 2040 och sedan förhandla med ministerrådet om det. De europeiska partierna har olika syn. Socialdemokratiska S&D liksom De Gröna stödjer ett mål på minskning med 90 procent. Det gör även liberalerna i Renew, under förutsättning att bönderna skyddas. Den konservativa och kristdemokratiska EPP-gruppen, som idag har flest ledamöter, har ännu inte tagit ställning. I förhandlingarna om EU:s klimatlag 2021 förespråkade EPP ett mindre ambitiöst mål än det som beslutades för 2030. Partierna längre högerut är mycket kritiska till kommissionens förslag.

Möjliga vägar framåt

EU:s budget kommer vara central och kan komma att behöva öka, för bl.a. ökade utgifter för försvar och fortsatt stöd till Ukraina. Tillfälligt kraftigt ökade energipriser till följd av Rysslands invasion både ökade incitamenten att ställa om från fossilt och innebar stort missnöje bland t.ex. EU:s bönder och bilister, med starka reaktioner som följd. Dock har den senaste tidens minskade energipriser flyttat fokus från att underlätta energiomställning till att prioritera försvar och säkerhet. Förutom kriget i Ukraina kommer kommande mandatperiod definieras av ytterligare omvärldsfaktorer så som höstens val i USA och EU:s relation till Kina.

Det presenteras två möjliga strategiska vägval för EU:s klimatarbete kommande mandatperiod som definieras av budget och politiskt ledarskap.

• Ett svagt EU – ett scenario där medlemsländerna inte allokerar tillräcklig budget och/eller misslyckas med att befästa ett politiskt ledarskap för klimatomställningen i Bryssel, både regionalt inom EU men även internationellt. Detta bedöms innebära att urvattning av klimatdiplomati, handelspolitik och initiativ för tekniköverföring för att påskynda utfasning av fossila bränslen. Ett sådant EU bedöms vara mindre rustat för att effektivt svara på utmaningar som härrör från Kina eller de förändringar på området som har aviserat av Trump.
• Ett starkt EU – ett scenario där medlemsländer delegerar finansiellt och politiskt inflytande till Bryssel att samordnat och strategiskt hålla ihop klimatpolitiken. I ett sådant EU, trots en möjlig minskning av klimatambitionen, skulle det fortfarande finnas utrymme för att främja minskade koldioxidutsläpp, speciellt som en del av ökad konkurrenskraft och förbättrad säkerhet.

Framtiden för EU:s konkurrenskraft

För att möta nya geopoliska utmaningar och stärka EU:s konkurrenskraft har EU-kommissionen gett den tidigare chefen för Europeiska centralbanken, tillika Italiens tidigare premiärminister, Mario Draghi i uppdrag att ta fram en högnivårapport om framtiden för EU:s konkurrenskraft [7]. Initialt skulle rapporten presenteras under sommaren men har skjutits fram till senare i september. Draghi hintade redan i våras att rapporten kommer innehålla radikala förslag för att öka produktivitet och innovationskraften i EU. Rapporten är klar, den ska ha presenterats för EU-parlamentet den 4 september [7] och ser ut att lanseras idag måndag kl 11, samma dag som detta nyhetsbrev kommer ut [9]. Detta kommer bli en betydelsefull rapport för det fortsatta strategiska arbetet för EU-kommissionen och något som omEV kommer återkommer till.

Egen kommentar

På pappret har von der Leyen ett starkare mandat än tidigare men det finns en ovisshet kring huruvida detta mandat även gäller klimatledarskap. Flera höga företrädare, t.ex regeringschefer och ministrar, i hennes egen partigrupp EPP har öppet ifrågasatt delar av Fit for 55. Vidare har flera av europeiska rådets stats- och regeringschefer inte har följt von der Leyens uppmaning att nominera både en kvinna och en man till kommissionär. Detta har tolkats som ett ifrågasättande av von der Leyen och att EU-kommissionen riskerar att bli en korvfest [8]. Sammantaget hittills är jag osäker på om von der Leyen i praktiken har ett starkare mandat än tidigare.

[1] Europaparlamentet, 2024 länk (2024-09-02)

[2] Europaparlamentet, 2024 länk (2024-09-02)

[3] Europaportalen, 2024 länk (2024-09-02)

[4] Sieps, Motvind eller medvind för klimatet efter EU-valet?, 2024 länk (2024-08-30)

[5] The European Council on Foreign Relations, Wind of change: EU:s green agenda after the European parliament election, 2024 länk (2024-08-30)

[6] EU-kommissionen, State of the Union 2023 länk (2024-09-04)

[7] Politico, artikel publicerad 30 augusti 2024 länk (2024-08-30)

[8] Politico, artikel publicerad 23 augusti 2024 länk (2024-08-30)

[9] X, Jorge Liboreiro 6 september 12:08 länk (reporter Euronews)