Förra veckan presenterades en stor europeisk studie om allmänhetens attityder till elbilar. Några slutsatser är att inköpspris fortfarande är det viktigaste hindret för att köpa elbil. Tillgång till laddning upplevs inte som ett lika stort hinder. Bilförare önskar sig elbilar med lång räckvidd. Det finns en viss acceptans för högre inköpspris. En del av svaren kommer från svenska elbilsanvändare. Enligt dessa svar har svenskar något högre betalningsvilja än genomsnittet i de undersökta länderna, och fler planerar att köpa elbil.
EAFO har genomfört studien
European Alternative Fuels Observatory (EAFO) drivs av EU-kommissionen. Det är en webbportal om alternativa bränslen, infrastruktur och fordon. Den samlar statistik om alternativdrivna fordon, laddställen, tankställen, EU-politik med mera [1].
EAFO har gjort en enkät om fullelektriska batteri-elbilar. Man undersöker beteenden och attityder hos konsumenter i EU. Projektet leds av ett universitet i Bryssel. Rapporter kommer publiceras årligen och ambitionen är att omfatta samtliga EU-länder.
Enkätsvaren presenteras dels aggregerat för samtliga länder, dels i delrapporter för varje land. Vi redovisar först några aggregerade resultat för alla europeiska länder och därefter några resultat från svenska respondenter.
RESULTAT FRÅN ALLA UNDERSÖKTA LÄNDER
Tolv länder undersöks
Förra året presenterade EAFO den första enkäten och nyligen kom årets rapport [2]. Denna gång deltar tolv länder, alltså nästan hälften av medlemsstaterna. Dessa är Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Sverige, Tyskland och Ungern.
Själva enkäten genomfördes hösten 2023. I Sverige har Energimyndigheten stöttat projektet. I höstas skickade vi för övrigt ut en inbjudan att delta i enkäten i detta nyhetsbrev.
Representativt urval
Enkäten baseras på drygt 19 000 svar. Av dessa var 2 000 elbilsförare och 17 000 var ”icke-elbilsförare”. Icke-elbilsförare utgör en grupp som är statistiskt utvald för att vara representativ för befolkningen. Här ingår både bilägare och personer som vanligen inte kör bil, men man har exkluderat personer som uppgivit att de inte har körkort [3]. För att få tillräckligt många elbilsförare har man dock behövt komplettera det slumpmässiga urvalet och därför vänt sig till speciella paneler. Elbilsförarna är inte slumpmässigt utvalda och därmed heller inte representativa för elbilsförare i stort.
Fler män bland elbilsförarna, färre bland övriga
De elbilsförare som besvarat enkäten sammanfattas som 35-55-åriga män med en medelinkomst mellan 2 000 och 4 000 euro per månad, hög utbildningsnivå och boende i villa. Svaren från icke-elbilsförare dominerades av kvinnor äldre än 35 år med liknande medelinkomster som männen men med lägre utbildningsnivå och boende i lägenhet.
En tredjedel planerar elbilsköp inom fem år
30 procent av de respondenter som inte körde elbil sade sig vara väl bekanta med elbilar. En tredjedel har ambitionen att köpa elbil inom fem år, och drygt hälften kan tänka sig elbil någon gång. Deras viktigaste motiv är elbilarnas låga klimatpåverkan.
Hemmaladdning dominerar hos elbilsförarna
Hemmaladdning dominerar. Som komplement använder elbilsförarna minst varje vecka publik normalladdning i 18 procent av laddtillfällena och snabbladdning i 10 procent. På frågor om hur man ser på publika laddtjänster säger en stor majoritet att man förväntar sig att laddstationen ska fungera direkt. Man vill slippa köa och man vill ha transparent prisinformation.
Inköpspris är viktigaste nackdelen
Det i särklass vanligaste svaret på frågan om vad som är elbilens nackdelar är merkostnad för inköp. Därefter uppgavs begränsad räckvidd, men mindre viktig än inköpspris. På tredje plats angavs begränsad tillgång till publik normalladdning, och i någon mån även brist på snabbladdare.
Viss merkostnad accepteras
Respondenterna (både elbilsägare och icke-elbilsägare) fick ange ett önskvärt inköpspris för en ny eller begagnad bil. Medianvärdet för en acceptabel inköpskostnad angavs till 15 000 euro för förbränningsbil och 20 000 euro för elbil. Respondenterna accepterar alltså 5 000 euro extrakostnad för elbil, även om spridningen kan vara stor eftersom resultatet presenteras som ett medianvärde.
Den önskvärda inköpskostnaden på 20 000 euro för en elbil kan jämföras med att 86 procent av elbilsförarna har angivit att deras bil kostade mer än så. Än så länge är utbudet av begagnade bilar dock begränsat, så det behöver inte ha så stor betydelse i längden.
Lång räckvidd önskas
Respondenterna ombads också ange en önskvärd räckvidd på elbilar. Då svarade 47 procent att deras elbil bör gå minst 50 mil på en laddning och 34 procent önskar sig 30-50 mils räckvidd.
Bland respondenterna som kör elbil uppgav 84 procent att räckvidden i deras bil ”alltid” eller ”vanligen” är tillräcklig.
Många anser att subventioner är effektiva
Respondenterna tror att subventioner till inköp är den mest effektiva publika stödformen för att öka användningen av elbilar. Provkörning, information om räckvidd och hjälp med kostnadsjämförelser ansågs vara viktiga kunskapsstöd.
Nästan hälften av elbilsförarna känner till V2G
44 procent av elbilsförarna känner till återföring av el till nätet (V2G) och 68 procent är intresserade av att köpa ett fordon med sådan teknik. Detta förutsätter dock att inköpspriset inte är högre än för andra elbilar. Viktigaste motivet uppgavs vara att man vill kunna försörja hemmet med el, exempelvis till uppvärmning eller att driva elektrisk utrustning.
RESULTAT FRÅN SVERIGE
Den svenska undersökningen baseras på 1 599 svar där 187 personer var elbilsförare medan 1 401 inte körde elbil vid tidpunkten [4]. Många svenska resultat är jämförbara med svaren i stort. Vi återger inte allt utan gör några nedslag.
Högt inköpspris största nackdelen enligt svenskar
Respondenterna fick ange de viktigaste nackdelarna med att äga elbil i Sverige. De fem vanligaste argumenten var följande:
– högt inköpspris (65 %)
– jag har inte tillgång till laddning (27 %)
– för få publika normalladdare (22 %)
– för få snabbladdare (17 %)
– för dålig räckvidd (16 %)
Svenskar verkar ha något högre betalningsvilja
Medianpriset som samtliga svenska respondenter uppgav sig vara villiga att betala för en ny eller begagnad bil var 15 000 euro för förbränningsbil och 30 000 euro för elbil. Jämfört med hela den europeiska undersökningen var alltså betalningsviljan för elbil högre hos svenska respondenter.
39 procent av icke-elbilsförarna planerar att köpa elbil inom fem år. Det är en högre andel än genomsnittet i Europastudien.
Måttligare förväntan på räckvidd
38 procent av svenska respondenter vill ha en elbil med minst 50 mils räckvidd och 32 procent önskar mellan 30 och 50 mils räckvidd. Det är lägre andelar än genomsnittet i Europastudien.
82 procent av förarna som körde en elbil med mellan 20 och 30 mils räckvidd enligt tillverkaruppgift uppgav att räckvidden ”vanligtvis” eller ”alltid” var tillräcklig för dem. Bland förarna som hade elbil med mellan 30 och 40 mils räckvidd var det 71 procent som svarade samma sak.
Synen på pris och räckvidd är svår att förena
I studien jämför författarna den svenska synen på önskvärt pris och önskvärd räckvidd med utbudet av nya bilar på Europamarknaden i mars 2024. Det fanns då fler än 100 bilmodeller och nästan 300 modellvarianter med en räckvidd på minst 30 mil. Men endast 13 av dem kostade maximalt 35 000 euro och de utgjorde bara fem procent av modellvarianterna. Deras räckvidd var i medeltal 22 mil (från 13 till 30 mil) och mestadels småbilar.
Väntan på publik laddning
Svenska respondenter svarade så här på frågan om hur länge man har väntat vid en publik laddare som längst:
– jag väntar inte – om en laddare är upptagen fortsätter jag (17 %)
– högst 15 minuter (40 %)
– 15-30 minuter (20 %)
– 30-60 minuter (20 %)
– mer än en timme (6 %).
Begränsad kunskap om V2G
När svenska elbilsförare fick svara på frågor om återföring av el till nätet (V2G) svarade 43 procent att de aldrig hört talas om det, 24 procent att de känner till begreppet men har begränsad kunskap, och 42 procent att de vet en del eller mycket om V2G.
Egna kommentarer
Det är alltid intressant med enkäter som vänt sig till verkliga användare, kanske särskilt som visar erfarenheter från olika marknader. Det kan öka förståelsen för olika användargrupper.
Samtidigt kan det vara vanskligt att dra långtgående slutsatser. Enkäter till allmänheten har ofta stora bortfall. Det kan då vara svårt att veta vad de inkomna svaren i praktiken representerar och hur stora bortfallen är för vissa grupper. Urvalet av icke-elbilsägare som fått möjlighet att besvara enkäten var statistiskt representativt, men det framgår inte av underlaget som vi tagit del av om man gjort några analyser av bortfall och representativitet. Däremot anger man att urvalet av elbilsanvändare inte kan sägas vara representativt för elbilsägare i allmänhet. Det kan dock fortfarande vara värdefullt att veta vad respondenter har för erfarenheter.
Man ska också vara medveten om att enkäter snarare avspeglar kunskapsnivån än faktiska förhållanden. Respondenter som inte har egen erfarenhet av en viss produkt, i detta fall elbilar, kanske inte känner till verkliga kostnader, utbudet av laddare etc, och därför kanske upplever hindren som större – eller mindre – än de skulle vara i praktiken.
Att nästan hälften av de svenska elbilsförarna någon gång behövt vänta mer än 15 minuter för att ladda publikt är intressant. Det lyfter fram behovet av tillgänglighet och driftsäkerhet hos laddare, och kanske också brist på laddning vid viktiga transportnoder eller stora semesterhelger och liknande. Orsakerna framgår dock inte av underlaget vi tagit del av, och det framgår inte heller hur stor andel av detta som är snabbladdning.
Det är också intressant att 84 procent av de europeiska elbilsförarna ”alltid” eller ”vanligen” är nöjda med räckvidden. För om man vänder på siffran, egentligen är det väl snarast anmärkningsvärt om hela 16 procent av de elbilsanvändare som besvarat enkäten inte ens i vanliga fall är nöjda med räckvidden hos den bil de använder. Räckvidden är trots allt den kanske viktigaste egenskapen om en elbil till de transportbehov man har. Ändå har de valt en elbil. Varför? Eller har man misstolkat enkätfrågan? Har man en teoretisk syn på räckvidd som inte överensstämmer med de verkliga behoven? Är det förare som har tjänstebil och därför inte får välja vilken bil man vill?
När det gäller räckvidd finns något till synes motsägelsefullt i de svenska elbilsförarnas svar. Där angav ungefär åttio procent av dem som körde en bil med högst 30 mils räckvidd att de var nöjda med det. Däremot var endast 70 procent av förarna med 40 mils räckvidd nöjda med sin räckvidd. Varför är färre bilanvändare med lång räckvidd nöjda? Svaren kanske beskriver det faktum att bilanvändare har olika behov och att lång räckvidd inte spelar roll för alla. Man väljer bil efter behov. Det kan också avspegla ett känt faktum att användare av premiummodeller kan ha högre krav och förväntan på tekniska prestanda än användare av billigare modeller.
Det tycks finnas en god förståelse för att elbilar får kosta mer i inköp eftersom de kan vara billigare i drift.
Det tycks finnas en viss okunskap om elåterföring (V2G). Det gäller både företeelsen som sådan och vad V2G i första hand kommer användas till.
Referenser
[1] European Alternative Fuels Observatory (EAFO) webbportal. Länk.
[2] EAFO Consumer Monitor & Survey 2023. Länk. Ytterligare underlag presenterades under webbinarium 20 juni 2024 när enkäten presenterades
[3] Korrespondens med Dennis Verbist under webbinariet 20 juni 2024.
[4] Svenska data. Länk.