Rapport från första dagen på EEVC
Skribent (gästinlägg)
2014-12-08
Idag får ni en bevakning från första dagen på EEVC, som är europeisk konferens om bränslecells- och laddelfordon.
Det är Martina Wikström från KTH som sammanfattat sina intryck.
Rapport från första dagen på EEVC
skrivet av Martina Wikström
Prisvärd. Det är vad 82 % av fransmännen anser om att äga en elbil. Jag kommer inte avslöja avsändaren till denna enkätundersökning riktigt ännu men den som håller sig till hålls kommer få veta.
Förutom just detta påstående gav denna upplaga av EEVC European Electric Vehicle Congress, den tredje i ordningen, ett uttryck för ett rätt dystert Europa. Oljeimporten är fortsatt hög – varje dag importerar EU råolja för 1 miljard euro.
Kommissionen, representerad av Dorothée Coucharriere DG MOVE och Martin Gieb DG RTD, presenterade en bild av ett Europa där stora mängder pengar dagligen exporteras ut ur den europeiska ekonomin. Det tydligaste exemplet som gavs var det för batteriteknik, där även om patenten är ungefär jämt fördelade mellan Europa, Nordamerika och Asien, är det idag Asien som står för 87 % av produktionen.
Peter Harrop från konsultfirman IDTechEx gjorde bedömningen att Europa helt saknades på kartan när man såg på den framtida elfordonsindustrin. Detta baserade han på att det är mest sannolikt att det är kinesiska elbussar som kommer att köras i Kina, att Toyota inte bara är helt dominerande inom personfordon utan även bland industriella maskiner som gaffeltruckar samt att militärutrustning både tillverkas av och till USA. Dystert för Europa alltså.
Jag uppfattar det som att när man tidigare pratade om hur olika insatser kunde bidra i minskningar av klimatutsläpp var det denna gång fokus på hur många arbetstillfällen olika projekt och program skapade. När man tidigare pratade om förbättringar av stadsmiljön var det nu ur ett perspektiv att trängsel bromsar ekonomin. Det känns lite sorgligt när man pratar om hur elfordonsprojekt kan bidra till ”social inclusion”. Det är tydligt att det finns något som EUs medborgare behöver mer desperat än elfordon. Det hade varit intressant att höra hur kommissionen mer konkret tänkte omsätta nytillträde ordförande Junkers idéer om att satsningar på den europeiska ekonomin ska vara mer uthålliga (ekonomiskt, miljömässigt och socialt) än t.ex. finanskrisens vägbyggnadshysteri som har resulterat i att Portugal har 60 % mer vägar per capita än Tyskland. Tills man har fått några svar får vi i Europa ägna oss åt det vi är världsledande inom: rapportskrivning.
Lyckligtvis delar inte alla denna trendspaning och på EEVC inledningstalade även flera Brysselbaserade organisationer som alla talade sig varma om elfordon och de goda, och outnyttjade, möjligheterna i Europa. Bl.a. kunde kraftindustrins samarbetsorgan Eurelectric garantera att dagens elproduktions- och transmissionskapacitet fixar att elektrifiera Europas samtliga passagerarfordon (på nationell nivå i alla fall) och intresseorganisationen AVERE förutsåg en framtid där antalet affärsmodeller ökar och användares ”range requirements” minskar.
Gemensamt för alla organisationer var att samtliga pratade om laddning men framförallt på ett sätt som förutsatte att laddinfrastruktur bara ÄR. Var fanns aktörerna som representerar ”laddinfrastrukturen”? De fysiska platserna där laddning ska ske med en dedikerad laddutrustning. Denna bransch är inte lika komplex och härlig som batteriteknikbranschen men gör det automatisk att den inte kvalificerar sig in på dagordningen? Tänk på alla möjligheter för Europa på laddningsområde som inte finns med i några roadmaps och inte heller listas detta bland DG RDTs ”key enabling technologies”. Här finns en stor potential för alla er som tillverkar, huserar, installerar eller förvaltar laddutrustning att bidra med ert perspektiv på den europiska arenan.
Det finns faktiskt många möjligheter som man kan bidra på. Romain Hubert från FNs WP.29, den ekonomiska kommissionen för Europa på transportområdet, uppmuntrade fler intressenter att engagera sig i arbetet inom deras olika områden (working parties). Det var skilda områden från säkerhet till belysning och kontaktuppgifter för de olika grupperna finns i alla fall längst ner på sidan här:http://www.unece.org/trans/main/wp29who.html
Även IEA:s IA-HEVs företrädare på plats Carlos Mol uppmanade medlemsländer (Sverige) att i större utsträckning delta i de workshops som IA-HEV anordnar.
Tråkigt nog kunde jag bara medverka under EEVCs första dag för att jag var tvungen att åka hem. För att skriva på en rapport. Men det verkar jag ju inte vara ensam om i alla fall.
Ps. Avsändare var franska AVERE, som är en elbilsmilitant undergrupp till europeiska och rätt pragmatiska AVERE. Fransmännen i fråga fick ta ställning till ett TCO exempel som förutsatte att inköpskostnaden för en elbil var den samma som för en konventionell bil.
Prisvärd. Det är vad 82 % av fransmännen anser om att äga en elbil. Jag kommer inte avslöja avsändaren till denna enkätundersökning riktigt ännu men den som håller sig till hålls kommer få veta.
Förutom just detta påstående gav denna upplaga av EEVC European Electric Vehicle Congress, den tredje i ordningen, ett uttryck för ett rätt dystert Europa. Oljeimporten är fortsatt hög – varje dag importerar EU råolja för 1 miljard euro.
Kommissionen, representerad av Dorothée Coucharriere DG MOVE och Martin Gieb DG RTD, presenterade en bild av ett Europa där stora mängder pengar dagligen exporteras ut ur den europeiska ekonomin. Det tydligaste exemplet som gavs var det för batteriteknik, där även om patenten är ungefär jämt fördelade mellan Europa, Nordamerika och Asien, är det idag Asien som står för 87 % av produktionen.
Peter Harrop från konsultfirman IDTechEx gjorde bedömningen att Europa helt saknades på kartan när man såg på den framtida elfordonsindustrin. Detta baserade han på att det är mest sannolikt att det är kinesiska elbussar som kommer att köras i Kina, att Toyota inte bara är helt dominerande inom personfordon utan även bland industriella maskiner som gaffeltruckar samt att militärutrustning både tillverkas av och till USA. Dystert för Europa alltså.
Jag uppfattar det som att när man tidigare pratade om hur olika insatser kunde bidra i minskningar av klimatutsläpp var det denna gång fokus på hur många arbetstillfällen olika projekt och program skapade. När man tidigare pratade om förbättringar av stadsmiljön var det nu ur ett perspektiv att trängsel bromsar ekonomin. Det känns lite sorgligt när man pratar om hur elfordonsprojekt kan bidra till ”social inclusion”. Det är tydligt att det finns något som EUs medborgare behöver mer desperat än elfordon. Det hade varit intressant att höra hur kommissionen mer konkret tänkte omsätta nytillträde ordförande Junkers idéer om att satsningar på den europeiska ekonomin ska vara mer uthålliga (ekonomiskt, miljömässigt och socialt) än t.ex. finanskrisens vägbyggnadshysteri som har resulterat i att Portugal har 60 % mer vägar per capita än Tyskland. Tills man har fått några svar får vi i Europa ägna oss åt det vi är världsledande inom: rapportskrivning.
Lyckligtvis delar inte alla denna trendspaning och på EEVC inledningstalade även flera Brysselbaserade organisationer som alla talade sig varma om elfordon och de goda, och outnyttjade, möjligheterna i Europa. Bl.a. kunde kraftindustrins samarbetsorgan Eurelectric garantera att dagens elproduktions- och transmissionskapacitet fixar att elektrifiera Europas samtliga passagerarfordon (på nationell nivå i alla fall) och intresseorganisationen AVERE förutsåg en framtid där antalet affärsmodeller ökar och användares ”range requirements” minskar.
Gemensamt för alla organisationer var att samtliga pratade om laddning men framförallt på ett sätt som förutsatte att laddinfrastruktur bara ÄR. Var fanns aktörerna som representerar ”laddinfrastrukturen”? De fysiska platserna där laddning ska ske med en dedikerad laddutrustning. Denna bransch är inte lika komplex och härlig som batteriteknikbranschen men gör det automatisk att den inte kvalificerar sig in på dagordningen? Tänk på alla möjligheter för Europa på laddningsområde som inte finns med i några roadmaps och inte heller listas detta bland DG RDTs ”key enabling technologies”. Här finns en stor potential för alla er som tillverkar, huserar, installerar eller förvaltar laddutrustning att bidra med ert perspektiv på den europiska arenan.
Det finns faktiskt många möjligheter som man kan bidra på. Romain Hubert från FNs WP.29, den ekonomiska kommissionen för Europa på transportområdet, uppmuntrade fler intressenter att engagera sig i arbetet inom deras olika områden (working parties). Det var skilda områden från säkerhet till belysning och kontaktuppgifter för de olika grupperna finns i alla fall längst ner på sidan här:http://www.unece.org/trans/main/wp29who.html
Även IEA:s IA-HEVs företrädare på plats Carlos Mol uppmanade medlemsländer (Sverige) att i större utsträckning delta i de workshops som IA-HEV anordnar.
Tråkigt nog kunde jag bara medverka under EEVCs första dag för att jag var tvungen att åka hem. För att skriva på en rapport. Men det verkar jag ju inte vara ensam om i alla fall.
Ps. Avsändare var franska AVERE, som är en elbilsmilitant undergrupp till europeiska och rätt pragmatiska AVERE. Fransmännen i fråga fick ta ställning till ett TCO exempel som förutsatte att inköpskostnaden för en elbil var den samma som för en konventionell bil.