EVS31 och Elvägar

skrivet av Martin Gustavsson (RISE)
EVS31 har inneburit ett genombrott för forskningen om elvägar i EVS-sammanhang. Vid  tidgare EVS-konferenser har det varit sparsmakat med bidrag om elvägar, men vid EVS31 var det omkring tjugo bidrag som mer eller mindre kan relateras till energiöverföring från väginfrastruktur till fordon som är under rörelse.
Vi var några elvägsforskare från Sverige och Norge som presenterade på konferensen. Att EVS31 kan betraktas som ett genombrott för elvägar var dock framförallt att det framfördes ett femtontal bidrag från Japan vilka handlade om trådlös energiöverföring till fordon. I dessa fall användes ofta begreppet Dynamic Wireless Power Transfer och som regel baserades energiöverföringen på fenomet magnetisk induktion, men det gjordes faktiskt en presentation om kapacitativ överföring (tillämpningen var dock för en slingstyrd truck s.k. AGV).
Det två lösningar som jag tycker var särskilt intressanta, innovativa och spännande kommer från dels forskning vid Tokyos universitet kring trådlös energiöverföring till hjulmotorer, dels utveckling och tester vid Honda kring konduktiv energiöverföring från en skena monterad längs vägräcke och via en strömavtagare som går ut från sidan på fordonet. I det första fallet rör det sig om fordon där varje hjul har en egen elektrisk motor och där varje hjulmotor har sin egen spole för energimottagning placerad innanför hjulet, spolarna för att generera magnetfält från vägbanan placeras därmed i två parallella rader i vägbanan. Forskningen leds av Hiroshi Fujimoto vid Tokyos universitet, det finns en film som beskriver lösningen.
Lösningen från Honda med energiöverföring från sidan är helt klart annorlunda än de konduktiva lösningarna för skena och luftledningar som vi har sett mer av i Sverige. Honda håller på att utveckla sitt fjärde prototypfordon och målet är en lösning som kan tillämpas av såväl personbilar som tunga lastbilar. Det som är speciellt imponerande är genomförda tester av hög effekt till fordon med hög fart (450 kW vid 150 km/h). Arbetet vid Honda leds av Takamitsu Tajima som var inbjuden talare vid 2nd Electric Road Systems Conference i Arlanda 13-14 juni 2018.
Rubriken för den sista paneldiskussionen var ”The future of energy supply technologies for EVs” och deltagare var bl.a. Hiroshi Fujimoto och Takamitsu Tajima vilket alltså innebär att elvägar fick stort utrymme i diskussionen. I samband med denna session föreslog professor C. C. Chan från Hong Longs universitet att World Electric Vehicle Association (WEVA) och/eller Electric Vehicle Association of Asia Pacific (EVAAP) skulle skriva ett ”White paper” om framtidens energiöverföring till elfordon och att energiöverföring under rörelse skulle få betydande utrymme.
Min uppfattning är att det växande intresset för elvägsrelaterade ämnen är motiverat av dels insikten att stora batterier till elbilar inte är problemfritt, d.v.s. med växande försäljning av elbilar riskerar batterier bli en bristvara och ett växande avfallsproblem; dels möjligheterna till minskad kostnad för en elbil om den förses med ett litet batteri, minskat behov av snabbladdare, och minskat behov att stanna elbilen för att ladda. Däremot var det få som nämnde elvägar som möjlighet för att kunna elektrifiera långväga tunga transporter.
Nästa EVS arrangeras i Lyon 19-22 maj 2019. Då får vi se om trenden med fler elvägsrelaterade bidrag håller i sig och att vi kanske får se flera franska bidrag i ämnet.