Erfarenheter från nordiska städer att främja laddfordon och laddinfrastruktur

Norden är full av städer som vill bli hållbara och minska utsläppen från transporter. Det finns mycket erfarenheter från deras insatser.

Energimyndigheten, tillsammans med Trafikverket, leder ett nordiskt projekt för att under ett antal år dela erfarenheter mellan städer och ge rekommendationer framåt [1,2]. Uppdraget sker i nära samarbete med relevanta myndigheter i de nordiska länder.

Det handlar inte enbart om elektrifierade transporter, men några delprojekt har mer fokus på åtgärder för att främja introduktionen av laddfordon och utbyggnaden av laddinfrastruktur, men också modernisering av en databas med information om laddstationers placering.

Projektet ska vara klart 2020 och en slutkonferens kommer ske under hösten.

Vi i omEV har dock inte tålamod att vänta utan vi passade på att intervjua Martina Wikström från Energimyndigheten om några preliminära slutsatser.

Det finns mycket dokumentation från projektet från deras workshops, se i referenslistan längre ner för att hitta rätt.

Många likheter mellan nordiska städer

Norden är en region, som ses som föregångare inom elektromobilitet [3]. Norge är givetvis landet som alla känner till, men även Sverige och Island ligger långt fram. De nordiska städerna har ofta höga klimatambitioner.

Gemensamt för nordiska städer är att de har stort självstyre. De har rådighet över många beslut och har egen finansiering genom skatteintäkter. Den situationen är inte lika vanlig globalt. Det innebär att nordiska städer också kan fylla sina ambitioner med åtgärder. Många samhällsaktörer förväntar sig också att städerna ska gå före.

Det viktigaste beslutet för att främja laddfordon har städerna dock inte rådighet över. Marknadsutvecklingen för laddbara fordon är fortfarande villkorad stimulans till inköp. Här är inköpspris för laddfordon relativt alternativ en viktig del, men även förutsättningarna för t.ex. bilförmånen. Styrmedel som påverkar inköpspriset beslutas på nationell nivå. Alla nordiska städerna måste därför förhålla sig till hur nationella styrmedel utformas för att stimulera försäljning.

Något som är viktigt för att förstå den nordiska situationen är att elmarknaden är avreglerad. Det möjliggör att i princip vem som helst att sälja el till laddning dvs att vara en laddoperatör. I andra länder kan utformning vara mer reglerad och möjligheten att erbjuda laddning vara knuten till en specifik aktör t.ex. elnätsägaren.

Men också en del olikheter

Det finns också skillnader mellan de nordiska städerna. I Norge, Danmark och Island har man stora möjligheter att lokalt besluta om t ex avgiftsfria p-platser eller vägfärjor. I Sverige och Finland beslutas detta på nationell nivå.

Det finns också skillnader mellan vilka förstahandsköparna är i de olika länderna. I t.ex. Island är hyrbilsföretag de vanligaste köparna. Bilarna används av turister som vill åka runt på Island. Stödsystem för laddinfrastruktur är då också inriktade på hotell- och turistverksamhet. I Sverige är tjänstebilsförarna en av de största grupperna står för nybilsförsäljningen. Sverige har också ett fördelaktigt skattesystem för tjänstebilsförare som köper laddbart. I Norge är det ofta flerbilshushåll som har köpt laddfordon. Det mer oklart vilka de första köparna är i Finland och Danmark, men finska städer utmärker sig med att de arbetar mycket med lösningar kring Mobilitet As A Service.

En svår roll att driva laddinfrastrukturfrågor i städer

För många nordiska städer har det varit ett ensidigt fokus på publik laddinfrastruktur. Ursprunget tros vara kopplat till städernas rådighet över gaturummet och önskemålet att möjliggöra laddning för boende i städernas flerfamiljshus som parkerar på gatan.

Städerna är vana att anskaffa fordon och arbeta med fordonsfrågor. Laddinfrastruktur är dock en ny fråga. I många nordiska städer har de tjänstemännen som arbetat med fordon också fått arbeta med laddinfrastruktursfrågor. De tjänstemännen sitter ofta på miljö- eller trafikavdelningar där de många gånger saknar kompetens om samhällsplanering eller elnät. Bara att övervinna organisatoriska hinder internt kräver mycket av tjänstemännen. Politisk vilja ska omsättas till handling, många samhällsaktörer vill att det ska gå snabbare men många tjänstemän är osäkra på exakt vilka investeringar som gör mest nytta.

Förhållningssätt för att främja laddinfrastruktur och nollemissionsfordon

Inom delprojektet vill man samla erfarenheter som sammantaget kan ge nordiska städer ett förhållningssätt för att medvetet göra investeringar för att främja laddbara fordon och bygga ut laddinfrastruktur. Ett förhållningssätt som är långsiktigt hållbart, även vid en mer storskalig introduktion av laddbara fordon.

Gaturummet som marknadsplats för laddinfrastruktur är, som vi varit inne på, en komplicerad arena. Här behöver staden ha en strategi för att upplåta mark, då laddning kräver en parkeringsplats. I de nordiska regioner där man ser en större andel laddbara fordon finns flera aktörer som vill expandera sina laddnätverk. I dessa regioner ser man kommunala energibolag investera i publik laddinfrastruktur på marknadsmässiga grunder.

I Norden är generellt det absolut vanligaste att laddfordon laddas medan den är parkerad över natten. Delprojektet har samlat erfarenheter från flera nordiska städer som snarare lyfter fram nyttan med att staden gör mer riktade investeringar, först och främst genom sin egen fordonsflotta och dess laddinfrastruktur, men även som en betydelsefull fastighetsägare. Många nordiska kommuner har fortfarande kommunala bostadsbolag där man kan möjliggöra laddning för specifikt boende i flerbostadshus. Även kommunala parkeringsbolag kan ha en affär kring att erbjuda laddning på dessa parkeringsytor. Fastighetsbranschen har traditionellt inte sett sig som en nyckelspelare när det gäller att ställa om transportsektorn men har en avgörande roll då det är här fordon i stor utsträckning står parkerade nattetid.

Modernisera databasen med information om laddstationers placering

Ett annat delprojekt är att uppdatera den befintliga databasen Nobil. Nobil är en norsk statlig databas som registrerar laddstationers placering och redan idag finns här svenska data och vissa finska data. Databasen är öppen så vem som helst får använda och visa datan i en karttjänst. Fordonstillverkare kan t.ex. använda data i sina navigationssystem och t.ex. ligger laddstationerna i Google Maps nu. Delprojektet syftar att uppdatera den tekniska lösningen genom t.ex. enklare inmatning och även inkludera data från Danmark och Island. Det finns idag inte något krav att laddstationer måste bli registrerade.

Referenser

[1] Uppdrag att leda projekt om hållbara nordiska städer med fokus på klimatsmart mobilitet som en del av det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Regeringen. Miljö- och energidepartementet. 17 december 2017. länk

[2] Klimatsmart inspiration: ”Vi kan lära mycket av våra nordiska grannländer”. Energivärlden. 5 juni 2019. länk

[3] Nordic EV Outlook 2018. IEA. 2018. länk

[4] Hållbara nordiska städer med fokus på klimatsmart mobilitet. Energimyndigheten. Aktiviteter och dokumentation från projektet. länk

[5] Minutes from the first Nordic local policy roundtable on
charging infrastructure at the Nordic EV Summit, 2019. länk

[6] How do Nordic municipalities promote the introduction of zero emission vehicles? Energimyndigheten. 2019. länk (Om Århus, Uppsala och Oslo)

[7] Charging infrastructure in Nordic cities. 2018-05-22 Börshuset, Malmö. Inspelade presentationer om Köpenhamn, Stockholm, Oslo och Malmö. länk

[8] Redovisning från seminariet Nordiskt erfarenhetsutbyte
om stöd och styrmedel för utveckling av hållbar
mobilitet i nordiska städer (i Lund 11 april 2019). Ulrik Berggren. K2. 2019. länk

[9] Transportforum – Utrullning av laddinfrastruktur och miljözoner – kan det samverka för ett jämlikt och tillgängligt transportsystem? Inspelade presentationer  2019 från Tekniska Verken (Linköping), Stockholms Parkering, Östersunds kommun, Energimyndigheten och IVL  länk