Serie om elhybrider (personbilar) del 4 – Toyota Prius

skrivet av Hans Pohl

Toyota Prius är förmodligen det viktigaste som har hänt på området elektrifiering av fordon. Dagens nyhetsbrev försöker förklara varför.

En ovälkommen lösning

På 1990-talet var Kaliforniens nollemissionsmandat av stor betydelse för de stora bilföretagen [1]. Inte minst i Sverige, bland annat eftersom Volvo hade goda erfarenheter av Kaliforniens insatser på 1970-talet som ledde till den globala introduktionen av trevägskatalysatorer. Nollemissionsmandatet fokuserade på lokala utsläpp, dvs. inte på växthusgaser.

På grund av mandatet togs många typer av batterielbilar fram, primärt för demonstrationsprojekt. Några större volymer var det inte tal om. Kanske för att bilarna inledningsvis hade måttlig prestanda och var dyra. Kanske för att bilföretagen i princip inte marknadsförde dem.

Även i Sverige var fokus på laddbara bilar. Myndigheterna KFB och NUTEK betonade förvisso att det som idag kallas laddhybrider borde passa bra i Sverige på grund av våra långa avstånd och vår bilindustris profil. Samtidigt var och är kraftindustrin tongivande i Sverige och den gillar av naturliga skäl laddbara fordon.

I detta skede när vi äntligen började se en del tekniskt sett ganska bra batterielbilar från de stora tillverkarna, inte minst Toyota, och många tänkte att ”nu händer det”, kom Toyota Prius.

Varför lanserade Toyota en hybrid?

I december 1997 lanserades Toyota Prius i samband med klimatmötet COP3 i Kyoto, Japan. Inledningsvis var tillverkningsvolymen 1 000 bilar per månad och priset sådant att efterfrågan blev klart högre än tillgången, trots att tillverkningskapaciteten höjdes flera gånger. Bilen såldes de första åren endast i Japan för att Toyota skulle kunna hantera service och bygga upp kunskap om den helt nya drivlinetypen.

Några skäl till att Toyota lanserade Prius:

• Till skillnad från Volvo hade Toyota negativa erfarenheter från införandet av Kaliforniens utsläppskrav på 1970-talet och man ville inte upprepa misstagen
• Ledningen ansåg att Toyota började bli ett stort och trögt företag och Prius-projektet med sina höga ambitioner och tuffa tidsplan var ett sätt att utmana och föryngra organisationen
• Ledningen hade ett tydligt strategiskt perspektiv där inte minst energieffektivitet bedömdes avgörande för framtiden.

Det bör också nämnas att Toyota då liksom nu arbetade med en portfölj av elektrifieringslösningar, från batterielbilar via olika slags elhybrider till bränslecellsfordon. I något skede ansåg man att hybridlösningen var den strategiskt viktigaste att få ut på marknaden, kanske för att merparten av den tekniken behövs även i andra typer av elektrifierade drivlinor [2].

Hur reagerade omvärlden?

Lanseringen av Toyota Prius väckte enorm uppmärksamhet. Många med mig tyckte inledningsvis att det var fel väg att gå, man kunde ju som förare inte ens välja själv när man ville köra utsläppsfritt. Men utanför kretsen av batterielbilsentusiaster, dvs. på marknaden, togs bilen mycket väl emot, trots sin annorlunda design. Utöver sina miljö- och teknikattribut hade Priusen fördelen att den var lika lätt att hantera som vilken automatbil som helst.

Konkurrenterna blev ordentligt bekymrade. De stora bilföretagen förklarade att Toyotas lösning aldrig kan fungera kommersiellt, det blir för dyrt med förbränningsmotor, batterier och elmaskiner. Att Toyota sålde till så lågt pris betydde att de förlorade en massa pengar på varje bil. Samtidigt började de snart själva visa upp allehanda konceptbilar med hybridlösningar. Daimler proklamerade också att när nu batterielbilar att döma av experimentet i Kalifornien inte var konkurrenskraftiga på marknaden så är det bränslecellsbilar som är framtiden. De skulle masstillverkas med start 2004.

Toyotas ärkerival Honda tillhör de få företag som ganska snart faktiskt fick ut en elhybrid på marknaden, till och med före Toyota i USA. Honda Insight var dock en tvåsitsig bil med en mildhybrid och manuell växellåda, vilket begränsade marknadsgenomslaget rejält. En annan hybridbil som kom ut på marknaden om än först år 2004 var Ford Escape, då med en teknik som Toyota i Priusprojektet valt att inte gå vidare med, som Volvo sedan utvecklade och visade i en bil i Genève 1999, och som sedan kommersialiserades av Ford [3].

Policyvärlden kom att anpassa sig till Prius genom att fokus blev mer på växthusgaser och de teknikspecifika inslagen i styrmedlen tonades ner. En följd av detta blev i Europa att snåla dieselmotorer och, i synnerhet i Sverige, biodrivmedel, premierades.

Varför är Priusen det viktigaste som har hänt?

Toyota Prius kom i ett skede när batterielbilar började tappa i momentum. Utan Prius hade bilmarknaden förmodligen varit nästan helt utan elektrifierade lösningar under merparten av 2000-talets första decennium.

Tekniskt sett är Priusprojektet en formidabel bedrift. En sak är att ta fram en power-split hybrid. Det kan nog alla större biltillverkare. Men att tillverka och sälja den i stora volymer är en helt annan sak. Medan Toyota numera säljer hybridlösningen även i småbilar som Yaris, där möjligheterna att ta ut premiumpriser är mycket små, kämpar flera konkurrenter fortfarande, mer än 22 år senare, med att ta fram elektrifierade fordon för massmarknaden. Merparten av de elektrifierade fordonen på marknaden är i de dyra segmenteten och fortfarande är stödjande regelverk och subventioner viktiga.

Konsekvenserna av att Toyota inledde masstillverkning är stora på system- och komponentnivå. Inledningsvis ifrågasattes exempelvis batteripaketens hållbarhet. Genom omfattande garantier kunde köparna känna sig trygga. I sin tur säkrade Toyota kvaliteten på batteripaketen och deras styrning så att de håller i biltillämpningar. Inte bara Volvo/Ford har haft stor nytta av spin-offer från Toyotas utveckling och masstillverkning.

Betydelsen av Priusen med efterföljare för Toyotas samlade försäljning är svårbedömd men sannolikt mycket stor [4]. Både internt inom Toyota och externt bland kunder och konkurrenter så har hybridsatsningen påverkat företagets image. Från att ha varit ett företag med förnuftiga och ganska tråkiga bilar har Toyota blivit ett företag som är teknikledande med stark miljöprofil. Ett kvitto på detta är att Toyota är ett av få stora bilföretag som förmodligen inte behöver betala böter i EU nästa år.

Rent miljömässigt så brukar Toyota betona att deras hybrider är tvingande. Att tekniken är tvingande innebär att alla fordon bidrar till minskningar av växthusgasutsläpp. Du kan som bilägare inte strunta i att ladda och bara köra på förbränningsmotorn eller tanka en etanolbil med vanlig bensin. Tvingande teknik i kombination med stora volymer fordon på vägarna betyder stora faktiska utsläppsminskningar.

Referenser

[1] En bra beskrivning av mandatet finns i Fogelberg, H. (2000) Electrifying visions, dissertation, University of Gothenburg, Göteborg, Sweden.

[2] En utförlig beskrivning av Prius-projektet finns i Itazaki, H. (1999) The Prius that shook the world, (translation A. Yamada and M. Ishikawa), Nikkan Kogyo Shimbun, Tokyo, Japan. Toyotas, Hondas och  Nissans elektrifieringsstrategier analyseras exempelvis i Pohl, H. (2012) Japanese automakers’ approach to electric and hybrid electric vehicles: from incremental to radical innovation, Int. J. Technology Management, 57 (4):266-288. Men bäst är säkert att prata med den tidigare redaktören för detta nyhetsbrev Kanehira Maruo, som hade omfattande kontakter med nyckelpersoner i Priuskretsen på Toyota.

[3] Mer om detta intressanta projekt kallat Desiree kan läsas i Pohl H. and Elmquist M. (2010) Radical innovation in a small firm: a hybrid electric vehicle (HEV) development project at Volvo Cars, R&D Management, 40, 4: 372-382 eller Pohl H, Styhre A. and Elmquist M. (2009) The concept of interessement: the story of a power-split technology for hybrid electric vehicles, International Journal of Innovation Management, 13, 1: 47-64.

[4] I nyhetsbrev den 4 juni beskrivs marknadsutvecklingen för elhybrider. Se även nyhetsbrev den 30 januari 2020 om Toyota