Norway House är Norges officiella representation i Bryssel. Trots att Norge inte är medlemmar i EU så vill de gärna ha nära samarbeten med unionen. Detta faktum är extra starkt inom e-mobilitet där Norge kan anses världsledande. Den 25 september stod Norway House och AVERE (The European Association for Electromobility) [1] värd för evenemanget ”Electric vehicles are here! What now?”. I huvudsak två frågor diskuterades: laddinfrastruktur och batteriindustrin i Europa. Både talare och publik bestod av inflytelserika personer inom EU-administrationen eller från industrilobbyn. OmEV var på plats och dagens nyhetsbrev är en sammanställning om vad som diskuterades.
”Parking time is charging time”
Den första panelen bestod av Arne Richters (Allego), Claire Depre (DG Move, EU-kommissionen), Frank Pawlitschek (Ubitricity) och Alain De Cat (Powerdale).
Ett antal ämnen rörande laddinfrastruktur diskuterades i panelen. Roaming mellan länder och operatörer anses vara en kritisk fråga som nu också är uppe på EU-nivå. Det finns en del aspekter som ännu inte är klargjorda, t ex rörande moms vid internationella laddningsabonnemang. Panelen var dock överens om att dagens brist på fungerande roaming snart kommer vara ett minne blott, som exempel gavs hur telefoni numera fungerar gränslöst inom EU.
Den närliggande frågan kring prissättning på laddning diskuterades också. Prissättning ansågs vara en av de mest komplicerade frågorna för en väl fungerande laddinfrastruktur. Det råder nu en förvirring bland konsumenter kring olika betalmodeller, per minut, per kWh, både minut och kWh samt tillhörande parkeringsavgifter. Claire på DG Move menade att kvalitativa frågor kring laddinfrastrukturen som dessa berörs allt oftare, jämfört med för några år sedan då kvantiteten av laddare var den dominerade frågan. Alain från Powerdale menade att pris kommer att vara en viktig signal för när användaren ska ladda i framtiden och att det är viktigt att laddbeteendet synkroniserar med tillgången på förnyelsebar energi. Frank på Ubitricity betonande att priset för laddning i huvudsak är en funktion av den initiala investeringen, priset till kund speglar en amorteringsgrad över en viss tidsperiod. Urbana snabbladdare har högst investeringskostnad och därmed högst pris till konsument.
En annan komplex fråga är vem som ska äga den data som genereras vid laddning. Det pågår för tillfället en intensiv dialog mellan laddoperatörer och biltillverkare kring vilken data som ska delas sinsemellan. T ex vill operatörerna ha tillgång till State-of-Charge vilket bilföretagen generellt säger nej till. Laddningsdatan blir allt mer strategisk då fordonsbatterier tros kunna spela en viktig funktion för att stabilisera elnätet i framtiden. Majoriteten av panelen anser att ägaren till fordonen generellt ska ses som ägaren till den data som fordonet genererar.
Panelen gick därefter över till vilken typ av laddning som bör prioriteras. Panelen var samstämmiga kring att långsamladdare vid parkeringsplatser är den absolut viktigaste typen av laddinfrastruktur. Långsamladdning är billigt att bygga ut, har mindre påverkan på elnätet och räcker till de allra flestas dagliga körbehov. Stora affärsmöjligheter för långsamladdning finns t ex vid pendlingsparkeringar och järnvägsstationer men såklart även vid gator och garage för hemmaladdning. Där bilen står stilla under en längre tid ska laddning ske. AC-laddning är framtidens laddning menade en i panelen, men blev snabbt kontrad med att även DC-laddare kan användas till långsamladdning.
Tillgång till råvaror är en nyckel för den europeiska batteriindustrin
Den andra sessionen fokuserade på framtidens europeiska batteriindustri med en panel bestående av Jose Rizo-Marin (DG Environment, EU kommissionen), Marie-France Van Der Valk (Renualt-Nissan), Bert Witkamp (IEA) och Vincent Ledoux-Pedailles (Infinity Lithium Corporation). Större delen av panelsamtalet berörde återvinning och tillgång till råvaror. Batteriproduktion á la Northvolt fanns inte explicit på agendan.
Jose från EU-kommissionen inledde genom att berätta att batteridirektivet [2] som främst berör återvinning av batterier i EU kommer att behövas uppdateras. Detta då det har varit komplext att utforma hur producentansvaret för batteriåtervinning ska se ut. Även om återvinning kan vara en viktig källa till råvaror som kobolt, nickel och litium på sikt, så förtydligade bland annat Bert från IEA att detta ligger minst 20 år fram i tiden. Detta då livslängden på elbilar sålda idag beräknas vara ca 20 år. Dessutom poängterade Vincent att det idag inte är kommersiellt gångbart att återvinna t ex litium i EU. Enligt vissa prognoser spås Europas batteriproduktion år 2030 vara dubbelt så stor som den nuvarande globala batteriproduktionen. Ska Europa ha en chans att bygga upp en livskraftig batteriindustri behöver tillgången på batterimetaller säkras upp, antingen på världsmarknaden alternativt genom inhemska gruvor. Enligt Vincent kommer Litium-Jon att vara den dominerande batteritekniken 20 år framåt i tiden. Om Solid-State batterier slår igenom så kommer även de att nyttja samma metaller som idag. Fokus bör därmed vara att säkra upp tillgången på dessa metaller.
Panelen återgav att Kina är den stora giganten på de viktigaste batterimetallerna. Kina har tillika varit offensiva med att säkra upp tillgång i bland annat Afrika och Sydamerika. USA har också tagit steg för att säkra upp tillgången, Europa ligger dock efter.
Vincent, som representerade ett inhemskt gruvbolag, menade att Europa har goda förutsättningar för att producera och förädla bland annat Litium på ett hållbart och ekonomiskt sätt, men att större investeringar krävs. Jose från EU-kommissionen påpekade att gruvor är politiskt känsliga då lokalbefolkningen ofta är negativt inställda till gruvor. Gruvindustrin måste därför visa att gruvdrift kan ske på ett säkert sätt, utan större påverkan på den lokala miljön. Bert från IEA menade att nyckeln för Europa är att bygga ut sina globala logistikkedjor till stora producenter av batterimetaller, där Australien lyftes upp som ett intressant samarbetsland.
Egen kommentar
Det var spännande att få se en diskussion mellan representanter för EU och industrilobbyn. Generellt så verkar de vara samstämda i vad som behöver göras. Detta är speciellt evident när det kommer till att säkra upp tillgången till batterimetaller. Att de kommer vara strategiskt viktiga inom en snar framtid är alla överens om. Hur Europa ska göra för att säkra upp tillgången råder det dock delade meningar om. Det märktes en viss frustration i panelen kring en ”övertro” på återvinning inom EU. Detta i en värld där framförallt Kina snabbt knyter till sig globala gruvtillgångar. Avslutningsvis är det viktigt att poängtera att vad industrilobbyn tycker är inte nödvändigtvis förankrat i forskningen, det fanns förövrigt inga forskare i någon av panelerna. Dagens nyhetsbrev bör därför ses som en indikation på hur dialogen går mellan industrin och EU-representanter snarare än en objektiv bedömning av Europas förutsättningar för att nå en fungerande laddinfrastruktur och öka tillgången till batterimetaller.
Källor
[1] AVERE