Arkiv / E-mobilitet + Samhälle

Thailand: 100% elfordon 2035 – med lärdomar för Sverige

Skribent (gästinlägg)

2022-12-15

Skrivet av Mattias Goldmann

År 2035 ska alla fordon som säljs och tillverkas i Thailand vara eldrivna, 50 % redan år 2030, med relevanta insikter för Sveriges 2030-klimatmål.

Thailand ska nå koldioxidneutralitet år 2050 och nettonoll i klimatpåverkan år 2065 1[1]; den största skillnaden mellan de två målen är jordbrukets omfattande metanutsläpp. Men liksom Sverige, så gäller Thailands mest ambitiösa klimatmål transporterna: 2030 ska 50% av alla nya fordon i Thailand vara eldrivna och 2035 är målet 100% [2]. Målet gäller från mopeder och tuk-tuks över bilarna till lastbilar och bussar med upp till tio platser, och gäller även fordonstillverkningen – i motsats till Sverige, som ju inte har mål för Volvos, Scanias och andras produktion [3].

Thailand var enligt data från OICA världens tionde största tillverkningsland för fordon år 2021 [4], och beräknas enligt nationell statistik producera 1.75 miljoner fordon år 2022, varav drygt hälften går på export [5]. Förutom mopeder och motorcyklar är en tyngdpunkt enklare pick-ups för märken som Toyota, Honda, Ford och Mitsubishi. Men gentemot grannländer som Vietnam, Malaysia och Indonesien, har Thailand ett högre kostnadsläge [6] och för att attrahera nya investeringar är satsningen på nästa fordonsgeneration en hörnpelare i landets vision och plan för år 2037 [7].

Tvåstegsplan: Sälj först, bygg sen

Thailands regering har därför infört en tvåstegsplan för att bli en ledande aktör inom elektromobilitet. Den första fasen till och med 2024 fokuserar på att skapa en inhemsk marknad för elbilarna, och den andra på att bli en regional hub för tillverkning av elfordon.

De kommande tre åren budgeterar regeringen motsvarande 12 miljarder kronor på elektromobilitet [8]. Den största enskilda satsningen är en elfordons-stimulans riktad mot tillverkarna, inte bilköparen som i Sverige. För varje elbil för upp till tio passagerare som säljs i Thailand får tillverkaren eller importören motsvarande 20 000 kronor om batteriet är på 10-30 kWh, drygt det dubbla om det är större [9].

Elmotorcyklar har en stimulans på 6 000 kronor, förutsatt att priset till kund är max 45 000 kronor. Därtill stimuleras all produktion av elfordon med flerårigskattebefrielse för direkt berörda investeringar; tre år för elcyklar och upp till elva år för tyngre fordon. All finansiering villkoras med att respektive märke inom tre år ska tillverka lika många elfordon i Thailand som de importerar, om fem år 50% fler. År 2027 bedömer Fitch Solutions att den lokala marknaden för elfordon ska vara värd 1.34 miljarder USD [10]. 2030 anger energiplaneringskontoret EPPO att 725 000 elbilar ska produceras, 675 000 el-mc, 34 000 eldrivna bussar och lastbilar [11]. Därtill är regeringens mål att ha en miljon elbilar på de thailändska vägarna år 2025 och 15 miljoner om tio år [12].

I Thailand är importerade bilar belagda med tull på upp till 80%. Den halveras för elbilar som kostar max 575 000 kronor, och sänks till 60% för dyrare elbilar, om de har ett batteri på minst 50 kWh [13]. Punktskatten för bilar på 8% sänks till 2% för elbilar och 0 för eldrivna pick-ups. För att stimulera lokal produktion tas också importtullen på nyckelkomponenter bort [14].

Fordonstillverkare attraheras

I början av december 2022 hade 24 fordonstillverkare skrivit individuella avtal med regeringen, bland dem kinesiska BYD som från år 2024 ska tillverka 150 000 elbilar om året i en helt ny fabrik [15], BMW som till en början ska montera batterier i Thailand [16] och Mercedes som ska montera sin toppmodell EQS i Thailand [17]. Taiwanesiska Foxconn ska tillverka upp till 150 000 bilar om året i samverkan med det nationella olje- och gasföretaget PTT, som vill diversifiera sin affärsmodell [18].

Huvuddelen av Bangkoks åldersstigna bussflotta ska bytas till el och hälften av busslinjerna är redan upphandlade, med en betydande (men ännu inte exakt kvantifierad del av omställningen finansierad av Schweiz inom ramen för Parisavtalets mekanism för internationellt klimatsamarbete [19]. Därtill har Energy Absolute som tillverkar elbussar också valt att drifta ett stort antal linjer, såsom de redan via dotterbolaget Smart Ferry trafikerar floden Chao Phraya med ett tjugotal elfärjor med plats för 250 personer vardera, 10 knop marschfart och 12 timmars driftstid med endast begränsad supportladdning tack vare 800 kWh batterier.

På den tunga fordonssidan, som inte omfattas av stimulanserna, sluter thailändska industriministeriet individuella avtal med aktörer. Byggjätten Siam Cement är ett ledande exempel, de ska med statlig delfinansiering elektrifiera 2 000 av sina fordon, som cementblandare och gaffeltruckar. När det inte finns någon elektrisk version tillgänglig, tar Siam ansvar för konverteringen. Bangkok Aviation Fuel Services konverterar flygplats-tankbilarna till eldrift, som ett led i att diversifiera sin affärsmodell. EA lanserar också ett mindre transportfordon som kan konfigureras som lastbil, minibuss, mattransport och andra applikationer. För att påskynda konverteringen föreslår EA:s vd Sompote Ahunai att endast elfrakt ska få komma in i Bangkok nattetid. I andra ändan av marknaden har statliga energikonglomeratet EGAT, motsvarande Vattenfall och Svenska Kraftnät, etablerat en batteribytesstation vid sitt huvudkontor, vilket med hundratals köpta transporter varje dag ska skapa en marknad för 600 elektriska motorcyklar redan första verksamhetsåret. Grab, den lokala motsvarigheten till Uber, ställer om 450 tuk-tuks till eldrift i Thailands näst största stad Chiang Mai. Genom att driftskostnaderna minskar med närmare 80 % krävs inga subventioner. En annan symbol för Thailand är longtailbåtarna, som ofta drivs med gamla lastbilsmotorer utan buller- och avgaskontroll, men den regionala energimyndigheten i Ratchaburi finansierar konverteringen av 25 båtar till soldrivna elmotorer, med målet att konvertera longtails på andra flytande marknader.

Batterier och laddinfrastruktur

I nuläget importeras merparten av batterierna från Kina och Sydkorea. Staten stimulerar batteritillverkning i Thailand med 200 kronor per kWh, mot att priset till biltillverkarna sänks lika mycket. Thailändska Energy Absolut har invigt Sydostasiens största batterifabrik med 1 GW årlig kapacitet, vilket kan tiodubblas när efterfrågan ökar. Amerikanska Evlomo investerar 1.2 miljarder USD i tillverkning av litiumjonbatterier med årlig kapacitet på 8 GW vilket ska motsvara 30 000 elbussar eller 250 000 elbilar.

Regeringen har satt upp målet om 12 000 snabbladdare till 2030, med finansiering bl.a. från Thailands första CBI-certifierade gröna obligation, utgiven av Asiatiska Utvecklingsbanken [20]. Enligt Eppo ska det då också finnas 1 450 batteribytesstationer. Företag som etablerar laddinfrastruktur får tre års skattebefrielse, fem år med minst 40 laddare varav minst 25% snabbladdare [21]. Statliga elbolaget MEA sänker priset på el som används för laddning och uppmuntrar fastighetsägare att installera laddare [22].

Bland bilföretagen var BMW med sitt varumärke ChargeNow först ut och började installera publika laddare redan 2017; de har nu över 600 vilket är en viktig anledning till att de haft nästan en tredjedel av marknaden för laddbilar. MG, Porsche och Nissan har följt efter och Volvo etablerar solcellsdrivna laddare hos sina återförsäljare, bjuder in alla att ladda och hoppas kunna visa sina produkter medan bilen laddas. Största laddningsnätverket utvecklas av kinesiska Great Wall, producent av den lokala EV-bästsäljaren Ora Cat, i samarbete med EGAT och regionala elbolag.

Lärdomar och måluppfyllelse

Thailand är intressant utifrån dess tydliga uppdelning av incitament i olika steg, starka fokus på att tillverkning ska ske i landet och sättet att sluta avtal direkt med tillverkarna. Också att alla fordonssegment samt batteritillverkning hanteras, är intressant, liksom att incitamenten kombineras med att statliga aktörer bidrar till att skapa en tidig marknad för elfordon. Slutligen är det roligt att se ett Klimatklivet-liknande tänk kring hur mer udda fordonstyper kan ställas om till eldrift.

Liksom det i Sverige är osäkert om 2030-målet nås, är det inte givet att Thailands mål för transportsektorn nås. Det som talar för det är dels den starka kopplingen till landets industriella utveckling, dels att så många fordonstillverkare redan skrivit förpliktigande avtal med regeringen. Därtill tycks nu finnas en aktiv rörelse från flera tillverkare att minska beroendet av Kina som produktionsland, men att finnas kvar i östra Asien. I andra vågskålen finns att landet det senaste seklet haft 22 statskupper och försök till kupper; den begränsade politiska stabiliteten inverkar också menligt på tilltron till fattade beslut. Just detta är också ett trumfkort för Vietnam, som med hög stabilitet och låga kostnader är Thailands kanske främsta rival i regionen.

Referenser

[1] Toward 2065 Thailand Net Emissions Goal

[2] Thailand Lays Out Bold EV Plan, Wants All Electric Cars by 2035 (ibland nämns också målet 30% 2030

[3] Thailand’s journey to becoming ASEAN’s EV hub

[4] Car Production by Country 2022

[5] Automotive production in Thailand by month

[6] WHAT MAKES VIETNAM MORE ATTRACTIVE THAN THAILAND IN DRAWING MANUFACTURER INVESTMENT?

[7] Thailand 20-Year National Strategy (2017-2036)

[8] Thailand Welcomes EV Producers with Investment Incentives, Tax Breaks

[9] BOI Investment Policy on EVs (pdf)

[10] Thailand BOI Approves New EV Package, and Over 35 Billion Baht in Large Investment Projects. Bangkok Post

[11] Guidelines for promoting electric vehicles