Arkiv / Samhälle

Nordiskt seminarium om utmaningar för elbilssamhället

Creative commons license

Idag en sammanfattning av ett seminarium som var i Oslo förra veckan. Martin G.H. Gustavsson har sammanfattat.

Nordiskt seminarium om utmaningar för elbilssamhället

skrivet av skrivet av Martin G. H. Gustavsson (Viktoria Swedish ICT)
Vilka utmaningar möter ett elbilssamhälle där en stor andel av bilparken är elfordon? Det var den sammanfattande frågeställningen vid ett nordiskt seminarium måndag 1 april i Oslo. Mötet arrangerades av norska ZERO och svenska Lindholmen Science Park inom ramen för ett samarbete i Nordsjöregionen på området elektromobilitet som heter North Sea Region Electric Mobility Network (E-Mobility NSR) http://e-mobility-nsr.eu/. Det var tre anföranden på programmet:
1. Hvem drepte elbilen?
Marius Holm från ZERO gjorde en exposé över den kritik som framförts i Norge mot elbilar. (Zero Emission Resource Organisation, ZERO, är en ideell stiftelse som arbetar för att begränsa klimatförändringen och för att möta världens växande efterfrågan på energi utan att skada miljön.) Den tillspetsade titeln skulle kunna användas i ett hypotetiskt framtida föredrag om elbilarna inte heller denna gång skulle få långsiktigt fotfäste trots alla kraftiga styrmedel. Norge lyfts ofta fram som ett föregångsland när det gäller införandet av elbilar, men också där förs det fram kritiska påståenden av karaktären att elbilen ej är lönsam eller att elbilen ej är miljövänlig. Men som Marius Holm själv påpekade så är detta naturligt eftersom starka styrmedel förtjänar en stark debatt.
Speciellt lyfte Marius Holm risken med att göra livscykelanalyser (LCA) utifrån felaktiga premisser. Det finns LCA-resultat som påvisar att batteriframställning orsakar utsläpp av koldioxid eftersom den el som används vid dagens produktionen till stor del genereras med fossila bränslen, och samma kritik riktas ibland mot laddning av elbilar. Men med premissen att el till stor del genereras förnybart så får man ett klimatvänligare LCA-resultat. För att ta fram relevanta förutsägelser måste man alltså utgå från vad som är det troliga sättet att generera el i framtiden.
Avslutningsvis berättade Marius Holm om förslag på ökade stöd till laddbara fordon i närtid och om långsiktig nedtrappning av styrmedlen. Förslaget, samt dess bakgrund och problemställning, finns beskrivet i en rapport skriven av THEMA Consulting Group på uppdrag av ZERO, Volvo Norge, Energi Norge och Transnova [3]. I grova drag handlar det om att redan under 2014 förbättra stödet till plug-in hybrider och leasing av elbilar. Nedtrappningen av styrmedlen är tänkt att börja med att rätten att köra fritt i busskörfält tas bort när körfältet blir för trångt, därefter följer att möjligheten till gratis laddning tas bort kanske redan 2017 och sedan sker nedtrappningen gradvis, befrielse från moms och vägavgifter tas bort sist och kanske så sent som 2025.
2. Norsk strategi om ladeinfrastruktur
Tom Nørbech från Transnova berättade om ett färskt förslag till norsk nationell strategi och finansieringsplan för infrastruktur för elbilar. (Transnova är ett norskt statligt finansieringsorgan vars huvudmål är att bidra till att reducera utsläppen av växthusgaser från transportsektorn.) Målet med strategin är att så många som möjligt väljer att köpa elbil och att elbilarna används så mycket som möjligt. Det skall vara lika enkelt att köra elbil som en bensin/dieselbil. Strategins huvudprinciper mot 2020 är:

  • Samspel mellan privata aktörer och staten
  • De aktörer som söker stöd måste påvisa att det finns en marknad
  • Kostnad / nytta är viktigare än laddningsställe
  • Framtidsorienterade tekniska standarder och lösningar
  • Laddstationer med stöd för multipla standarder
  • Öppen tillgång
  • Tillräcklig nätkapacitet
  • De som tillhandahåller laddning skall kunna ta betalt
  • Nya stödregler
  • Uppkopplade laddstationer
  • Samordnat betalsystem
  • Stöd för uppgradering
  • Undantag för kommersiella fordon

För att råda bot på räckviddsångest föreslås det följande:

  • 325 nya laddstationer, både för snabb- och flexiladdning, i tätorter fram till 2017. Dessutom vill Transnova spendera c:a sju miljoner norska kronor på uppgradering av befintliga laddstationer. Totalkostnad: 100 miljoner norska kronor.
  • 60 nya snabbladdstationer bör enligt Transnova sättas upp så att man kan köra med elbil långa sträckor på de stora vägarna söder om Tromsø. Kostnad: 35 miljoner norska kronor.
  • Stöd för delning av  elektriska fordon i tätorter. Transnova kommer att spendera 15 miljoner norska kronor under 2015 och 2016.

Förslaget från Transnova om norsk nationell strategi för laddinfrastruktur publicerades torsdag 3 april [2].
3. Hur långt kommer elbilen och hur långt kör vi egentligen?
Robert Granström från Test Site Sweden berättade om vintertester av batterielfordon och framförde även några okonventionella synpunkter om för vem elbilar passar bäst. Vintertesterna av batterielfordon har genomförts inom RekkEVidde-projektet och om detta har Robert Granström själv tidigare skrivit om för nyhetsbrevet [3].
Robert Granström från Test Site Sweden berättade om räckviddstester av batterielfordon ur ett nordisk perspektiv och förde samman detta med statistik från hur bilar används i Sverige. Kopplat till att denna workshop adresserat åtgärder för att få en systemomställning till situation där fordonsflottan i hög grad är elektrifierad, framfördes även några okonventionella synpunkter om för vem elbilar passar bäst. Testerna av batterielfordon i kyla har genomförts inom RekkEVidde-projektet och om detta har Robert Granström själv tidigare skrivit om för nyhetsbrevet [3].
De okonventionella synpunkterna från Robert Granström kan sammanfattas som följande:

  • satsa på elektrifierad kollektivtrafik i städer
  • inget stöd till elbilar och infrastruktur i städer, men till hemmaladdning och laddning på jobbet
  • utveckla elfordonsflottan med stöd till tvåbilsfamiljer som kör långt, samt elbilar på landsbygd och i mindre orter

Bakgrunden till synpunkterna är att Robert menar att Sverige riskerar att gräva ner sig i frågan om offentliga laddplatser tack vare ett starkt miljöengagemang i städerna. Med svenska förutsättningar krävs relativt långa dagliga körsträckor för att det skall löna sig med elbil jämfört med en bensin- eller dieselbil. Det finns även en trend med minskat intresse för kollektivtrafik bl.a. för att man vill spara tid eller bara få en stund för sig själv i sin bil. Dessutom är kollektivtrafik inte lönsamt i mindre orter och folk på landsbygden reser längre för både för arbete och under fritid jämfört med folk i städer. Enligt Robert var en slutsats att det är betydligt viktigare att elektrifiera kollektivtrafiken än personbilstrafiken i stadskärnor, dels eftersom det blir energieffektivare och dels eftersom den starkaste drivkraften för kollektivt resande är trängselproblematiken och starka subventioner till elbilar skulle medföra en undanträngningseffekt på kollektivtrafik med ökad personbilstrafik och köer i stadskärnor. På landsbygd och i mindre orter skulle det däremot vara logiskt med stöd till nya eldrivna bilar istället för miljömässigt dåliga bilar som går långa körsträckor.
Källor
[1] ZERO, Utvikling og nedtrapping av ladbare bilers virkemidler, november 2013,http://www.zero.no/publikasjoner/utvikling-og-nedtrapping-av-ladbare-bilers-virkemidler.pdf
[2] Transnova, Forslag til Nasjonal strategi og finansieringsplan for infrastruktur for elbiler, april 2014, http://www.transnova.no/wp-content/uploads/2014/04/Transnovas-ladestrategi.pdf
 
[3] Robert Granström, Vintertester av batterielfordon – RekkEVidde-projektet, 2013-09-18,  http://admin.getanewsletter.com/t/v/1_MjY2MjA3NjgxMw==/