Brev till Europa från Renaultgruppens VD Luca de Meo

Den europeiska fordonsindustrin är pressad från flera håll. Kinesiska konkurrenter tar marknadsandelar i Kina och Europa, ökad protektionism och handelskrig hotar och samtidigt måste stora investeringar göras för att hänga med i utvecklingen av elektrifierade och mjukvarucentrerade fordon.

En som har tagit till orda för hur Europa ska hantera denna problematik är Luca de Meo. Luca de Meo är VD för Renaultgruppen men även president för den europeiska fordonsindustrins intresseorganisation ACEA. I en serie debattinlägg [1 – 3] har Luca formulerat problemen som Europa och dess fordonsindustrin står inför samt gett förslag på ett antal (policy)lösningar. Inläggen är tydligt adresserade till beslutsfattare inom EU men syftar även möjligen att bilda opinion inför valet till EU-parlamentet i sommar.

Dagens nyhetsbrev innehåller en summering och analys av Luca de Meos inlägg, med fokus på ett längre brev skrivet till Europa i sin roll som VD på Renaultgruppen [1].

Den europeiska fordonsindustrin står inför stora utmaningar

Brevet inleds med ett intressant och faktarikt avsnitt om fordonsindustrins betydelse för Europa [1]. Här är ett axplock: 13 miljoner anställda, 8 procent av kontinents BNP, 102 miljarder euro i nettoexport, 17 procent av total FoU investeringar och 20 procent av skatteintäkterna [1].

Fordonsindustrin i Europa är ännu stark men det finns tydliga svaghetstecken.

Globala trender inom elektrifieringen och andra teknik- och användarskiften är omvälvande för europeiska aktörer då det kräver nya värdekedjor och ekosystem [1]. Luca summerar utmaningarna för den europeiska fordonsindustrin som:

• Utfasning av fossila bränslen: Att nå netto noll till år 2035 kräver enorma insatser. Den europeiska fordonsindustrin har lovat att investera 252 miljarder euro inom området.
• Digital revolution: Idag står mjukvara för cirka 20 procent av kostnaden för en bil, vilket förväntas dubblas till år 2030.
• Regleringar: Mellan 8 – 10 nya regleringar introduceras årligen i Europa. Detta har lett till prioritering mot större premiumbilar och outsourcing från Europa.
• Teknisk volatilitet: Osäkra och kostsamma investeringar i exempelvis batteriproduktion, riskerar att bli omoderna i förtid.  
• Prisvolatilitet: Stora prissvängningar i råmaterial till laddbara bilar, det saknas en organisation likt OPEC som skapar prisstabilitet.
• Omskolning: Cirka 500 000 européer arbetar direkt eller indirekt med förbränningsmotorer, dessa kommer behöva omskolas. Dessutom tillkommer 800 000 personer som behöver skolas för arbete inom batteriproduktion.

Obalanserad konkurrens

En framstående punkt i Luca de Meos argumentation är att europeisk fordonsindustrin står inför en snedvriden konkurrenssituation. Luca stämmer in i den välbekanta ramsan: Kina bestämmer, USA stimulerar och Europa reglerar [1]. Vilket hittills inte verkar ha gynnat Europa.

Kina har haft en tydlig strategi för laddbara fordon. Vilket har inkluderat investeringar i hela värdekedjan och indirekta och direkta stöd [1]. Det är oklart exakt hur stora de kinesiska subventionerna till fordonsindustrin är. Luca pekar på uppgifter på mellan 110 – 160 miljarder euro i totalt stöd fram till år 2022 [1]. Klart är att Kina har skapat sig en kostnadsfördel. Ett exempel som nämns är att det kostar 6 000 – 7 000 euro mindre att producera en C-segments (mellanstor) bil i Kina jämfört med Europa [1].

USA har kontrat med IRA där totalt 387 miljarder euro ska injiceras i ekonomin, där fordonsindustrin är en viktig mottagare [1].

Något motsvarande saknas i Europa vilket kombinerat med omfattande och föränderliga regleringar, en högre kostnadsbild (energipriser och arbetskraft) och bristande tillgång till råvaror och processkapacitet innebär minskad konkurrenskraft för fordonstillverkare i Europa. Luca avråder dock från att helt stänga ute kinesiska aktörer, i stället måste Europa försöka balansera ett skydd av den inhemska marknaden med en viss nivå av öppenhet mot Kina. Inte minst för att inte riskera leveransstörningar av kritiska batterimetaller [1].

Rekommendationer för Europa

Luca de Meo menar att den europeiska fordonsindustrin är mobiliserade men att EU nu måste ge industrin rätt förutsättningar för att skapa ett europeiskt ekosystem för hållbara transporter.

Ett antal rekommendationer presenteras. Bland annat föreslås att Europa bör utveckla en hybridmodell baserat på lärdomar från Kina och USA [1]. Samverkan och stordriftsfördelar är andra nyckelord. Exempelvis bör Europa kunna samordna inköp av kritiska metaller, lärdomar finns från tidigare europeisk mobilisering av att köpa naturgas och Covid-19 vaccin [1]. En tydligare och mer kraftfull industristrategi från EU är också efterfrågat. Ytterligare rekommendationer inkluderar en industriell ”Champion League” där stora framgångsrika företag premieras och skapandet av gröna ekonomiska zoner där speciella regler och ekonomiska fördelar i att investera i grön teknik gäller [1].

Förutom ovan generella rekommendationer presenteras även tio konkreta projektförslag för att Europa ska komma ifatt sina internationella konkurrenter. Dessa inkluderar att främja utvecklingen av mindre och billigare bilar (ej endast laddbara), incitament för ökad omsättning av fordonsflottan, standardisering för Software Defined Vehicles (SDV) och en strategisk plan för laddinfrastruktur och V2G [1].

Egen kommentar

Det är inte ovanligt att en VD för en fordonstillverkare uttalar sig för att påverka politiken. Så sent som i mars uttryckte Mercedes-Benz VD Ola Källenius motstånd mot EU:s planer på ökad protektionism gentemot kinesiska fordonstillverkare [4]. I regel brukar dessa inlägg göras i intervjuer eller presskonferenser och fokusera på några få enskilda frågor. Luca de Meo inlägg skiljer sig mot normen. Dels genom sin omfattning, dels hur energiskt det har kommunicerats. Brevet till Europa skickades direkt till beslutsfattare inom EU och är översatt till åtta språk.

Budskapet är tydligt. EU och dess länder måste bistå den inhemska fordonsindustrin om den ska kunna fortsätta vara konkurrenskraftig. Och politiken måste agera snabbt. Luca de Meo representerar industriella intressen som naturligtvis söker politiskt stöd och resurser. Diagnosen på den europeiska fordonsindustrin är dock inte anmärkningsvärda men rekommendationerna skulle framför allt gynna fortsatt ökande bilism och de traditionella fordonstillverkarna. Vilket går att ifrågasätta.

Men hotet från Kina och ökad konkurrens om investeringar från USA och IRA är viktiga frågor som Europa måste hantera står klart. För cirka en vecka sedan skrev OmEV om EU:s förberedelser för importtullar mot kinesiska fordon [5]. Vi har även tidigare skrivit om problemen i den tyska fordonsindustrin [6 – 8], med en explicit koppling till Kina [7]. Vi kommer med intresse att fortsätta följa EU och medlemsländernas policyarbete inom området.

Referenser

[1] Renault Group. 2024. länk

[2] Autocar. 2024. länk

[3] ACEA. 2024. länk

[4] Financial Times. 2024. länk

[5] OmEV. 2024. länk

[6] OmEV. 2023. länk

[7] OmEV. 2023. länk

[8] OmEV. 2023. länk