Elbussnotiser
Skribent (gästinlägg)
2017-01-25
Martin har sammanfattat några händelser och rapporter om elbussar. ZeEUS-projektet har släppt en omfattande rapport on nuläget, Ängelholm fortsätter att satsa på elbussar, Eidhoven får en rejäl flotta av samt Oslo testar.
Ett tips är också att amerikanska Federal Transit Administration är med arrangerar en webinar om att införa låg- eller nollemissionsbussar.
Eventet är den 1 februari. Mer info här.
Elbussnotiser
skrivet av Martin Borgqvist (RISE)
Med risk för upprepning; det händer mycket på området elbussar. Det kan vara svårt att fånga upp allt som händer, men nyligen släpptes en färsk rapport från EU-projektet ZeEUS (ett projekt där bl.a. Volvo Group deltar), som ger en översikt och sammanställning av elbussar i Europa, men även med en del info om resten av världen. I detta nyhetsbrev kommer lite kort info om denna rapport samt ett litet axplock av andra elbussnyheter.
Omfattande rapport om elbussar från ZeEUS-projektet
Den globala elbussflottan beräknades vara ca 173 000 elbussar år 2015. Kina leder och har drygt 98 % av världens alla elbussar. Denna utveckling har gynnats starkt av den kinesiska regeringens policy som innehåller ett program för ”new energy buses” samt för att skapa 1.2 miljoner jobb årligen 2010-2020. T.ex. så har staden Shenzen idag ca 4 800 elbussar, men i slutet av 2017 så skall alla stadens bussar vara eldrivna – 16 493 stycken [4].
Europa kommer tvåa efter Kina när det gäller antal elbussar, med ca 1 300 stycken – vilket inkluderar batteribussar, laddhybrider och trådbussar med batterier. Majoriteten är batteribussar, varav nästan 2/3 nattladdas och resten laddas med ”opportunity charging”. Ca 18 % av den europeiska elbussflottan finns i UK, medan Nederländerna, Schweiz, Polen och Tyskland har ca 10 % vardera. De flesta elbussarna i Europa är 12-13 m långa, följt av 18-19 m [4].
Europa är en av de ledande regionerna inom forskning och utveckling av elbussar, men Asien leder när det gäller tillverkning av bussar och batterier, starkt drivet av kinesiska tillverkare. Initiativ från regeringar spelar en central roll i utvecklingen [4].
I projektet, som har finansiering från EU, har UITP kartlagt strategier för introduktion av elbussar i europeiska städer. Ca 25 städer har en strategi till 2020, då beräknas det finnas 2 500 elbussar i dessa städer. Detta skulle motsvara ca 6 % av bussflottan i dessa städer (40 000 bussar totalt). På samma sätt finns det ca 18 städer som har strategier till 2025, då de beräknas ha ca 6 100 elbussar i trafik. Detta motsvarar 43 % av dessa städers bussflottor (totalt 14 000 bussar) [4].
Projektet har identifierat fem utmaningar som behöver lösas för att öka användningen av elbussar:
Den högre ”up-front”-kostnaden för elbussar och deras laddinfrastruktur jämfört med konventionella alternativ
Hitta lämpliga tekniska lösningar för specifika lokala förutsättningar
Behov av att se över de nuvarande ramverken för upphandling och kontrakt
Standardisering av laddgränssnitt för att säkerställa interoperabilitet
Behov av att bygga tilltro och samverkan med elsektorns aktörer
Elbusstestet i Ängelholm – drygt 60 % av stadsbussflotta elektrifierad
Fem av åtta stadsbussar i Ängelholm är numera elbussar av modell BYD K9, vilka depåladdas nattetid. Det är Sveriges hittills största flotta med helt eldrivna bussar. Trafikstarten var 31 januari 2016, och sedan dess har resenärernas nöjdhet ökat. Nöjdheten för det första halvåret 2016 var
8.10 på en skala mellan 1 och 10. För samma period år 2015 låg nöjdheten på 7.7. Det är dock oklart om det högre betyget bara beror på elbussarna. Även förare verkar nöjda, vilket framgår av en liten filmsnutt [1]. Elbussflottan i Ängelholm är en gemensam satsning av Skånetrafiken, Ängelholms kommun och Nobina – som är den operatör i Sverige som kör flest elbussar i kollektivtrafik.
Den största europeiska elbussflottan finns i Eindhoven
I december 2016 sattes 43 st helt eldrivna ledbussar (18 m) i drift i Nederländska Eindhoven. Det är Transdev som kör dessa bussar. Eftersom det är långa, ledade bussar, så är detta kapacitetsmässigt den största elbussflottan i Europa. London har fler elbussar sett till antalet (51 st), men kapaciteten i Eindhovens eldrivna ledbussflotta är alltså större. Leverantör av elbussarna är Nederländska VDL, och bussmodellen heter VDL Citea SLFA Electric [2]. Bussarna är anpassade för trafik på BRT-linjer och kommer att köra på tungt trafikerade busslinjer, t.ex. till Eindhovens flygplats och High Tech Campus. På dessa linjer kommer elbusstrafiken att vara lik spårvagn [3]. Laddning sker dels snabbt via pantograf men även genom att rotera bussarna och toppa upp batterinivån genom laddning i depå [2]. VDL har förutom bussarna även levererat laddstationerna, samt försörjer dessa med ström i samarbete med en elleverantör, med andra ord är VDL i detta fall en leverantör av ett elbussystem [3]. Med denna elbussflotta i drift så kommer mer än 20 % av stadens bussar att vara elbussar, och målsättningen är att år 2020 ha enbart elbussar i trafik.
Elbussar i Oslo
Ruter, som är trafikhuvudman i Oslo, skall testa sex stycken elbussar i år. Det är de tre operatörerna Nobina, Norgebuss och Unibuss som skall testa två bussar var. Ruter räknar med att minst 60 % av Oslos bussar är eldrivna år 2025, och som ett led i detta förbereder de sig nu genom ett omfattande testprogram. Den första delen av detta testprogram fokuserar på att skaffa sig drifterfarenhet hos operatörerna [5].
Nobina kommer att testa två 18 m ledbussar från BYD, vilka skall nattladdas i depå.
Norgebuss skall testa två 12 m Solaris Urbino Electric (125 kWh batterikapacitet), vilka snabbladdas med pantograf vid den ena ändhållplatsen. Pantografen levereras av Schunk.
Unibuss kommer också att testa två 12 m Solaris Urbino Electric, men med mindre batterier (74 kWh) än de som Norgebuss testar. Även i detta fall kommer bussarna att snabbladdas på ändhållplatser med pantograf. Pantograferna levereras av Siemens.
Trafikstart är så snart som möjligt och det är operatörerna som köper bussarna.
Egna kommentarer
Kina dominerar när det gäller antal elbussar, men om de europeiska städernas strategier förverkligas så kommer elbussar att bli en ganska vanlig syn i flera städer inom en nära framtid.
Det är intressant att Europa är starka på forskning och utveckling inom elbussar, men jag funderar på hur det kommer att bli med produktionen – kommer vi att bli starka även där?
Jag ser fram emot att ta del av erfarenheter och resultat från elbusstestet i Ängelholm.
Källor
[1] Elbussar gav nöjdare resenärer i Ängelholm. Bussmagasinet. 18 November, 2016. Länk.
[2] Största eldrivna ledbussflottan rullar ut. Bussmagasinet. 6 December, 2016. Länk.
[3] 43 VDL Citeas SLFA Electric in scheduled service in Eindhoven region. VDL:s hemsida. December, 2016. Länk.
[4] ZeEUS eBus Report – An overview of electric buses in Europe. The ZeEUS Project. 22 December, 2016. Länk.
[5] Tre operatörer kör elbussar i Oslo. Bussmagasinet. 11 Januari, 2017. Länk.
[6] Battery Electric Bus Charging Cost Calculator (Excel file). California Environmental Protection Agency – Air Resource Board. 15 Agutis, 2016. Länk.
Med risk för upprepning; det händer mycket på området elbussar. Det kan vara svårt att fånga upp allt som händer, men nyligen släpptes en färsk rapport från EU-projektet ZeEUS (ett projekt där bl.a. Volvo Group deltar), som ger en översikt och sammanställning av elbussar i Europa, men även med en del info om resten av världen. I detta nyhetsbrev kommer lite kort info om denna rapport samt ett litet axplock av andra elbussnyheter.
Omfattande rapport om elbussar från ZeEUS-projektet
Den globala elbussflottan beräknades vara ca 173 000 elbussar år 2015. Kina leder och har drygt 98 % av världens alla elbussar. Denna utveckling har gynnats starkt av den kinesiska regeringens policy som innehåller ett program för ”new energy buses” samt för att skapa 1.2 miljoner jobb årligen 2010-2020. T.ex. så har staden Shenzen idag ca 4 800 elbussar, men i slutet av 2017 så skall alla stadens bussar vara eldrivna – 16 493 stycken [4].
Europa kommer tvåa efter Kina när det gäller antal elbussar, med ca 1 300 stycken – vilket inkluderar batteribussar, laddhybrider och trådbussar med batterier. Majoriteten är batteribussar, varav nästan 2/3 nattladdas och resten laddas med ”opportunity charging”. Ca 18 % av den europeiska elbussflottan finns i UK, medan Nederländerna, Schweiz, Polen och Tyskland har ca 10 % vardera. De flesta elbussarna i Europa är 12-13 m långa, följt av 18-19 m [4].
Europa är en av de ledande regionerna inom forskning och utveckling av elbussar, men Asien leder när det gäller tillverkning av bussar och batterier, starkt drivet av kinesiska tillverkare. Initiativ från regeringar spelar en central roll i utvecklingen [4].
I projektet, som har finansiering från EU, har UITP kartlagt strategier för introduktion av elbussar i europeiska städer. Ca 25 städer har en strategi till 2020, då beräknas det finnas 2 500 elbussar i dessa städer. Detta skulle motsvara ca 6 % av bussflottan i dessa städer (40 000 bussar totalt). På samma sätt finns det ca 18 städer som har strategier till 2025, då de beräknas ha ca 6 100 elbussar i trafik. Detta motsvarar 43 % av dessa städers bussflottor (totalt 14 000 bussar) [4].
Projektet har identifierat fem utmaningar som behöver lösas för att öka användningen av elbussar:
Den högre ”up-front”-kostnaden för elbussar och deras laddinfrastruktur jämfört med konventionella alternativ
Hitta lämpliga tekniska lösningar för specifika lokala förutsättningar
Behov av att se över de nuvarande ramverken för upphandling och kontrakt
Standardisering av laddgränssnitt för att säkerställa interoperabilitet
Behov av att bygga tilltro och samverkan med elsektorns aktörer
Elbusstestet i Ängelholm – drygt 60 % av stadsbussflotta elektrifierad
Fem av åtta stadsbussar i Ängelholm är numera elbussar av modell BYD K9, vilka depåladdas nattetid. Det är Sveriges hittills största flotta med helt eldrivna bussar. Trafikstarten var 31 januari 2016, och sedan dess har resenärernas nöjdhet ökat. Nöjdheten för det första halvåret 2016 var
8.10 på en skala mellan 1 och 10. För samma period år 2015 låg nöjdheten på 7.7. Det är dock oklart om det högre betyget bara beror på elbussarna. Även förare verkar nöjda, vilket framgår av en liten filmsnutt [1]. Elbussflottan i Ängelholm är en gemensam satsning av Skånetrafiken, Ängelholms kommun och Nobina – som är den operatör i Sverige som kör flest elbussar i kollektivtrafik.
Den största europeiska elbussflottan finns i Eindhoven
I december 2016 sattes 43 st helt eldrivna ledbussar (18 m) i drift i Nederländska Eindhoven. Det är Transdev som kör dessa bussar. Eftersom det är långa, ledade bussar, så är detta kapacitetsmässigt den största elbussflottan i Europa. London har fler elbussar sett till antalet (51 st), men kapaciteten i Eindhovens eldrivna ledbussflotta är alltså större. Leverantör av elbussarna är Nederländska VDL, och bussmodellen heter VDL Citea SLFA Electric [2]. Bussarna är anpassade för trafik på BRT-linjer och kommer att köra på tungt trafikerade busslinjer, t.ex. till Eindhovens flygplats och High Tech Campus. På dessa linjer kommer elbusstrafiken att vara lik spårvagn [3]. Laddning sker dels snabbt via pantograf men även genom att rotera bussarna och toppa upp batterinivån genom laddning i depå [2]. VDL har förutom bussarna även levererat laddstationerna, samt försörjer dessa med ström i samarbete med en elleverantör, med andra ord är VDL i detta fall en leverantör av ett elbussystem [3]. Med denna elbussflotta i drift så kommer mer än 20 % av stadens bussar att vara elbussar, och målsättningen är att år 2020 ha enbart elbussar i trafik.
Elbussar i Oslo
Ruter, som är trafikhuvudman i Oslo, skall testa sex stycken elbussar i år. Det är de tre operatörerna Nobina, Norgebuss och Unibuss som skall testa två bussar var. Ruter räknar med att minst 60 % av Oslos bussar är eldrivna år 2025, och som ett led i detta förbereder de sig nu genom ett omfattande testprogram. Den första delen av detta testprogram fokuserar på att skaffa sig drifterfarenhet hos operatörerna [5].
Nobina kommer att testa två 18 m ledbussar från BYD, vilka skall nattladdas i depå.
Norgebuss skall testa två 12 m Solaris Urbino Electric (125 kWh batterikapacitet), vilka snabbladdas med pantograf vid den ena ändhållplatsen. Pantografen levereras av Schunk.
Unibuss kommer också att testa två 12 m Solaris Urbino Electric, men med mindre batterier (74 kWh) än de som Norgebuss testar. Även i detta fall kommer bussarna att snabbladdas på ändhållplatser med pantograf. Pantograferna levereras av Siemens.
Trafikstart är så snart som möjligt och det är operatörerna som köper bussarna.
Egna kommentarer
Kina dominerar när det gäller antal elbussar, men om de europeiska städernas strategier förverkligas så kommer elbussar att bli en ganska vanlig syn i flera städer inom en nära framtid.
Det är intressant att Europa är starka på forskning och utveckling inom elbussar, men jag funderar på hur det kommer att bli med produktionen – kommer vi att bli starka även där?
Jag ser fram emot att ta del av erfarenheter och resultat från elbusstestet i Ängelholm.
Källor
[1] Elbussar gav nöjdare resenärer i Ängelholm. Bussmagasinet. 18 November, 2016. Länk.
[2] Största eldrivna ledbussflottan rullar ut. Bussmagasinet. 6 December, 2016. Länk.
[3] 43 VDL Citeas SLFA Electric in scheduled service in Eindhoven region. VDL:s hemsida. December, 2016. Länk.
[4] ZeEUS eBus Report – An overview of electric buses in Europe. The ZeEUS Project. 22 December, 2016. Länk.
[5] Tre operatörer kör elbussar i Oslo. Bussmagasinet. 11 Januari, 2017. Länk.
[6] Battery Electric Bus Charging Cost Calculator (Excel file). California Environmental Protection Agency – Air Resource Board. 15 Agutis, 2016. Länk.