Global Critical Minerals Outlook 2024

I våras publicerade internationella energiorganet IEA två tunga rapporter som ger en bra bild av hur råvaror och batterier kan komma att påverka elfordonsmarknaden. I april kom en rapport om batterimarknaden. Den refererade vi i omEV då [1, 2, 3]. I maj kom en rapport om marknaden för kritiska mineral. Den tar vi upp i dagens nyhetsbrev.

Global Critical Minerals Outlook 2024

Rapporten Global Critical Minerals Outlook beskriver trender och scenarier för kritiska råvaror [4, 5]. Det görs speciella analyser av koppar, litium, nickel, kobolt, grafit och sällsynta jordartsmetaller. Många av metallerna är avgörande för att ställa om fordonssektorn och elsektorn till hållbar energi.

Rapporten är på 275 sidor och innehåller mycket fakta. Vi summerar sammanfattningen och gör några nedslag om framtida marknadsrisker.

Priserna varierar kraftigt

Efter två års dramatisk ökning av råvarupriser på många kritiska mineral föll priserna ordentligt under 2023. Spotmarknadspriset på litium föll exempelvis med 75 procent medan kobolt, nickel och grafit föll 30-45 procent. I slutet av 2023 var prisnivån 20-30 procent högre än 2020. En anledning till sjunkande priser är att produktionskapaciteten ökade snabbare än efterfrågan.

Ökande försäljning

Försäljningen av litium ökade med 30 procent under 2023 medan nickel, kobolt, grafit och sällsynta jordartsmetaller ökade mellan 8 och 15 procent. Ökningen drivs främst av en växande marknad för sol- och vindkraft samt elfordon.

Flerdubblad efterfrågan till 2030

IEA beräknar efterfrågan av kritiska mineral i ett scenario med nuvarande politik. Då kommer behoven fördubblas till 2030. Ett annat scenario som kallas Applied Pledges Scenario (APS) beskriver en situation där världens regeringar uppfyller sina hittills gjorda klimatåtaganden. I APS-scenariot ökar användningen av kritiska mineral nästan tre gånger från idag. Man gör även ett scenario som visar vad som krävs om världen ska nå målet att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader. Då måste användningen av kritiska råvaror öka fyra gånger, och batterianvändningen inom fordonssektorn behöver öka sex gånger jämfört med idag.

Mer än fördubblad omsättning krävs till 2040

Investeringarna i ny produktion av kritiska mineral ökade med 10 procent under 2023. Prospekteringarna ökade 15 procent, mest i Kanada och Australien. Riskkapitalet ökade med 30 procent. För att nå 1,5-gradersmålet behöver marknaden för de metaller som har analyserats speciellt (se ovan) öka från drygt 300 miljarder USD idag till nästan 800 md USD år 2040.

Investeringstakten i nya gruvor räcker inte

Hittills annonserade investeringar i gruvor räcker inte till för att täcka behovet av kritiska mineraler år 2035 enligt hittills uttalade klimatambitioner (APS-scenariot). Dagens investeringsplaner skulle endast täcka 50 procent av behovet av litium. Koppar skulle tillgodoses till 70 procent. Nickel och kobolt kan nå behovsnivån.

Kapaciteten att producera batterier överstiger efterfrågan

När det gäller batterier till fordon och energilagring råder det dock ingen brist på kapacitet. År 2023 var den globala kapaciteten att producera batterier två och en halv gånger högre än efterfrågan. Till 2030 bedöms produktionskapaciteten vara 30 procent högre vid APS-scenariot och i nivå med behoven för 1,5-gradersmålet. Om man även inkluderar planer som är annonserade, men inte slutligt beslutade, kommer produktionskapaciteten år 2030 överstiga vad som krävs för 1,5-gradersmålet.

Fortsatt stark koncentration av vissa råvaror

Nästan all grafit av batterikvalitet och ungefär 80 procent av de sällsynta jordartsmetallerna kommer raffineras i Kina år 2030. Fram till 2030 beräknas tre fjärdedelar av tillkommande raffineringskapacitet för litium, nickel, kobolt och sällsynta jordartsmetaller komma från någon av dagens tre främsta producenter. Den låga diversifieringen i dessa sektorer ger alltså fortsatt hög risk för störningar vid exempelvis extremt väder, handelstvister eller geopolitisk oro.

Hur viktig är största marknadsaktören

Rapporten har analyserat hur stor del av de speciellt studerade mineralen som kan komma att produceras av en enstaka leverantör år 2030. Detta görs med en metod som kallas N –1-analys. Man beräknar den förväntade utvinningen, förädlingen och konsumtionen i olika länder och av olika producenter. Utgångspunkten är hittills uttalade klimatambitioner (APS-scenariot).

N –1-analysen simulerar ett läge då någon form av störning har gjort att den enskilt största leverantören av en råvara inte kan leverera år 2030. Den produktionskapacitet som då beräknas återstå (”N –1-utbudet”) jämförs med den beräknade efterfrågan i alla länder utom det land där den upphörda produktionen är belägen (”N –1-efterfrågan”).

Tabell: N –1-utbud jämfört med N –1-efterfrågan, APS-scenariot, 2030

Koppar: 106 %

Litium:     52 %

Nickel:     35 %

Kobolt:    37 %

Grafit:        9 %

Sällsynta jordartsmetaller: 74 %

IEA:s summerar så här (fritt översatt): N –1-efterfrågan hamnar i de flesta analyserade fall betydligt lägre än N –1-utbudet. Det gäller även mineraler där försörjningskedjorna är någorlunda väl spridda mellan aktörer och länder. Om det inte görs ansträngningar att utveckla ytterligare projekt i geografiskt skilda regioner kommer det vara en utmaning att uppnå de mål som fastställts i politisk lagstiftning.

IEA pekar också på behovet av politiska åtgärder som kan öka återvinning och återanvändning för att bromsa behovet av jungfruliga material.

Riskfaktorer för omställningen till hållbar energi

I rapporten görs en samlad riskbedömning för de sex specialstuderade mineralen. Man går igenom utbudsrisker, geopolitiska risker, svängningar i produktion, miljörisker, sociala risker och klimatrisker. Sammantaget visar litium och grafit den högsta risken.

Riskerna för litium och koppar handlar främst om framtida utvinning och utbud. Riskerna med grafit, kobolt, nickel och sällsynta jordartsmetaller är kopplade till geopolitiska risker. De flesta mineral är exponerade för höga miljörisker.

En översiktstabell finns på sid 216.

Ur nyhetsflödet om batterikapacitet

Vi har kollat runt lite för att se hur överkapaciteten inom batteritillverkning för närvarande beskrivs av några aktörer.

Bloomberg NEF förutspådde i juni att den globala produktionskapaciteten av battericeller kommer uppgå till 400 procent av efterfrågan år 2025 och uppgå till 200 procent år 2030. [6].

Ny Teknik skrev i juni att tre europeiska planerade batterifabriker i Tyskland bromsas eller pausar. Orsakerna anges vara ökad priskonkurrens och ändrade prognoser för elbilar [7].

Electrive skrev i juli att Kinas batterifabriker körde på 51 procent av maxkapacitet 2022. Den andelen föll till 43 procent år 2023 och den kommer sjunka ytterligare i år [8].

Egen kommentar

Batteriproduktionen verkar inte bli en flaskhals. Däremot kan det uppstå flaskhalsar i gruvnäring och materialförädling.

Överkapacitet brukar betyda högre konkurrens, lägre priser och färre aktörer. Det verkar kunna fortsätta pressa batteripriser under lång tid. Samtidigt bedriver exempelvis USA, EU och Indien en alltmer aktiv politik för att stimulera inhemsk produktion. Det kan dra i andra riktningen.

Dominans av ett fåtal länder, ett fåtal dominerande företag i vissa branscher, en stramare geopolitik – allt detta riskerar att skapa konflikter. Men det borde även innebära att resurseffektivitet, återanvändning av produkter och återvinning av värdefulla material kommer mer i fokus framöver.

Referenser

[1] Batteries and secure energy transitions. IEA april 2024. Länk.

[2] omEV 26 april 2024. IEA sammanfattar batterier. Länk.

[3] Vad är IEA. Länk.

[4] Global Critical Minerals Outlook. IEA maj 2024. Länk.

[5] Om kritiska mineral och råvaror på SGU:s hemsida. Länk.

[6] Bloomberg Newsletter 12 april 2024. China Already Makes as Many Batteries as the Entire World Wants. Länk.

[7] Ny Teknik 5 juni 2024. Drar i handbromsen – tre gigafabriker i Europa sätts på paus. Länk.

[8] Electrive 12 juli 2024. Plummeting battery prices in China may normalise EVs globally. Länk.