Trender noterade på EVS-37 i Korea

av Hans Pohl

EVS-37, eller det 37:e Electric Vehicle Symposium, är en internationell konferens och utställning som periodvis varit central för forskare inom elfordonsutveckling. Asien och närmare bestämt Korea var värd denna gång och till sommaren 2025 kommer övningen till Göteborg. Jag har varit med på ganska många EVS sedan nittiotalet och medverkade med en presentation om batteriforskning denna gång. Nedan några av mina intryck.

Innehållsmässigt verkar Korea ha haft ett stort inflytande. I en traditionell vetenskaplig konferens formas innehållet mycket utifrån de abstracts som kommer in. På EVS-37 avsattes ungefär hälften av de två och en halv dagarna åt sådant som styrdes av arrangörerna och som genomfördes i plenum. Utöver klassiska plenumteman som välkomstanförande, prisutdelningar och slutord ingick även tre vardera en timme långa EV Tech Summits.

Dessa summits hade lite olika upplägg men gemensamt för dem var att tre personer var på scen. Uppläggen spände från nästan regelrätta tekniska presentationer till panelsamtal. Följande teman avhandlades:

• EV safety for thermal runaway
• Future mobility for Software Defined Vehicles
• Next generation of solid-state batteries

Med thermal runaway menas hantering av risken för att en överhettad battericell ska skapa en kedjereaktion med en stor brand som följd. Två av dessa är alltså direkt elfordonrelaterade medan software defined vehicles, det vill säga att fordonet kan ändra egenskaper genom mjukvaruändringar, bara är löst kopplat till elektrifiering.

Kvaliteten på EV Tech Summits var hög. Talarna var inbjudna, ibland från en annan världsdel, och framförandet var relativt väl förberett. Merparten talare uppfattade jag som auktoriteter inom respektive område. Det var också bra att de gav tid för frågor från auditoriet, även om det i något fall kändes som att även frågorna var regisserade. Några av presentationerna blev tidvis för avancerade för alla oss som inte är helt hemma i batteriutvecklingens alla spetsfundigheter.

En viktig fråga för den vetenskapliga konferensen var laddinfrastrukturen, inklusive relaterade elnätsfrågor och vehicle to grid/X. Hela åtta av 32 sessioner ägnades åt sådana frågor. Det känns som en ökning jämfört med de senaste konferenserna. Fem sessioner handlade om energilager, vilket förmodligen inte skiljer så mycket från tidigare. Som vanligt fick också policyfrågor ganska stort utrymme.

Ungefär fyra av tio talare som valts baserat på abstracts till muntliga presentationer respektive posters var från Korea. Tyskland var näst mest representerat och USA därefter. Sverige hade sju presentationer.

Posterdelen genomfördes en timme direkt efter lunch båda heldagarna längs en vägg i utställningshallen. Där stod 15 digitala skärmar på vilka postrar visades. På varje skärm och pass samsades 5 postrar, vilket betydde att varje person fick cirka tio minuter för att visa sin poster. Hade man inte läst på i förväg var det alltså mycket svårt att få till en bra diskussion.

I utställningen som omfattade 550 montrar var Samsung, LG och Hyundai klart störst. Många asiatiska, förmodligen mestadels koreanska, tillverkare av komponenter ställde ut i flera rader med små montrar. Dominansen av laddstationer som huvudingrediens i montrarna var inte riktigt lika stor som tidigare år. AVERE samordnade en europeisk monter där Göteborg och EVS-38 syntes mycket bra.

Ett i mina ögon klart minus var bristen på ride&drive. Inget sådant erbjöds, vilket nog är första gången i konferensens historia(?). Med tanke på valet av plats för konferens och utställning är det inte helt förvånande att det inte gick att ordna. COEX i Seoul ligger i ett område omgivet av mångfiliga vägar med trögflytande trafik. Dessutom pågick ett stort vägarbete.

Totalt hade konferensen 1056 deltagare från 36 länder och utställningen besöktes av mer än 10,000 personer.

Avslutande kommentarer

EV Tech Summits var en intressant ny ingrediens. Jag tyckte att de var kul att lyssna på men är ändå tveksam eftersom de stjäl tid från den riktiga vetenskapliga konferensen. Det var som vanligt minst åtta parallella spår och ofta svårt att prioritera mellan dem. Med mer tid för den delen hade sessionerna kunnat fördelas så att det inte var så många parallella. Posterformatet var i mina ögon inte bra. Självklart borde också ride&drive varit där.

Totalt sett var dock EVS-37 en bra konferens med positiv anda. Det vittnar om ett visst självförtroende att ta upp brand i batterier som ett plenumtema. För några år sedan hade man nog inte vågat lyfta fram den typen av utmaningar så tydligt. Att de koreanska jätteföretagen är väl positionerade i fordonselektrifieringen blev mycket tydligt.