Konferensrapport Battery Materials and Processing

Tidigare i veckan genomfördes konferensen ”Battery Materials and Processing” i Stockholm [1]. Konferensen som arrangerades av forskningsinstitutet Rise samlade ett hundratal deltagare från huvudsakligen materialutvinnare, producenter och industriaktörer. Det var första gången som Rise arrangerade denna konferens och de har som ambition att göra den årligen.

Europas värdekedjor i fokus

Konferensen fokuserar på möjligheten att bygga värdekedjor för batterier i Europa och hållbara processer för utvinning, batterimaterial, produkter och återvinning. Vi var på plats och förmedlar några intryck.

Svårigheter med uppskalning

Ett urval av europeiska aktörer från mineral- och batteribranschen presenterade sin verksamhet. Deltagarna representerade både små, nystartade företag och stora, dominerande aktörer.

Mitt samlade intryck var att de företag som bjudits in anser sig ha möjligheter att utveckla sin verksamhet i stor skala. Men det verkar inte vara helt enkelt i en global miljö där ett antal asiatiska aktörer har skaffat sig ett rejält försprång.

Någon påpekade att det kostar mer att tillverka batterier storskaligt i Europa än i Kina och ännu mer om verksamheten ska byggas upp från låg nivå. Så hur ska små aktörer och nystartade företag kunna växa till gigavolym? Och hur ska Europas forskare och innovatörer klara av att utveckla nya premiumprodukter i global konkurrens? Detta var konferensens återkommande frågor.

Råd från en branschorganisation

Organisationen Batteries European Partnership Association (BEPA) samlar privata aktörer och forskarorganisationer som är aktiva i EU-partnerskapet BATT 4 EU inom Horisont Europa [2].

BEPA:s representant Fabrice Stassin framförde tydligt att branschen vill att EU-systemet ökar sitt stöd till batterisektorn om den ska klara konkurrensen från Asien. BEPA:s budskap till kommissionen är att Europa behöver bygga upp en större mångfald i batteribranschen.

Batterier används inte bara i allt större volymer, de behövs också i alltfler applikationer. En växande del av marknadsvärdet handlar nu om nischade tillämpningar där det inte råder samma prispress. Europas möjlighet handlar till del om specialisering.

Militära applikationer är ett exempel på en växande marknad. Fabrice Stassin nämnde att det finns sex typer av drönare som var och en behöver sin egen typ av batterier.

De största batteritillverkarna är inte fokuserade på att tillverka ett fåtal produkter. De arbetar med olika typer av batterier och satsar på både fordonstillämpningar och energilagring. Budskapet från Fabrice Stassin var att produktbredd snarare än massproduktion av ett fåtal produkter är en viktig strategi för batteriaktörer i Europa.

BEPA kommer att presentera en ny strategisk plan i slutet av 2026 för kommissionen. Sverige är representerat i det arbetet.

Läget för europeiska batteritillverkare

Recharge Battery Association är en branschorganisation för europeiska tillverkare av litiumbatterier m.m. Deras representant Ilka von Dalwigk visade en karta över ett 50-tal batterifabriker i Europa som antingen är planerade, halvvägs eller igångsatta i dagsläget. Om alla dessa annonserade planer skulle realiseras, kommer tillverkningen år 2030 i Europa att kunna nå en nivå som ungefärligen motsvarar efterfrågan i Europa.

Men en hel del av dessa aviserade projekt är pausade eftersom det för närvarande finns en rejäl överkapacitet globalt. På kort tid har produktionskapacitet motsvarande 700 GWh pausats eller ställts in [3].

Ilka von Dalwigk gav några exempel på pågående initiativ från EU som enligt Recharge Battery Association krävs för att stödja batterinäringen. Hon nämnde Industrial Accelerator Act (IAA) där det finns förslag på krav att det måste finnas en viss andel europeiskt innehåll i batterier. IAA innehåller också förslag på krav att aktörer från tredje land som investerar i batteriproduktion över viss nivå i EU måste ingå samverkansavtal med EU-baserade tillverkare. Ett annat exempel hon tog upp var EU-initiativet Resource EU Action Plan. Där finns ambitioner om att minska beroenden av tredjeland och ta fram investeringskapital för inhemsk produktion av strategiska produkter.

Nuläget för Lyten

Lyten är som bekant det företag som köpte Northvolts konkursbo. Inhwan Choi från Lyten var en av konferensens huvudtalare och gav en nulägesbild. Många är nog nyfikna på vad som kommer hända framöver.

Företaget har i dagsläget verksamhet på sex platser, varav två i USA, två i Sverige, en i Polen och en anläggning i Tyskland som man håller på att förvärva.

Northvolts tidigare anläggning i Skellefteå kallas nu Lyten 1. Där ska företaget producera både NMC-batterier för fordon och litium-svavelbatterier till andra tillämpningar. Lyten håller nu som bäst på att förhandla med kunder.

Jag frågade Inhwan i en paus hur mycket av tillverkningen som kan komma att bli NMC-batterier till vägfordon. Svaret blev att det återstår att se. Diskussioner pågår med kunder.

Northvolts tidigare forskningsavdelning i Västerås heter nu Lyten labs. Enligt Inhwan Choi är det Europas största batterilabb.

Deras anläggning i Polen kommer att producera batterier för energilagring. I USA har Lyten labb och tillverkning av litium-svavelbatterier för försvarsindustrin.

Litium, återvinning och LFP-batterier

I EU:s batteriförordning ställs krav på att använda återvunnet material till fordonsbatterier. Om detta berättade Volvo Cars batteriexpert Annika Ahlberg Tidblad. Hennes föredrag var ett exempel på hur komplicerat det kan vara med återvinning.

Från år 2031 krävs att nytillverkade batterier måste innehålla en viss mängd återvunna mineral. Kravet är att använda 16 procent återvunnen kobolt, 6 procent nickel och 6 procent litium. Från 2036 höjs kraven till 26, 15 respektive 12 procent. Vi har tidigare skrivit om förordningen flera gånger och också spelat in en podd med Annika om batteriförordningen [4].

Kraven på att använda återvunna material kan komma att innebära en särskild utmaning för LFP-batterier. Medan NMC-batterier innehåller både kobolt, nickel och litium, så innehåller LFP-batterier endast litium. Eftersom priserna på både kobolt och nickel är jämförelsevis höga så kan NMC-batterier bli relativt lönsamma att återvinna. Däremot är återvinningen av litium i LFP-batterier svårare att få lönsam, åtminstone utifrån dagens världsmarknadspriser. Återvinningen är komplex, det ställs höga krav på renhet hos återvunnet material och priset på jungfruligt litium är inte högt nog att göra återvunnet material lönsamt.

Samtidigt är det en allt högre andel av vägfordon som förses med LFP-batterier. Frågan är vad som kommer hända på sikt med priset på återvunnet litium när batteriförordningens krav träder i kraft.

Egen kommentar

Detta är några nedslag från konferensen. Mycket mer avhandlades givetvis.

EU:s många regelverk och initiativ följs noga av branschen. Finansiering och stöd från EU är efterfrågade, föga förvånande.

Många diskuterade i frågor om produktion, kostnader och storskalighet. Vilka nischer är det möjligt för europeiska tillverkare att exploatera i global konkurrens?

Sprida risker, diversifiera, satsa på kvalitet och premiumprodukter nämndes ofta. Samarbeten mellan europeiska aktörer verkar ses som en möjlighet. Hur ta sig från start-up till giganivå frågade sig många.

Samhällskritiska verksamheter och militärindustri nämndes som en allt viktigare beställare av batteritjänster. Där är inhemsk tillverkning en konkurrensfördel och produkterna är inte lika priskänsliga. Den typen av produkter har ingen direkt koppling till fordon, men kan indirekt få viss betydelse genom att bidra till ökad lönsamhet i batterivärdekedjan.

Referenser

[1] Konferensen Battery Materials and Processing. Länk.

[2] Branschorganisationen Batteries European Partnership Association. Länk.

[3] A Battery Deal for Europe. Recharge Battery Association. Länk.

[4] Podd om batteriförordningen med Annika Ahlberg Tidblad. Länk.