Vem är det som kör? – Del 2 om jordbruket

skrivet av Anna Tomsic
Personbilsbranschen driver utvecklingen av elektrifierade fordon och dess komponenter, t.ex. när det gäller energitäthet och pris för batterier. Personbilsbranschen driver även utvecklingen av autonoma fordon.
Det finns dock skäl att bevaka vad som händer inom jordbruket. Förutom att möjligheter till tekniska synergier finns när det gäller batterispecifikationer, är jordbruket en intressant arena för utveckling av ny teknik.
I detta nyhetsbrev ska vi titta närmare på några av orsakerna till varför jordbruket kan komma att få en mer drivande roll än idag inom utvecklingen av energieffektiva fordon.
Samhällssäkerhet och konsumenttryck
År 2013 publicerade JTI (Jordbrukstekniska institutet – numera en del av RISE) en rapport om svensk livsmedelsproduktion och möjliga konsekvenser vid en brist på tillgänglig fossil energi. Resultaten var nedslående: Vid brist på fossil energi hamnar vi snabbt på svältgränsen. ”Vi äter egentligen olja”, säger Ola Pettersson på JTI/RISE. På sikt skulle dock Sveriges jordbruk kunna bli självförsörjande med inhemsk, fossilfri energi, om tre olika energiformer kombineras: flytande dieselersättning t.ex. HVO, biogas, och olika former av eldrift – batterier, bränsleceller och kabelanslutning.
En annan faktor som stimulerar utvecklingen av ny fordonsteknik inom jordbruket är det ökande intresset för ekologiska matvaror. P.g.a. att ekologisk matproduktion kräver stora arealer behövs rejäla insatser av arbetsmaskiner, vilka till stor del drivs med diesel. Men både matproducenter och -konsumenter börjar nu intressera sig för fossilfri matproduktion. ”Den ekologiska gården i version 2.0 är fossilfri”, säger Ola Pettersson.
Autonoma fordon inom jordbruket

Liksom inom person- och lastbilsindustrin tar utvecklingen av autonoma fordon fart inom jordbruket, vilket bl.a. demonstreras av forskningsprojekt hos JTI/RISE,.
Jordbruket har goda förutsättningar att bli en viktig plattform för utveckling av självkörande fordon. En åker är en betydligt mer riskfri plats för autonom fordonsdrift än ett urbant landskap: Det finns inte mycket att krocka med, och man kör i huvudsak rakt fram. Dagens traktorer har dessutom en hög grad av automatisering. ”De är till stor del redan självkörande”, menar Oscar Lagnelöv på JTI/RISE.
Christina och Don Headlam, som driver spannmålsgården Bergsgården i Sollebrunn, håller delvis med. ”Det finns stora traktorer på marknaden som man kan köra från fältkanten”, säger Don Headlam, ”och våra egna traktorer är till stor del programmerbara. Även om vi kör fordonen själva, så använder traktorerna GPS-data för att köra i raka rader med exakta avstånd. På så sätt kan vi minimera mängden gödning och besprutning, och sparar även diesel.”
Ola Pettersson menar att jordbruksmaskiner ofta ligger före t.ex. lastbilar inom flera tekniska områden och att jordbruket som teknikdrivare ibland blir förbisett.
Men det finns också jordbruksspecifika tekniska utmaningar. I JTI/RISEs konceptstudie av ett autonomt batterifordon betonar intervjuade bönder hur viktigt det är att deras fingertoppskänsla för hur jorden ska bearbetas översätts till programkod på ett korrekt sätt. Christina Headlam håller med. ”Vissa saker känner man helt enkelt bara när man kör med sin traktor över jorden”, säger hon.
Autonoma fordon och batteridrift hör ihop. Tekniskt sett är det lättare att styra ett autonomt elfordon än ett autonomt fordon med förbränningsmotor.
En del nackdelar med elfordon försvinner också om de blir självkörande. Inom jordbruket är användandet av maskinerna starkt kopplat till förarens arbetstid. Man vill jobba så mycket som möjligt under arbetsdagen och då är det svårt att hinna ladda batterierna. Självkörande fordon kan användas dygnet runt. Då utgör avbrott för laddning inte längre någon betydande del av tiden de används, förutsatt att fordonen själva kan uppsöka laddstationen.
Att autonoma fordon kan användas en större del av dygnet innebär också att mindre, lättare fordon kan utföra samma arbete som tidigare. Att de autonoma fordonen saknar förare gör att man kan skippa viss energikrävande utrusning som hytt med AC, värme eller radio. Båda dessa aspekter gör att man kan använda sig av mindre batterier i ett autonomt fordon än i ett fordon med förare.
Vad tycker bönderna om ny teknik?
Böndernas attityd till ny fordonsteknik är försiktig positiv. De har små ekonomiska marginaler, så det måste verkligen löna sig att satsa på en ny teknik. Tekniken måste också fungera – de har inte råd att vänta på reparationer och justeringar. Självklart är de positiva miljöaspekterna av ett teknikskifte en fördel, men de kommer längre ner på priolistan än kostnad och tillförlitlighet.
Med självkörande fordon skulle tunga, tidsödande arbetsmoment försvinna från jordbruket, vilket inte nödvändigtvis innebär att färre människor arbetar där.
Situationen kan jämföras med när mjölkroboten introducerades: Behovet av arbetskraft förändrades, men det gjorde även arbetsuppgifterna för de som arbetade med mjölkning – de övergick till att ha en operatörsroll.
Kanske kan ökad automatisering göra bondeyrket mer attraktivt för en yngre generation – både genom att arbetet blir mindre fysiskt påfrestande och genom att det tekniskt sett blir mer spännande. Det tror Don Headlam. ”Om elmotorer ersätter hydrauliken i maskinerna slipper man kanske dessutom också en del läckage från hydraulsystemen”, tillägger han.
Egna tankar
Förutom det politiska målet om en fossilfri fordonsflotta 2030, som ju gäller alla fordon, verkar starka krafter för utveckling av fossilfria fordon specifikt på jordbruketsfordon.
Behovet av livsmedelsförsörjning och ett ökande konsumenttryck för att få fossilfri mat kommer att modernisera landsbygdens fordonsflotta.
Autonoma, elektriska jordbruksmaskiner är ett spännande och troligt framtidsscenario.
Och jordbruket är väl förberett på denna utveckling.