Vilka är de ledande e-mobilitetsnationerna?

Det pågår en strid om att ta ledande positioner inom e-mobilitet. Striden utkämpas i många led (OEM:er, underleverantörer, operatörer osv) vilket kan anses sunt och konsumentfrämjande i ett marknadsekonomiskt system. E-mobilitet har dock även blivit geopolitik. Olika nationer tävlar inom teknisk och industriell utveckling, samt i tillgången till råvaror vilket åtminstone delvis kan främjas av en stark inhemsk efterfrågan på elektrifierade fordon. Det kan därför vara värdefullt att förstå hur olika nationer positioneras inom e-mobilitet. Konsultfirman Roland Berger har i tio års tid analyserat utvecklingen inom e-mobilitet hos de sju ledande fordonsnationerna: Tyskland, Frankrike, Italien, USA, Japan, Kina och Sydkorea. Nyligen släppte Roland Berger den senaste upplagan ”E-mobility Index 2021” [1], vilket också är huvudkällan för dagens nyhetsbrev.

En metodik som kan diskuteras  

En bedömning av olika länders konkurrenskraft inom e-mobilitet kan göras på många olika sätt med olika resultat som följd. Det är viktigt att veta vad en bedömning faktiskt mäter. Roland Berger applicerar en ett till femgradig skala inom tre kategorier: teknologi, industri och marknad. Poängen slås sedan ihop till ett index och olika länder kan på så sätt jämföras mot varandra [1]. Nedan är en kort beskrivning av de tre kategorierna.

Teknologi: Den nuvarande tekniska nivån på laddbara fordon (BEV och PHEV) producerade av de enskilda nationernas OEM:er. Teknologisk nivå bedöms i huvudsak av ration mellan räckvidd och batterikapacitet (energieffektivitet), samt möjligheten att ta emot snabbare laddning. RB inkluderar inte statligt sponsrad R&D inom e-mobilitet, då de menar att statens roll har förflyttats mer mot marknadsfrämjande aktiviteter och utbyggnad av laddinfrastruktur.

Industri: Inkrementellt värdeskapande produktion av fordon, system och komponenter (i.e. batteriproduktion) inom e-mobilitetsområdet inom landets gränser. I sin poängsättning värderar RB fordonsproduktion aningen högre än batteriproduktion [1].

Marknad: Marknadsandelarna för elfordon (BEV och PHEV) på den inhemska fordonsmarknaden för perioden jan 2020 – dec 2020.

Ett antal metodikfrågor förblir obesvarade från rapporten: baserat på vilka nivåer sätts poängen (ett till fem)? Fordonsindustrin är global, OEM:er har utveckling och produktion utspritt. Påverkar då t ex Teslas Model 3 produktion både poängen för USA och för Kina?

Kina behåller ledningen som världens ledande e-mobilitetsnation

Enligt Roland Berger är Kina den ledande nationen inom e-mobilitet för år 2021, samma position som förra året [1]. Kina är rankat som nummer två i teknologi, först i industri och trea i marknad. Andraplatsen tar Tyskland, följt av Frankrike. Fjärde till sjunde plats går i nedåtgående följd till USA, Sydkorea, Italien och Japan. Nedan är poängen för varje land i de tre kategorierna [1].

                Teknologi   Industri      Marknad

Kina              2,9            5,0            4,3
Tyskland       2,2           3,3             5,0
Frankrike      1,8             1,1             5,0
USA               1,8             4,5            1,5                     
Sydkorea      3,4             1,7            1,8
Italien           0,9            0,3            3,0
Japan            1,9             1,6            0,2

Ett antal intressanta trender ges i rapporten. Stora ökningar i försäljning av laddbara fordon i Tyskland, Italien och Frankrike gör att de klättrar på listan. Japan är i en nedåtgående trend i alla kategorierna, det är dock mest märkbart i den inhemska försäljningen. När alla andra länderna ökade andelen laddbara bilar föll den i Japan med 19 % under 2020, det kan jämföras med Italien där andelen ökade med 376 % [1].

Kina är på väg att nå en dominerande industriell ställning inom e-mobilitet. Enligt Roland Bergers prognos kommer Kina kumulativt mellan åren 2018 – 2023 att ha producerat 13 miljoner laddbara fordon. Tvåan Tyskland spås landa på ca 4,4 miljoner laddbara fordon [1]. En liknande trend kan utrönas i expansion av batteriproduktion. Kinas kumulativa kapacitet inom batteriproduktion beräknas mellan åren 2018 och 2023 landa på 3 139 GWh, följt av USA (368 GWh), Sydkorea (186 GWh), Japan (152 GWh) och Tyskland (80 GWh). Varken Frankrike eller Italien tros ha någon inhemsk batteriproduktion fram tills 2023 [1].

Leaseplan har jämfört 22 europeiska länder

Som kontrast till Roland Berger finns fordonsleasingbolaget Leaseplans rapport ”EV Readiness Index 2021”, där de listar 22 europeiska länders marknad inom e-mobilitet [2]. Syftet med indexet är att identifiera hur redo olika länder är för en närstående omställningen till elektrifiering. Indexet baseras på följande parametrar:

• Mognaden i försäljning av laddbara bilar: Antal laddbara bilar per capita, laddbara bilars andel av nyförsäljningen och andel laddbara bilar av LeasePlans försäljning.
• Mognad av laddinfrastruktur: Antal publika laddplatser per capita, antal publika laddplatser relativt antalet laddbara bilar och penetrationen av snabbladdare (DC) per 100 km motorväg.
• Totalkostnad (TCO): Kalkylen inkluderar subventioner, skatter, energipriser och leasingkostnad per månad.

De fem ledande länderna enligt rapporten är: (1) Norge, (2) Nederländerna, (3) Storbritannien, (4) Luxemburg och (5) Sverige. Lägst mognad kan ses i Tjeckien, Slovakien, Rumänien, Polen och Spanien.

Leaseplan identifierar laddinfrastrukturen som den svagaste länken hos alla de undersökta länder. Men noterar också att tillväxten är stor, under 2020 ökade antalet publika laddstationer i Europa med 43 %, till totalt 260 000 st [2]. En intressant datapunkt är att Nederländerna har flest publika laddstationer i Europa (61 000 st) och fler laddplatser per capita än till och med Norge (reds. anm., vilket kan bero på att fler holländare inte har tillgång till en egen parkeringsplats) [2].

Egen kommentar

Det kan finnas ett värde i att ranka olika länder mot varandra, t ex för att jämföra/guida/inspirera styrmedel. Mycket intressant kan utläsas från både Roland Berger och Leaseplans rapporter, båda är läsvärda.  Jag hade dock önskat att få reda på lite mer kring hur Roland Bergers ranking genomfördes. Vissa kategorier var OEM specifika medan andra relaterar till den inhemska marknaden. En svår gränsdragning i en globaliserad värld. Leaseplans marknadsfokuserade uppställning är enklare att tolka och tydliggör att länderna i norra Europa har kommit mycket längre i sin elektrifieringsresa jämfört med länderna i södra och östra Europa.

Referenser

[1] Roland Berger. Mars 2021. länk

[2] LeasePlan. Mars 2021. länk