Miljökostnader av omställningen till en fossilfri ekonomi

Vem får betala priset för att Europa ställer om till en fossilfri ekonomi?

Frågan känns avig. Normalt brukar vi fråga oss vilka länder som får betala högsta priset när världen inte ställer om snabbt nog. Redan nu syns tydliga effekter av den globala uppvärmning som nått 1,1 grad över förindustriell nivå [1]. Med fortsatt uppvärmning blir skadorna värre [2].

Likväl är den omvända frågan relevant. Vilka miljöeffekter kan uppstå när den nya tekniken införs i stor skala, och var?

EU:s materielbehov 2050

En forskningsartikel i Resources, Conservation & Recycling försöker sig på ett svar [3]. Författarna har beräknat miljökostnaden som orsakas av kritiska råvaror till förnybar teknik. De räknar på ett scenario för 2050.

De har utgått från en sammanställning som EU-kommissionen gjorde år 2020. Den bedömer behovet av kritiska råvaror till nio strategiska sektorer fram till 2050 [4]. EU-rapporten togs fram för att beskriva risker kring leveranskedjor och tillgången på material. Där finns prognoser om behovet av kritiska råvaror till batterier, bränsleceller, vindkraft och solkraft. Även om prognoserna är osäkra, och har ett stort spann, är det tydligt att behoven ökar kraftigt.

Som exempel kan nämnas litium. År 2020 konsumerades 6 000 ton till alla ändamål i EU. År 2050 bedöms behovet till enbart fossilfri-tekniker kunna bli 15-60 gånger så stort. För kobolt bedömdes behovet år 2050 kunna bli 3-15 gånger högre än de 30 000 ton som användes till alla ändamål 2020.

Studien extrapolerar nuvarande leveranskedjor till 2050

Forskarna har utgått från EU-kommissionens medelscenarier för behovet av råvaror år 2050. De har beräknat hur stor del av materialen som framställs inom EU och hur mycket som importeras. De har antagit att samma förhållande mellan inhemsk utvinning och import även gäller 2050. De har gjort antaganden om framtida behov av jungfruliga material med hänsyn till återvinning. På så sätt har man fått ett värde för importbehovet av material år 2050. De antog att materialen kommer levereras från samma länder som idag.

Därefter har de använt monetära värderingar för att beräkna skadorna från utvinning i de länder där utvinningen görs. De beräknar miljöskador från utsläpp av växthusgaser, markintrång och vattenbehov. Dessutom ingår en värdering av förlusten som uppstår när ändliga material i jordskorpan exploateras.

Största miljökostnaden drabbar Kina

Miljökostnaden redovisas per land där utvinningen sker. Den största miljökostnaden uppstår inte oväntat i Kina. Miljökostnaden för de material som exporteras till EU år 2050 värderas till 8 miljarder dollar årligen. Det motsvarar drygt 20 procent av den totala miljökostnaden som orsakas av de material som EU använder det året. Näst högsta miljökostnaden orsakar EU:s import i USA (4,5 md USD) och därefter Indien (3,9 md) och Saudiarabien (2,2 md).

Miljökostnaden för de material som utvinns inom EU beräknas till 2,7 md dollar. Det motsvarar endast 7 procent av den totala miljökostnaden för materialen som EU använder till fossilfria tekniker.

Största miljökostnaden i förhållande till BNP i Guinea

De har också beräknat miljökostnaden i förhållande till utvinningsländernas ekonomiska standard. Det land som drabbas av den största miljöeffekten i förhållande till sin ekonomi är Guinea där miljöskadorna värderas till 2,9 procent av landets BNP. Därefter kommer Gabon (1,5 %), Madagaskar (0,7 %) och Sudan (0,7 %).

De har också beräknat miljökostnaden per råvara. Den största miljökostnaden orsakas av nickel (25 procent), följt av järn (14 %), aluminium (13 %), kobolt (11 %), koppar (10 %), litium (8 %) och grafit (7 %).

Material till elektromobilitet orsakar en stor andel

Mer än hälften av kostnaderna orsakas av materiel till batterier (nickel, grafit, kobolt och litium). Miljöskadorna från batterier beräknas till 46 procent vara relaterat till elektromobilitet och 8 procent relateras till lagring av förnybar el.

Det finns ytterligare miljöfaktorer, utsläpp och hälsoskador som inte beräknas. Biodiversitet underskattas.

Vill ge en bredare bild

Så här långt börjar man fundera. Hur stor är sannolikheten att leveranskedjorna kommer vara likadana år 2050 som idag?

Författarna påpekar att mycket kommer ändras. Deras studie är ingen prognos.

De ser beräkningarn som ett komplement till gängse bedömningar av behovet av kritiska råvaror. Sådana prognoser är oftast fokuserade på volymer och leveranskedjor. Vanligt är också beräkningar av utsläpp av växthusgaser i tillverkningsledet. Deras studie vill ge en bredare bild av miljöeffekter. Den ska ses som ett komplement som kan illustrera risker för miljöpåverkan med nuvarande strukturer och framtida behov.

Egen kommentar

Studien belyser det faktum att merparten av materialen utvinns utanför EU. Ekonomi är global. Om mycket av miljökostnaden riskerar att hamna där bör vi ha metoder för att minska skador, hantera risker och kompensera effekter.

Studien belyser att ett högt resursutnyttjande ger högre miljöbelastning vid utvinning. Det är angeläget att använda fordon effektivare och styra mot hög grad av återanvändning och återvinning.

Det är näst intill omöjligt att väga samman olika typer av miljöeffekter. Monetära värderingar används vanligen för att jämföra storheter och bedöma samhällsnytta, inte beräkna exakta skadekostnader. Olika studier kan komma till olika slutsatser. Med sina svagheter är denna typ av beräkningar ändå viktiga för att bredda bilden av klimatomställningen.

Referenser

[1] EEA om global medeltemperatur

[2] IPCC:s sammanfattning av effekter av höjd medeltemperatur.

[3] Rosalie Arendt, Vanessa Bach, Matthias Finkbeiner (2022). Environmental costs of abiotic resource demand for the EU’s low-carbon development Resources, Conservation & Recycling. In press.

[4] Critical Raw Materials for Strategic Technologies and Sectors in the EU – A Foresight Study