Nationell ITS-konferens 2015
Skribent (gästinlägg)
2015-09-23
Idag får ni Johan Wedlins bevakning av ITS konferensen som var i Göteborg förra veckan.
Alla presentationer och paneldiskussioner finns också inspelade som videos här. Om ni vill få en överblick finns programmet här.
Nationell ITS-konferens 2015
Skrivet av Johan Wedlin, Viktoria Swedish ICT
ITS Sweden arrangerade årets svenska nationella ITS (Intelligent Transport Systems) konferens på Lindholmen 16-17 september, med temat ”Better use of space – a sustainable focus”, med koppling till den kommande världskongressen i Bordeaux.
Ett ämne som återkom många gånger under konferensen var ”Mobility as a Service – MaaS”, alltså tjänstefiering av mobilitet och transporter. Vanliga existerande sådana tjänster är tåg, flyg, kollektivtrafik och taxi, så det är i sig inget nytt. Däremot så blir informations- och kommunikationsteknologi en möjliggörare för nya, innovativa mobilitetstjänster, som t.ex. Uber, och Car2Go.
Martin Russ från österrikiska AustriaTech pratade om MaaS som en integration av olika koncept som elfordon, delade fordon, uppkopplade fordon och automatiserade fordon som kan transformera transporter till ”smart mobilitet”. Viktigt är då att man utgår från användaren så att alla delar fungerar ihop, och tänker mobilitetstjänster redan i stadsplaneringsstadiet. Det innebär att man utgår från vilka tjänster staden och användarna behöver och därefter bygger en väl anpassad infrastruktur, väljer fordon och upphandlar drift – dvs. i stort sett tvärtom mot vad som de flesta städer brukar göra idag.
Enligt Kent Eric Lång från Viktoria Swedish ICT så är det ännu för tidigt att sätta en definition av vad som menas med Mobility as a Service. Han berättade också om några svenska mobilitetsprojekt med elfordonsinriktning: BeliEVe – nya affärsmodeller för elbilar, UbiGo – sömlöst multimodalt resande och ett projekt där man prövat cirkulära affärsmodeller för elcyklar.
Enligt Michael Björn från Ericsson Consumer Lab så är många resenärer missnöjda med transporter idag, bland annat för att man inte har tillgång till bredband hela resan, inte till tillförlitlig realtids trafikinformation och att det inte finns enhetliga biljettsystem. Hans kollega Simon Moritz på Ericsson Research pratade vidare om möjligheterna med datadriven innovation där man från data bygger insikter som i sin tur kan leda till nya innovativa tjänster: ”i framtiden tar du inte bussen utan bussen tar dig”.
Filip Kjellgren från VINNOVA pratade runt frågan ”Vad hände med elektrifieringshypen?”. Även om den värsta hetsen runt att klippa band för nya laddstolpar är över, så sker det ändå mycket inom fordonselektrifiering i Sverige, som innovationsupphandling av elvägar, elbussprojektet Electricity och ett flertal av Energimyndighetens projekt inom t.ex. trådlös laddning.
Enligt Filip så driver fortfarande ZEV-mandatet i Kalifornien fordonstillverkarna, Kina fördubblar antalet laddfordon årligen, elbussar är etablerade och elcyklar och elskotrar är på stark frammarsch. Trådlös laddning kommer mer och mer, Japan är på väg tillbaka med satsning på forskning inom laddelfordon medan Norge minskar incitamenten för elfordon. Fordonstillverkarna satsar på lättviktsmaterial som aluminium och komposit, och de förbereder sina nya plattformar för eldrift.
Filip visade några intressanta siffror: i Sverige är 5 procent av nybilsförsäljningen laddelfordon, i USA 7 promille! Det säljs fler Ford F150-pickuper i USA än det säljs laddelfordon!
Andra frågor som behandlades men som inte har direkt bäring på energieffektiva fordon var marin informatik, vägtrafikledning och förstås automatiserade fordon med bland annat det strategiska innovationsprogrammet Drive Sweden.
Konferensen avslutades med en paneldebatt med fokus på politiskt ledarskap. Karin Svensson Smith sade att efter FFF-utredningen har det mest blivit prat om vilken drivlina som skall användas. Hon efterlyste lösningar som samtidigt förbättrar energieffektivitet och yteffektivitet. Hon ville också se svenska lösningar som kan säljas globalt. De nya fordonen måste in i en anpassad infrastruktur.
Peter Carlsson, Tesla Motors funderade vad som händer med kollektivtrafiken när de nya mobilitetstjänsterna kommer som är bekvämare än att åka buss eller spårvagn.
Egen kommentar
Fokus lades här inte så mycket på tekniska lösningar, inte heller på elfordon eller ens på automatiserade fordon utan samverkan mellan lösningar för att skapa tjänster.
Det verkar mycket med 5% elfordon som säljs i Sverige, 2% verkar rimligare. Jag vet inte var Filip Kjellgren fått siffran ifrån, det kan vara någon enskild månad.
Det är rimligt att planera för mobilitetstjänster redan i stadsplaneringsstadiet och det görs bl.a. i det av Lindholmen Science Park-ledda projektet Dencity. Andra pågående projekt som möjliggör delade transporttjänstelösningar är Elmob, där elektrifiering i kombination med delning skapar bra förutsättningar för hållbar mobilitet, och KTH Mobility Pool som är inriktat på att testa en unik lösning med små elfordon som kan användas av flera brukare varje dag för envägs- eller tvåvägstransporter.
När säcken knyts ihop och det finns en gemensam plattform för bokning av transporttjänster från A till B där användarna kan välja preferenser som snabbaste, miljövänligaste eller kanske billigaste vägen så finns stora möjligheter att den enskilde individen inte skall behöva äga ett eget fordon.
I en framtid, när automatiserade fordon blir en realitet, kanske vi ser en stad där exempelvis (elektrifierade delade) fordon kör runt med passagerare och ett fåtal bilar står parkerade – en bil som står still utan att göra ett transportarbete är ur någon synvinkel dåligt resursutnyttjande. ITS och ICT är en möjliggörare att nå denna vision men vägen dit är lång och kräver mycket forskning- och utveckling i samspelet och samarbeten mellan akademi, institut, näringsliv och samhälle.
ITS Sweden arrangerade årets svenska nationella ITS (Intelligent Transport Systems) konferens på Lindholmen 16-17 september, med temat ”Better use of space – a sustainable focus”, med koppling till den kommande världskongressen i Bordeaux.
Ett ämne som återkom många gånger under konferensen var ”Mobility as a Service – MaaS”, alltså tjänstefiering av mobilitet och transporter. Vanliga existerande sådana tjänster är tåg, flyg, kollektivtrafik och taxi, så det är i sig inget nytt. Däremot så blir informations- och kommunikationsteknologi en möjliggörare för nya, innovativa mobilitetstjänster, som t.ex. Uber, och Car2Go.
Martin Russ från österrikiska AustriaTech pratade om MaaS som en integration av olika koncept som elfordon, delade fordon, uppkopplade fordon och automatiserade fordon som kan transformera transporter till ”smart mobilitet”. Viktigt är då att man utgår från användaren så att alla delar fungerar ihop, och tänker mobilitetstjänster redan i stadsplaneringsstadiet. Det innebär att man utgår från vilka tjänster staden och användarna behöver och därefter bygger en väl anpassad infrastruktur, väljer fordon och upphandlar drift – dvs. i stort sett tvärtom mot vad som de flesta städer brukar göra idag.
Enligt Kent Eric Lång från Viktoria Swedish ICT så är det ännu för tidigt att sätta en definition av vad som menas med Mobility as a Service. Han berättade också om några svenska mobilitetsprojekt med elfordonsinriktning: BeliEVe – nya affärsmodeller för elbilar, UbiGo – sömlöst multimodalt resande och ett projekt där man prövat cirkulära affärsmodeller för elcyklar.
Enligt Michael Björn från Ericsson Consumer Lab så är många resenärer missnöjda med transporter idag, bland annat för att man inte har tillgång till bredband hela resan, inte till tillförlitlig realtids trafikinformation och att det inte finns enhetliga biljettsystem. Hans kollega Simon Moritz på Ericsson Research pratade vidare om möjligheterna med datadriven innovation där man från data bygger insikter som i sin tur kan leda till nya innovativa tjänster: ”i framtiden tar du inte bussen utan bussen tar dig”.
Filip Kjellgren från VINNOVA pratade runt frågan ”Vad hände med elektrifieringshypen?”. Även om den värsta hetsen runt att klippa band för nya laddstolpar är över, så sker det ändå mycket inom fordonselektrifiering i Sverige, som innovationsupphandling av elvägar, elbussprojektet Electricity och ett flertal av Energimyndighetens projekt inom t.ex. trådlös laddning.
Enligt Filip så driver fortfarande ZEV-mandatet i Kalifornien fordonstillverkarna, Kina fördubblar antalet laddfordon årligen, elbussar är etablerade och elcyklar och elskotrar är på stark frammarsch. Trådlös laddning kommer mer och mer, Japan är på väg tillbaka med satsning på forskning inom laddelfordon medan Norge minskar incitamenten för elfordon. Fordonstillverkarna satsar på lättviktsmaterial som aluminium och komposit, och de förbereder sina nya plattformar för eldrift.
Filip visade några intressanta siffror: i Sverige är 5 procent av nybilsförsäljningen laddelfordon, i USA 7 promille! Det säljs fler Ford F150-pickuper i USA än det säljs laddelfordon!
Andra frågor som behandlades men som inte har direkt bäring på energieffektiva fordon var marin informatik, vägtrafikledning och förstås automatiserade fordon med bland annat det strategiska innovationsprogrammet Drive Sweden.
Konferensen avslutades med en paneldebatt med fokus på politiskt ledarskap. Karin Svensson Smith sade att efter FFF-utredningen har det mest blivit prat om vilken drivlina som skall användas. Hon efterlyste lösningar som samtidigt förbättrar energieffektivitet och yteffektivitet. Hon ville också se svenska lösningar som kan säljas globalt. De nya fordonen måste in i en anpassad infrastruktur.
Peter Carlsson, Tesla Motors funderade vad som händer med kollektivtrafiken när de nya mobilitetstjänsterna kommer som är bekvämare än att åka buss eller spårvagn.
Egen kommentar
Fokus lades här inte så mycket på tekniska lösningar, inte heller på elfordon eller ens på automatiserade fordon utan samverkan mellan lösningar för att skapa tjänster.
Det verkar mycket med 5% elfordon som säljs i Sverige, 2% verkar rimligare. Jag vet inte var Filip Kjellgren fått siffran ifrån, det kan vara någon enskild månad.
Det är rimligt att planera för mobilitetstjänster redan i stadsplaneringsstadiet och det görs bl.a. i det av Lindholmen Science Park-ledda projektet Dencity. Andra pågående projekt som möjliggör delade transporttjänstelösningar är Elmob, där elektrifiering i kombination med delning skapar bra förutsättningar för hållbar mobilitet, och KTH Mobility Pool som är inriktat på att testa en unik lösning med små elfordon som kan användas av flera brukare varje dag för envägs- eller tvåvägstransporter.
När säcken knyts ihop och det finns en gemensam plattform för bokning av transporttjänster från A till B där användarna kan välja preferenser som snabbaste, miljövänligaste eller kanske billigaste vägen så finns stora möjligheter att den enskilde individen inte skall behöva äga ett eget fordon.
I en framtid, när automatiserade fordon blir en realitet, kanske vi ser en stad där exempelvis (elektrifierade delade) fordon kör runt med passagerare och ett fåtal bilar står parkerade – en bil som står still utan att göra ett transportarbete är ur någon synvinkel dåligt resursutnyttjande. ITS och ICT är en möjliggörare att nå denna vision men vägen dit är lång och kräver mycket forskning- och utveckling i samspelet och samarbeten mellan akademi, institut, näringsliv och samhälle.