Rättvis elbilspolitik – förslag på åtgärder

Forskare från UC Davis och MIT har funderat på vad en rättvis elbilspolitik är.

I den vetenskapliga artikeln “A perspective on equity in the transition to electric Vehicle” (pdf) har de sammanställt kunskapsläget och ger förslag på lämpliga styrmedel för att få mer rättvisa [1].

Rättvisa är inget enkelt politiskt begrepp. Om ni läser läroböcker i politisk filosofi någon gång så blir det många sidor med perspektiv och argument. Mitt favoritexempel är från Deborah Stones bok Policy Paradox [2]. Hon berättar om en situation där hon ska dela upp chokladkaka i en lektionsklass. De bestämmer gemensamt att det ska göras rättvist. Grundförslaget är att alla som är där ska få en lika stor bit. Sen börjar klassen debattera. Ska de som har oturen att missa just den lektionen också få en bit senare, borde inte de som är större få en större bit eller ska de som har bäst betyg få en större bit? Klassen fortsätter ett tag och ger många förslag på rättvis uppdelning av kaka. Det blir väldigt många perspektiv på vad rättvisa är till slut [3].

Oavsett hur man definierar rättvisa så än så länge har det inte varit en stor fråga med avseende på styrmedel för elfordon. De har hitintills varit fokuserade på att etablera den tidiga elfordonsmarknaden [1].

Forskning visar att de tidiga elbilsköparna i Kalifornien i stor utsträckning har varit män, höginkomsttagare, välutbildade, äger egen villa, äger flera bilar och har tillgång till laddning hemma. Liknande trender finns också i andra länder [1].

En tydlig trend har varit också att det har blivit många fler elbilsmodeller de senaste åren. Många av modellerna är dock SUV:ar och lyxfordon som är för dyra för många.

Styrmedlen har ofta inte inkluderat rättvisa i sin design. Till exempel är många gjorda så att köparen får subventionerna långt efter köpet samt ger mer stöd till de som köper dyrare fordon.

Även om målet med elbilspolitiken inte är rättvisa i sig så argumenterar forskarna att styrmedlen måste ta hänsyn till andra inkomstgrupper framåt om målet är att nå 100% eldrift. Det räcker helt enkelt inte att höginkomstgrupper huvudsakligen köper elbilar.

Forskarna sammanställer kunskapsläget i artikeln kring vilka köparna är, vilka elbilsmodeller det finns att köpa, hur subventioner är gjorda och frågor kring laddinfrastruktur. Med utgångspunkt av nuläget ger de förslag på möjliga åtgärder.

Sammanfattning av förslag på policyåtgärder för mer rättvisa 

De sorterar åtgärderna i kategorierna: fordonskrav, subventioner, laddinfrastruktur och garantier för andrahandsköpare.

För fordonskrav tar de upp möjligheten att försöka ge stöd till mindre och därför billigare elbilar, samt även försöka stödja mer leasing eftersom det ökar utbudet på andrahandsbilar snabbare.

För utformning av inköpsstöd diskuterar de t ex möjlighet att införa begränsningar för vilka som kan få stöd som t ex begränsa stödet för de som har stora inkomster eller ha en maxgräns vad ett fordon får kosta. De diskuterar också möjligheten att ha inköpsstöd till inkomstgrupper med låga inkomster när de köper andrahandsbilar.

För laddinfrastruktur diskuterar de möjligheten att få stöd både för hårdvara och installation för hemmaladdning. De diskuterar också betydelsen av stöd för att installera laddning i existerande flerfamiljshus. Forskarna lyfter också betydelsen av att ge specifikt stöd till laddinfrastruktur i låginkomstområden. De argumenterar också att stöd till publik laddinfrastruktur är en rättvisefråga eftersom de som ej har hemmaladdning är beroende av publik laddning. Om det ej finns stöd för publik laddning så blir den laddningen betydligt dyrare än hemmaladdning.

Slutligen har de ett policyförslag att staten kunde garantera att täcka kostnader om det blir batteriproblem för andrahandsköparna av elbilar. De skulle minska risken för de låginkomstgrupper som funderar på att köpa en andrahandsbil.

Egna kommentarer 

IEA har sammanställt vem som betalar för elbilar globalt. För året 2020 så stod det offentliga för 10% och 90% är privata investeringar [4].

Styrmedel är viktiga, men det är inte statliga subventioner som är de stora pengar. De som betalt för att batterier är billigare, gruvor byggs, satsningarna ökar och att det finns flera bilmodeller är nog de tidiga köparna av elbilar, som i stor utsträckning varit höginkomstagare.

De har betalt för att få i gång marknaden, men för att få en snabbare spridning behövs nog nu ett större fokus på pricksäkra styrmedel för de grupper som börjar bli intresserade.

Rättvisa är också viktigt för att få acceptans för styrmedel.

Det finns ju också de som har politiska åsikten att rättvisa har ett egenvärde även om det inte ökar spridningen av elbilar eller ökar acceptansen.

Hur som helst gissar jag att rättvisa och elbilar kommer debatteras mycket framåt. Artikeln är en bra start för att få en insyn i frågan även om den har ett amerikanskt fokus.

Referenser 

[1] Hardman, Scott, et al. ”A perspective on equity in the transition to electric vehicle.” (2021). MIT Science Policy Review | August 30, 2021 | vol. 2. Länk

[2] Stone, Deborah A. Policy paradox: The art of political decision making. Vol. 13. New York: ww Norton, 1997.

[3] Equity. Stone, Deborah. Länk (pdf)

[4] Trends and developments in electric vehicle markets. IEA. 2021. länk